fredag 30 december 2011

5 minuter bättre

I dag sprang jag den långa rundan igen för första gången sen i november. Det är alltså andra gången sen jag sprang tjejmilen. Jag blev jätte glad när det visade sig att jag sprang den 5 minuter snabbare än min bästa tid hittils!
Jätte nöjd med mig själv och nu kämpar jag vidare.
En bekant tyckte att jag skulle anmäla mig till Stockholm marathon 2013 och jag får väl fila på det några månader till...
Annars är ju det mer realistiskt att vänta med marathon till jag fyller 50.
Eftersom jag sprang en mil första gången när jag strax skall fylla 40 är det väl inte mer än rätt?
Hon som ville att jag skulle springa marathon har för övrigt sprungit i 6 timmar i streck! Där ligger man i lä!

Snart är det ett nytt år och många funderingar snurrar i huvudet men det ges inte riktigt tid för reflektion. Kankse helt enkelt måste boka in det i kalendern.

Med godhet

J

PS Igår fick jag en kommentar på mitt inlägg om vett och etikett från ett proffs på ämnet nämligen Mats.
Om ni är sugna på att förkovra er mer i ämnet så kolla in hans blogg:

http://blogg.vett-och-etikett.com


 

torsdag 29 december 2011

Jag har gjort ett kort!

Nu ska ni få höra! Jag har gjort ett kort som inte är 16x16 cm!
Jag har som bekant svårt för att räkna (dyskalkyli) vilket gör att det är svårt för mig att räkna ut och testa nya vikningar och mått. Det tar lixom bort det roliga om man måste tänka så det börjar lukta bränt.
Ingen avkoppling med andra ord.

Min underbara väninna A började med denna hobby för ett år sedan och gick igång i 180! Hon har nu testat de mesta som går tror jag. Det ena kortet mer fantastisk än det andra.

Hon har inte gett upp hoppet om mig och provade på att lära mig göra ett sk "Never ending card".
Tro det eller ej men jag lyckades och här kommer beviset:

För er kanske detta är gammal skåpmat men det var jätte kul att göra och faktiskt inte alls svårt.
Tack A för att du lärde mig.

Ha det gott

//J

tisdag 27 december 2011

Stormkärringen slår till

Om någon av en händelse missat det så blåser det av bara h-ete ute.

Vi hade tur som "bara" blev utan ström mellan kl 05.00-12.00 i natten till måndag.

Man blir verkligen helt strandsatt när strömmen går och det gör mig ödmjuk.

Har bearbetat mannen i flera år för att få göra om köket och installera en vedspis.

Ja ja säger nu de som känner mig väl, det är itne bara för att kunna laga mat! Nej så klart inte.
Jag är något av en smygpyroman jag erkänner! Men jag vill samtidigt inte vara så beroende som vi är idag av el.
Att inte ens kunna göra en kopp kaffe eller värma lite vatten till välling känns helt hopplöst.

Vi bor ju "nästan" på landet så vi får strömavbrott då och då men det brukar inte vara så länge. Denna gång var det ju inte ens kallt ute så man kunnat rädda käket i frysen.

Nej jag tycker att vi ska skaffa en braskamin, det vore ju inte mer än rätt att kunna laga mat till barnen, eller hur mannen?

Ha det gott och blås inte bort.
//J

lördag 24 december 2011

En jul dikt

Nu är julen här
med allt vad det innebär

tänk på dem som inte har det så fett
när du själv ler brett

Att ge av sig själv till sin nästa
det är det bästa.

En God jul önskar jag er
som gör att många fler ler.

Med godhet

J

fredag 23 december 2011

Ta hand om varandra.

Idag går mina tankar till en person som har haft det mycket tufft en längre tid och som oturen och olyckan verkar förfölja.

Det är sådant som gör att man själv börjar tänka på hur lyckligt lottad man är och hur bra man har det.
Det är nyttigt att stanna upp och tänka till ibland och ta hand om sig själv och varandra.
Skjut inte upp till imorgon vad du kan göra idag för imorgon kanske inte kommer.

Tunga tankar men ändå värda att tänka om det leder till något bra och positivt.

Så försök att vända andra kinden till och tänk efter om det verkligen är värt att ta fighten om nu gnabb uppstår i julhelgen. Det är lättare sagt en gjort men lyckas man bara en gång är det i alla fall en seger.

God jul på er alla!

Jessica

Smygstart på mellandagsrea

Hej.

Som en liten tidig julklapp vill jag smygstarta mellandagsrean med detta utskick!

Jag har fyllt på i alla Rea kategorier.

I Rea papper hittar du t ex lyxiga papper med metallicfinish och flossade detaljer från Heidi Grace  och andra papper med ordinarepris upp till 30 kr för endast 5 kr st!

Flera fina papper hittar du också i kategorin Endast 2 kr/st.

Brads, sticker och blommor hittar du också.

Reservation för slutförsäljning.

Vill också passa på att be dig "save the date". Jag kommer anordna en scrapmara i Hemmesta (Värmdö).

Lördagen den 28 april mellan kl 10-22 är det dags.
Kom och scrappa, vinn priser och delta i utmaningar. Naturligtvis finns det även möjlighet att shoppa.  Pris: 200kr per person varav 100 kr är "handlingsbara". Anmälan skickas till: info@weralena.se
Du får då en bekräftelse som meddelar om du får plats samt betalningsinfo.
Anmälan är bindande.

Mer info kommer.

Ha nu en himla God Jul!

//Jessica

http://www.weralena.se/

tisdag 20 december 2011

Nu är det bevisat!

Jag klarar inte av touch mobiler! Jag  har de senaste dagarna provat en SonyEricsson Xperia. En lättare variant av en sån telefon utan knappar men med utdragbartt tangentbord och ingenting funkar!

Jag kan knappt stämnga av alarmet på morgonen när den ringer. Jag drar och drar över den förbenade displayen men mobilen ringer på.
I går skulle jag hämta ut ett paket på lokala butiken. Hade just fått fram meddelandet och vad tror ni händer då? Jo men det ringer så klart. Efter ett kort samtal lägger jag på och fipplar fram meddelandet igen. Ja men vad händer då, jo det ringer igen..

Idag ringde jag upp min mamma. När jag skulle lägga på kommer det upp "Anita mobil" i displayen.
Av ren reflex råkade jag röra "lägga på luren". Så jag försökte ringa upp Anita igen för att höra vad hon ville.
Döm om min förvåning när mamma svarar! På något sätt har jag inom loppet av en nanosekund lyckats spara ner mammas hem nummer under namnet "Anita mobil". Det är inte illa pinkat gjort med att bara ha rört mobilen typ en gång...

Headsetet är av den typen som man hakar på runt örat. Förmodligen är det pga frustration över mobilen som jag ine hakade på headsetet rätt. Fick mig ett gott skratt när jag gick förbi spegel här hemma och ser att headsetet sitter upp och ner med micken peckandes upp i luften!

Ja man kan ju inte vara bra på allt, eller?

Ha det gott

//J

söndag 18 december 2011

För ett år sedan...

.. blev min yngsta dotter diagnostiserad med diabetes.

Det kom som en chock.

Vi hade bokat tid för att lämna ett urinprov för att kolla upp en eventuell urinvägsifektion då hon klagat över besvär ett par dagar. Efter en första koll av läkaren blev vi beordrade att ta lämna ett blodprov som visade på en blodsocker nivå på 20. Den kvinnliga läkaren tyckte att det var suspekt och bad oss åka till Sascha barnsjukhuset för en koll. Där blev jag och dottern kvar i en vecka.

Jag har sökt denna läkare för att tacka henne för att hon skickade iväg oss även om hon inte var säker men inte lyckats.

Tack Linda Tror jag det var hon hette)

Det visade sig att hon hade diabets typ 1. Deta upptäcktes alltså av en slump och hon hade inte hunnit uppvisa några av de typiska symptomen som att t ex dricka mycket och kissa därefter.

Jag vet inte om jag hämtat mig ännu. Jag minns att jag frågade en sjuksköterska på kvällen när vi fått ett eget rum efter att ha varit på akuten om det var säkert att hon hade diabetes. Hon tittade på mig med en förvånad blick och sa att det var ju självklart.
Självklart för vem? Ingen hade informerat mig. De förutsatte väl att jag fattade men det gjorde jag inte.
Jag hoppades in i det längsta att så inte var fallet.

En vecka fick vi ligga på sjukhus och vi hade tur som kom hem en dag innan julafton.

Mycket har hänt sen dess och jag har lärt mig massor. Sorgen finns fortfarande men den tränger jag bort och låter inte få någon plats i mitt liv. Ibland känns saker och ting så j-a orättvist.

Men istället för att klaga över mörkret
tänd ett ljus.

Jag är omåttligt stolt varje dag över hur min dotter har tacklat och tacklar sin sjukdom!

Kram på er//J

lördag 17 december 2011

LOL = laughing out loud

I går var jag och mannen på ovanstående tillställning.
Mycket trevligt sällskap och bra underhållning.
Kvällens höjdare var Al Pitcher (stand-up-komiker från Nya Zeeland)! Så otroligt rolig kille! Mycket hög klass på skämten. Kan tycka att många "ståuppare" är så himla grova men inte denna person. Han pratar på engelska men lägger in mycket svenska och driver en hel del med oss svenskar. Han sa att har en egen show och den måste jag bara se!

http://www.alpitcherfikatour.se/

Så härligt att få garva så man får magknip.

Kram//J

fredag 16 december 2011

Glutamatobstinat!

Jag är väl inte den enda som kollat på Anna Skippers: Du är vad du äter? Kollade in det förra gången jag stod på crosstrainern. Bra motivationsprogram. Det sägs en hel del bra saker men jag kan tycka att en del är överdrivet.
Det är så mycket vi stoppar i oss som är "farligt". Det varnas än för det ena än för det andra.

Som jag tidigare varit inne på så är den bästa "bantningskuren": Sunt förnuft och att dricka vatten.

Det skrivs ingenting om det för det tjänar man inga pengar på. Att äta rätt och dricka vatten.

Jag har vänner som blivit varnade av läkare för att fortsätta med t ex LCHF (Low Calorie High Fat) för att deras kolesterolvärden skjutit i höjden. Det skall tilläggas att de gått ner i vikt men till priset av dåliga värden.

Flera dietister skriker i högan sky om just farorna med glutamat som finns i t ex aromatkryddan och mycket asiatisk mat.
Läste dock ett intressant inlägg i Elle här om dagen om en tjej som bott i Japan ett par år.
Hon skriver om just detta och det faktum att någon måste missat att berätta detta för japaner och kineser...
De äter en sju helsikes massa ris och en massa glutamat!
Hur många  100-kilos asiater har du sett på sistone? Och är det kanske glutamaten som gör att de är så rynkiga att de bara ser ut som de är 120 bast hela seniorbunten?
Hmmm, tål att tänkas på.

Jag brukar äta ett kokt ägg när jag blir lite små sugen på kvällen eller är lite hungrig innan lunch.
Då tar jag fram min Aromatkrydda, ser mig om kring, skrynklar ihop ansiktet till min fulaste min och skrattar mitt häxskratt och kryddar mitt ägg med det farliga giftgula stoftet.

Snacka om Glutamat obstinat!


torsdag 15 december 2011

Frustrationen är på topp!

Dessa barn! Tänk om de bara kunde förstå att man vill dem väl och det man säger till dem att göra är av omtanke och kärlek. Att se sitt barn missköta sig gång på gång och må dåligt som följd gör hål i mammahjärtat.

Jag kan inte vara med och styra och se allt hela tiden men eget ansvar fungerar inte heller.

Nu måste jag försöka få extern hjälp för att se om det biter.

Jag har sprungit två gånger denna vecka och det har hjälpt mig att få bort lite av frustrationen.
Det funkar verkligen meditiativt på mig. I 40 minuter får hjärnan vila från livspusslet och musiken får flöda fritt i öronen medans benen pumpar på.
Är så glad för att jag kommit hit igen. Löpningen hjälpte mig mycket för 10 år sedan när jag hade en livskris. Hade förmodligen inte klarat mig utan antideppressiv medicin om jag inte sprungit. Då visserligen åt jag och sov alldeles för lite men det försöker jag verkligen tänka på det nu för att orka.

Jag hoppas och ber för att mina barn snart ska komma till ett stadie där de kan processa och ta in den information och de råd jag ger.

Jag älskar ju er.

Med godhet

//J

onsdag 14 december 2011

Apparatens hämnd.

Det verkar som om den "nya" telefonen känt av min montvilja och skitsnack.

Trots att den skall vara nyservad och lagad så ville den inte lira med mig. Först hoppade den igång så fint när mannen fixade med kontakter och synkade kalender. Men så fort jag fick den i min hand stendog den och vägrade starta igen.

Så det blev till att byta tillbaka till min gamla kära raspiga Sonyericsson med glappkontakt igen.
Känns som vitsen med att ha headset försvinner när man måste hålla i kontakten för att kunna prata i det, eller?

Så ett tag till kommer jag säkert att kunna kommunicera via telefon.

Ha en himla mysig dag alla goa

//J

tisdag 13 december 2011

För säkerhets skull...

.. så vill jag meddela att jag nu "blivit" med en sådan där pekmojäng mobil.
Så bli inte förvånad om jag inte svarar eller hör av mig på en månad eller så. Jag fasar redan för morgondagen och lider svårt av min teknikfobi.

Visst tycker jag det är bra med ny teknik men vill inte behöva lägga tid på att lära mig dem. Det ska lixom bara funka.
Som ni vet så har jag ju en del problem med synkadet av vissa lemmar och tror att det kommer att bli svårt att få till det med denna nya mobil..

Men skam den som ger sig. Jag gör ett försök.

Så ha det så himla gott så KANSKE vi hörs.

Kram J

måndag 12 december 2011

Lucia firande

I år firade lillkillens dagis lucia en dag före för att undvika föräldrarkaos vilket var skönt.
Hade en läkartid med dottern men han precis i tid till Tipp Tapp Tapp. Sonen vinkade glatt och var mycket glad för att han stod på en bänk så att han såg mig och storasyster.
Sen sjöng alla ca 30 barnen We wisch you a merry christmas på sitt eget lilla vis:

we swish you a meery swischmas
we swish you a meery swischmas
we swish you a meery swischmas
and a merry new you

Otroligt gulligt :O)

Har varit och tittat på en lokal som skall kunna hålla en lite större scrapmara och det verkar som det går i lås. Hoppas att kunna få till en mara i april. Håll tummarna! Den kommer i så fall vara här ute på Värmdö.
Om ni redan nu vet att ni är intresserade så hör av er. Närmare info som datum, tid, plats och ev kostnad kommer senare.

Ha det gott

//J

lördag 10 december 2011

Party

Ja det händer ett par gånger om året att jag dammar av klackskorna och ger mig ut på stan.
Ikväll är en sådan sällsynt begivelse. Nu när man börjar bli till åren har jag tänkt på att äta ordentligt och tom vilat en stund efter jobbet.
Nu när man ska be ge sig ut samma tid som annars vanligen kommer hem (22.00) gäller det ju att inte somna på bussen in till stan.
Ska bli jätte kul att få se staden och insidan av ett ställe spm jag hört mycket om.

Trevligt sällskap har jag fixat också. Om jag inte skriver imorgon så hade jag nog väldigt kul så jag garderar mig för en bloggfri dag redan nu.
När tanten släpps ut på stan kan det gå vilt till :O)


fredag 9 december 2011

Kvalitets kontroll :O)

I morse vaknar jag av att sonen ropar på mig. Innan jag hinner upp kommer stora syster springande in till honom.
Hon frågar om han vill ha välling och han svarar ja.

När hon är på väg till köket ropar han:
- Kallt vatten!
- Vill du ha vatten?
- Nej, du ska göra vällingen på kallt vatten svarar sonen.
- Ok, svarar stora syster och går vidare till köket.

När vällingen är klar går hon in i hans rum.

Jag hör då hur han frågar:

- Hur många skopor välling tog du?

När hon svarar rätt verkar han nöjd men sen hör han hur pappa kommer ner från övervåningen och ropar på honom.

- Pappa, Panki (stora systers smeknamn) har tagit kallt vatten och fem skopor välling. Smaka på den pappa. Är den normal?

När pappa gav sitt ok verkade han nöjd och sög i sig vällingen.

Ja det är viktigt att rätt skall vara rätt även när man är snart fem år.

Ha det gott i ruskvädret!

Kram J

torsdag 8 december 2011

Jag hatar Kedjebrevsmail & sms

Nu har stunden kommit till ett av mina hat objekt.

Jag har aldrig gillat denna form av kommunikation. Inte ens som liten när man blev lovad att man skulle vinna en triljon tuggummin om man skickade vidare till 318 kompisar...

De är är alltid förknippade med någon form av förtäckt hot eller tvång och det är det jag hatar.

Jag borde inte ha en enda släkting eller vän kvar i livet eftersom alla borde varit döda vid det här laget om man tror på varningarna.

Så nu till er vänner som faktiskt skickar mail eller sms med liknande innehåll:

Ni kan sluta. Jag kommer inte skicka vidare hur snällt än "hotet" är.

Ni har säkert en god tanke med det hela men det hjälper inte. Jag kommer inte skicka vidare i alla fall även om det gäller vackra bilder eller visdoms ord.

Vill mycket hellre ha en personlig hälsning eller sms.

Så nu vet ni, jag kommer garanterat att bryta kedjan.

Med godhet

//J


onsdag 7 december 2011

Ökad hår växt i öronen?

Igår kväll skulle min man busa med mig. Bland det bästa han vet är när han ska försöka kittla mig och jag börjar rysa redan på avstånd. Jag får alltså en fysisk reaktion trots att han inte nuddat mig och det är jätte obehagligt och alltså jätte kul för honom.

Jag hade gått och lagt mig och han skulle bara säga god natt men bestämde sig tydligen för att gå till attack....
Nu var det halsen han tänkte kittla och jag bestämde mig för att jag skulle skydda mig till varje pris.

Så jag drar upp täcket över halsen och trycker ner det för att han inte skall komma åt.
Tyvärr så råkar jag ju dessutom nästan strypa mig själv på kuppen och börjar att hosta och hacka.

Detta tyckte mannen var otroligt komiskt och en skrattfest utbröt. Jag skrattade också så att tårarna rann.

Kom då på att jag ju hade strykit på ögonfransförlägnings medel och bad mannen genast sluta skratta då dessa droppar är mycket dyra och de rann just nu ner i mina öron!

När jag skulle somna började jag fundera på om mina öronhår nu skulle växa och frodas...

Ja den som lever får se :O)


Kuriosa:
Indiern Radhakant Bajpai, 50, slog igonom i Guinness-rekordbok år 2003 när hans öronhår uppmätte lite mer än 6 cm, idag har öronluffsen växt till sig till hela 13,2 cm. Håret är tillräckligt långt för att Radhakant ska kunna göra två vackra flätor och få en sidoroll i nästa Asterix-film. Mannen säger att han använder ett speciellt schampo för att få ljusare hår och att få det växa snabbare.

tisdag 6 december 2011

Spam & virus

Jag har alltid undrat över detta fenomen. För er som inte vet så är det massutskick med sk skräppost som innehåller virus som förstör datorer.

Tänk om alla dessa människor som pysslar med detta kunde ägna denna kreativa ådra till att göra gott istället. De måste ju ha nått innanför pannbenet för att kunna åstadkomma sina "alster".

Förundras också över den kategori människor som går på dessa mail. I alla fall när de kommer i former som:

Kära fru. Du är den sista arvingen till shejk Mohammed Ahkbara Masched. Skicka oss dina kontouppgifter så sätter vi in 100.000 US dollar på ditt konto.

Eller:

Swedish
========
Business Proposal
=================
Jag har affärsförslag för er värda miljontals dollar, kontakta mig på min privata e-post: songlile1951@msn.com för mer information.
Vänliga hälsningar,
Mr.Song Lile.
Privata e-post: songlile1951@msn.com
Telefon:   +852-9534-8675  

Eller:

Hi,

My name is Elena and I live into Rusia. I have little daughter, but don't have a husband.
In result of crisis recently I losted job and cannot pay the bills for heating our home anymore.
We urgent need oven because winter coming and temperature in our home is now very cold.
We forced to sleep in old sleeping bags.
If you have old moveable wood burner and you don't using it, I pray you can gift it to us and organize transport of it to our adress.
I send this message from public library and I am hope for your answer.
Elena.


Jag kan i ärlighetens namn säga att det var ett mail jag skulle kunnat gå på om jag hade druckit öl. Det kom ett mail som påstod att jag vunnit en tävling med Heineken och att jag skulle skicka mina uppgifter.

Men vi får väl vara tacksamma för att de männsikor som gör detta lägger ner mer krut på själva viruset är n själva förpackningen.




Med godhet

/J

måndag 5 december 2011

Pusslande med arbetstider

Denna vecka kommer det att bli just så. Ett himla pusslande med tider för att få ihop allt.
Lillkillen är nämligen sjuk. Han har haft feber sen i lördags och jag misstänker öroninflammation. Det blir för mannen att åka till närakuten imorgon. Peppar peppar så har det varit riktigt lugnt med sjukdomar i höst och det är jag tacksam för.
Lilltjejen får inte vara i skolan resten av veckan pga av sina höva värden. Nu vill läkaren att vi övervakar alla injektioner och verkligen kollar att hon får i sig insulinet. Det glöms lätt bort även om vi påminner både 2 och 3 ggr. Tyvärr slarvas det också en del i skolan vilket inte är bra. Nu har hon ocskå bytt injektionsställe för att se om det påverkar. Tar man sprutan i ett tjockt fettlager eller förhårdnad kommer inte insulinet in i kroppen som det ska.
Nu hoppas jag att detta ska leda till att hon äntligen får bukt med sina höga värden.
Tyvärr gör ju hennes andra diagnoser sitt till för att komplicera det hela. Har man svårt med igångsättning, att avsluta och arbetsminne är detta med att ta sprutor 6 ggr om dagen inte lätt.

Jag är så stolt över henne som har så mycket att brottas med. Det är så lätt att glömma bort även för oss föräldrar när ett handikapp inte syns utan på. Ibland behöver man kliva "ur sig själv" och titta med någon annans ögon för att inte bli hemma blind. Svårt, men nödvändigt.



Har kanske haft denna förrut men den tål att upprepas :O)

Med godhet

//J

söndag 4 december 2011

Sista mässan för i år.

Ja så var det då st att sista mässan för i år är avklarad.

Jag kan summera det på följande vis: 2 flippar och 2 floppar

Ett stort tack vill jag ge till alla kunder som besökt mig på dessa mässor och till er brudar som hjälper mig i vårt och torrt.

Det är verkligen både roligt och jobbigt att stå på mässor. Jobbigast är dock när kunderna lyser med sin frånvaro som denna helg. Det berodde på en rad olyckliga händelser och alla mässdeltagare åkte hem med svidande resultat. Ändå var alla mycket trevliga och hjälpsamma vilket lättade upp stämmningen.

Som vanligt lär man sig en hel del av varandra och synd vore det väl annars.

Nästa år tror jag inte att jag kommer turnera lika intensivt utan välja ut ett par mässor jag ställer ut på.

Nu är man riktigt seg. Det är betydligt jobbigare att inte ha kunder än att ha full rulle. Tiden går så långsamt.

Det blir nog en tidig kväll för mig.

Ha det gott alla

//J

lördag 3 december 2011

Workshops på Jul - och Hantverksmässan!

I morgon ( söndag ) kommer jag och min medhjälpare att ha workhops på mässan.
Vi kommer att visa olika tekniker och du kan få prova på att göra egna julkort.
Testa att embossa och stämpla! En massa kul med andra ord.

Idag fick jag fler besök av Weralena kändisar, dvs mina stammisar. Alltid lika trevligt.

Glömde tyvärr kameran idag med :O(

Har fått en hel del tips från de andra utsällarna så nu vet jag precis hur min monter för nästa Syfestival i Älvsjö ska se ut.

Jag gjorde lite mera fynd idag och har kunnat bocka av et par till julklappar på listan, så skönt.

Detta är sista mässan för i år och sen stundar Kreativa mässan i januari.

Nu ska jag packa inför workshoppen.

Ha det gott

Med godhet

//J

fredag 2 december 2011

Första mässdagen avklarad

Tyvärr blev det inte den uppslutning jag hade hoppats på. Lite försäljning och desto mer egen shopping!

När det inte är så mycket kunder har ju vi utsällare tid över att springa och titta och mingla lite.
Träffade mycket trevliga människor och shoppade både julklappar och nyttoprylar.
Inget onödigt alls (idag i alla fall). :O)

Det är kul för det är en stor variaton på utbudet. Här finns allt från hemgjorda tomtar i betong till pärl- och garnförsäljning samt inredning. En hel del hemmagjort godis och mat finns också att frossa i. Imorgon ska jag nog smita förbi chokladståndet och "fynda" lite.
En del samspråk blev det också med de kunder som hittat till min monter. Kul att få lite extra tid att ägna åt dem. Tog mig dessutom tid att förklara och låta en blind kvinna känna sig fram på mina handgjorda kort.
Det slutade med att hon köpte 3D kuddar. Riktigt kul.
Glömde tyvärr kameran idag men ska ta bilder imorgon.

Hoppas på lite mer tryck imorgon!.

Ha det gott
//J


torsdag 1 december 2011

Morgonstund har guld i mun?

Ja det sägs så och jag väntar fortfarande på att få uppleva det.

När klockan närmar sig 08.00 känns det som att jag har redan åkt ca 5 åkturer på den emetionella berg-och dalbanan.
Idag var en sådan morgon och jag känner mig både psykiskt och fysiskt utmattad.
Inte bra en dag som denna när det är mycket som ska fixas.

Så det är bara till att rycka upp sig. Ta några djupa andetag och svepa ett glas Berocca boost och hålla tummarna för att orken räcker och att hjärnan orkar fokusera.

Ha en bra dag alla!

Med godhet

//J


onsdag 30 november 2011

En stor dag!

Idag har yngsta dottern skridskoåkning med skolan. Till det har det inhandlats täckbyxor och lånats skridskor av grannen.
Vad är det för speciellt med det kan man undra?

För er som inte redan vet så har lillan något som kallas taktil överkänslighet, en sk perceptionsstärning. Bifogar en länk för er som vill veta mer:
http://www.neuropedagogik.se/html/perceptionsstorningar_beteenden.htm

Hon har inte använt byxor på flera år utan endast tights, sommar som vinter.

Att vi i går kväll kunde åka till affären och handla inte bara ett par täckbyxor utan också ett par mjukisbyxor gör mig helt gråtfärdig av lycka. Jag förstår att det kan vara svårt att fatta för en oinvigd men det ligger så mycket känslor och år av frustration bakom mina tårar som är lyckotårar.
Jag ser ett ljus i min dotters mörker. Hon kommer att klara det här, det kommer bara att bli bättre och bättre.

Så imorgon kommer hon chocka sina lärare med att vara fullt förberedd med all utrustning!
Fortfarande funkar det dock inte att ha strumpor i skridskorna men vad f-n gör det en dag som denna!

tisdag 29 november 2011

Det drar ihop sig...

.. till nästa mässhelg. Denna gång är det norra sidan, närmare bestämt Solna som kommer få besök.
GG mässor anordnar Julmässa i Solna Hallen 2-4 december, http://ggmassor.se/.
De arrangerade tidigare den sk Hantverksmässan som många har saknat och efterlyst.

Det är första gången denna mässa går av stapeln och jag håller tummarna för att det blir lyckat.
Att ställa ut på denna mässa är lite "gambling" från min sida. Men som ni alla redan vet:
Om man inte vågar kan man inte vinna.
Men Mohammed Ali sa det bättre:
"He who is not courageous enough to take risks will accomplish nothing in life"

Jag har förberett lite julkortskit och kommer även att göra prenstförpackade startkit. Något som många efterlyst. Det finns ju en hel del pysselsugna som önskar sig saker av personer som inte pysslar och då är ju detta en hjälp på vägen.
Idag blir det konsulting på målarfirman och imorgon så börjar mässförberedelserna.

Ha en trevlig dag

//J

PS Imorse gick jag ut och gav kaninerna lite knäckebröd. Ljudet från dessa två när de mumsar på det hårda brödet är verkligen härligt. Ler alltid lite småfåningt åt det.
Ja man ska ju glädjas åt de små sakerna i livet, eller hur?

måndag 28 november 2011

Att snooza eller inte snooza...

.. ja det är frågan?

Just nu för jag ett krig mot mig själv varje morgon.
I morse segrade jag och gick upp när klockan ringde 06.25 ( kan bero på att jag varit vaken sen 06.10).

De senaste månaderna har jag snoozat i 30 minuter. Under denna tid har min klocka ringt 3 ggr och mannens 2 ggr. Inte direkt fråga om någon kvalitetssömn precis.
Jag har sällan känt mig så trött och det är väl inte riktigt syftet?

För ett par månader sen var jag jätte duktigt. Jag gick upp 30 minuter före alla andra. Satte på lite plingplong musik (sån där de spelar när man får massage eller asniktsbehandling). Gjorde en kopp grönt te och läste ett par sidor i en "feel good" bok. Det var verkligen hur mysigt som helst och en kanonbra harmonisk start på hektiska mornar.
Varför slutade jag med det?

Så nu är det dags att ta tag i det här och införa snoozeförbud för mig!

Ha en himla trevlig vecka allesammans!



söndag 27 november 2011

Julpynt på G

I kväll skall det julpyntas i hemmet. Väntar in de stora tjejerna som varit hos sin pappa i helgen.
Jag är själv inte så mycket för pyntande men det är allitid lika kul att se lillan gå igång.
I år ska väl även lillebror vara med och rycka i sakerna.

Minns så väl första julen efter skilsmässan då tjejerna skulle vara hos son pappa över julen.
Hålet i hjärtat var hur stort sem helst. En av de jobbigaste stunderna i mitt liv.
Men jag hade bestämt mig för att göra det så smärtfritt för dem som möjligt. Jag satte mig själv sist och lät dem vara ifred hos pappan hela julen. Inget propsande på att de minsann skulle vara hos mig också.
Det finns få saker som jag tycker så illa om som föräldrar som bara ser till sig själva i sådana här situationer och använder barnen som spelmarker i sitt skilsmässospel.

Om föräldrarna kommer överens och samtalar så far barnen minst illa. Men nu får man ju inte alltid som man vill i dessa lägen och vissa vuxna beter sig som barnungar!

Men nu åter till julpyntet. Den där ensamma julen fanns det verkligen ingen inspiration att pynta. Men nått skulle jag väl åstadkomma så jag tog helt sonika två stycken tomtar i form av magneter och slängde upp på kylskåpet och så var saken biff! Pyntat och klar.

Trevlig första advent!

//J

Knappar - Gingerbread people Artikelnummer 68031094

lördag 26 november 2011

Vad gör dig glad?

Den frågan fick min son och hans dagiskompisar svara på. De har sk EQ på dagis (emetionell intelligens).
De får på olika sätt ex träna att vara snälla mot varandra, säga förlåt, ta hand om varandra mm.

Lite fakta:

Begreppet EQ (Emotional Quotient) myntades av Dr. Reuven Bar-On 1985. Dr. Reuven
Bar-On är tillsammans med Daniel Goleman och Peter Salovey de som mest undersökt
och forskat på området. Samtliga tre har sin egen testmodell som de förespråkar, Bar-On
EQ-i, Goleman ECI och Salovey MSCIET.

Det intressanta med EQ kontra IQ (Intelligence Quotient) är att EQ kan utvecklas i hela
den yrkesverksamma delen av livet upp till ca. 65 års ålder, medan IQ oftast inte kan
utvecklas efter ca18 års ålder.

Det har framkommit i undersökningar att IQ står för endast 10-20% av orsaken till dina
framgångar i arbetslivet och privatlivet medan EQ står för 80-90%.
Känslor, relationer är viktigare än kunskaper. Man får inte låta sig tro att känslor ersätter
kunskaper. Utav två lika kunniga personer är den som har högst EQ mest framgångsrik i
arbetet såväl som i privatlivet.

NU till mitt verkliga budskap!

På frågan om vad som gör dig glad skrev fröken ner följande svar:



Jag blev så varm i hjärtat och började gråta när jag berättade det för min man (lyckotårar alltså)

Ha en trevlig lördag alla.


Med godhet

//J

fredag 25 november 2011

Drömtydning

Jag är en skeptiker vilket flera av mina vänner kan intyga. Jag tror inte på tomtar och troll, inte heller horoskop och spådamer.
Drömtydning står inte heller högt i kurs.

MEN att jag inte tror på det sistnämnda beror nog bara på ren och skär överlevnadsinstinkt.

Vill jag verkligen veta?!

Vi kan ju ibland i förbigående nämna att man drömde lite knäppt eller läskigt men vi utvecklar sällan.
Beror det på att alla har så extremt knäppa drömmar att de inte vågar berätta av rädslan för att bli inspärrade?
Hmm, tror inte det. Tror snarare att det är betydligt färre som minns sina drömmar så tydligt som jag.
Tar risken att berätta lite om min senaste dröm och hoppas att ingen ringer till psyket :O)

I natt jag drömde något som jag aldrig dröm förut: :O)

En mamma som jag lärde känna från Resurskolearbetet och jag skulle gå på bröllop.
Vi sprang runt och letade kläder (inget konstigt ännu). Vi ringer en taxi eftersom vi bara har 30 min på oss tills vigseln börjar.
Tydligen bestämmer vi oss för att möta upp taxin och spara tid. Nu händer något mycket märkligt.
I nästa "klipp" befinner vi oss ute på gatan liggandes på marken inrullade i en presenning, nakna...
Vi konstaterar att det är jätte pinsamt och undrar hur vi ska kunna ta oss till taxin. Vi försöker krypa som maskar vilket inte funkar så vi tar oss upp och försöker springa fortfarande inlindade.
Sen vet jag inte vad som hände men vi kom fram till bröllopet och sen drömde jag inget mer.

Nå, är det någon drömtydningsexpert som vill knäcka denna nöt?
Mamman i fråga har jag inte pratat med på över ett år! Visst var jag på bröllop nyligen så den kopplingen är klar men det där med att krypa som en mask, naken inlindad i en presenning.. ja.. vill lixom inte veta...

Nästa gång kan jag berätta om den dröm som är mina barnsfavorit historia. Den där mina två olika sorters tuschpennor krigade mot varandra, eller kanske inte...


torsdag 24 november 2011

Månadens kluring

Jag kommer nu att beskriva en händelse och ert uppdrag är att försöka komma på hur det hela gick till.
Jag har själv stött och blött detta under en längre period och är tyvärr inte närmare svaret nu än då.

En kvinna står i kön i mataffären. Hennes blick dras till stället med billiga DVD-filmer. Hon tar en film och läser på den. Den handlar om en doktor och verkar vara bra. Eftersom hon är en "sucker" för en bra affär så vill hon välja en film till (En för 59, ta två för 99). Sagt och gjort. Hon väljer ytterligare en film, betalar och åker hem.
Väl hemma börjar hon packa upp sina varor och ska visa sina filmfynd för maken.
Döm om hennes förvåning när film nr 1, den med doktorn inte är med i påsen. Däremot en helt annan film, en actionrulle de redan sett. Film nr 2 låg i påsen....
Detta betyder att på något sätt har filmen med doktorn smygit sig ur kvinnans hand och bytts ut mot en helt annan film som hon vet att hon redan sett. Omslaget var inte ens likt, det ena helt i vitt och det andra helt i svart.

Det hela fick dock en bra lösning då filmen kunde bytas mot uppvisande av kvitto och filmen med doktorn väntade snällt i stället vid kassan.

Sug på den ni!

Nu till nästa kuriosa.

Jag märker alltid min sons strumpor med i sydda namnlappar (ofta leasas detta jobb ut till mormor).
I går gjorde jag den sedvanliga genomgången av torkskåpet på dagis. Där hängde sonens strumpor.
För att vara säker kollade jag efter namnlappen. Fanns ingen..
Tittade i strumpa nr 2 och där fanns inte bara en namnlapp utan 2 stycken prydligt fastsydda på varsin sida av strumpskaftet. Tyvärr är inte detta första gången det händer mig...

Men lärdomen av detta måste ju ändå vara att det är inte HUR man märker strumporna utan ATT man gör det :O)

onsdag 23 november 2011

En ny dag med nya möjligheter!

Ja det är ju så vi (läs jag) borde se på världen.

Varför är det så svårt? Jag kan ibland se med avund på de människor som alltid ler (de finns ju sådana) och tänka: Vad f-n är det för fel på en sån människa?

INGA ALLS! Det är bara av ren avund sådan tankar ploppar upp. Jag vill också gå omkring och ha ett leende på läpparna hela tiden.
Som det är nu så måste jag jobba ganska hårt med mig själv för att förtränga min lätt negativa sida och se just möjligheterna. Har tyvärr en tendens att fokusera på det som inte går.

Men jag ser mig själv som "a work in progress" och jag jobbar med mig själv konstant.

Att inte vara självkritisk tror jag är farligt. Stanna upp ibland när du har det jobbigt och tänk:
- Hur skulle jag kunna agerat annorlunda?
Det kanske är försent den här gången men det är aldrig försent att lära och det är faktiskt aldrig försent att be om förlåtelse.

Om du t ex har någon människa i din omgivning som tar mycket energi från dig så är det upp till dig att ändra på det.
Du kan inte ändra på någon annan utan bara hur du förhåller dig till den människan. Det är en mycket nyttig läxa som jag fått lära mig för många år sedan.
En annan är att inte skjuta upp saker som tar energi. Bättre att ta tag i "skiten" på en gång och ha krafter över till annat.

Så som ni ser jag jobbar på det och hoppas att jag inom kort kommer att stråla som en solfångare dagen lång.

Och kom ihåg att precis som negativa ord så smittar leenden av sig:


Känn dig smittad!

Med leende hälsningar i vinter mörkret

//J

tisdag 22 november 2011

Aj aj

Att gå nerför trappor är mindre skönt i dagsläget :O) Har lite lätt träningsverk efter söndagens löpning.
Men om vädret tillåter kör jag ett utomhus race imorgon igen.

Sonen älskar det! Vi kör då nämligen vagn nerför en lång backe och mamma springer.
Han har en löstagbar ratt på vagnen och han låtsas att han kör.
Super bra träning för höger och vänster för honom och motionsträning för mig.
Sen styr jag och låtsas att han kör in i diverse föremål som lyktstoplar och elskåp. Tror nog att detta är bland det roligaste han vet. En av gångerna utbrister han när vi kom fram till dags:
- Asså mamma, nu är jag helt slut.
En bra start att börja dagen eger morgonens gruffande med trötta tonåringar. Ett gapskratt eller hysteriskt fnitter botar vad som helst. Så nu hoppas vi att vädergudarna låter det vara mildväder i alla fall en dag till.

Kram J

måndag 21 november 2011

Stolt & Imponerad

Jag är så galet stolt över min syster därborta i Nepal. Hon är verkligen en av de modigaste människor och har en av de vackraste själar jag vet.
Just nu kämpar hon mot både yttre och inre demoner i form av en elak artat magbacill och läkarskräck. Men som hon på något sätt alltid lyckas med så trotsat hon sina fobier och tar tag i problemet helt på egen hand.
Hoppas nu verkligen att hon mår bättre mycket snart och att hon får njuta av sina sista dagar där.
Längtar efter dig!

Senaste nytt angående skolväsendet:

Fall nr 1. Min väninnas son får behålla sin resurs! Efter ett telefonsamtal med rektor i fredags bekräftades detta. Så himla bra och vi är så lättade. Enligt rektor har det aldrig varit fråga om att ta bort resursen.
Nu kan man ju undra om de har talat förbi varandra eller om detta var ett sätt att "rädda ansiktet". Vem vet men faktiskt så skiter jag i vilket.
Mäkta stolt är jag också över att min väninna propsade på att det skulle skrivas in i hennes sons handlingar att han har rätt till resurs tills han fyller 15 år! You go girl!

Fall nr 2: Ingen ny info

Fall nr 3: Jag ringde skolan ånyo i morse. Det visade sig att trots att skolan (fröken) inte ville ta diskussionen med mig hade de inga problem att gå på min dotter. Detta ledde till att hon nu inte visste om hon skulle få följa med till badhuset idag! I morse fick jag tala med en annan lärare och honom han gör verkligen skäl för namnet Pedagog. Han frågade hur besvären ser ut för lillan, om det kan ändra sig och hur det brukar yttra sig. Han förstod precis varför jag yttrade oro och beklagade att lillan hade känt sig orolig.

Så nu lever vi på hoppet i ytterligare ett par veckor.

Med godhet

//J



söndag 20 november 2011

Jag gjorde det!

Trodde faktiskt inte jag skulle orka men jag sprang nästan hela rundan! Gick 2 ggr ca 3 minuter per gång. Jag är så stolt över mig själv. Efter att inte ha sprungit på 2 månader trodde jag inte att jag hade så mycket kondis kvar.
Pappa var också nöjd med min prestation :O)
Så ikväll ska här firas med en kväll framför TV:n.
Inte bara titta om ni trodde det, nej jag ska göra fotbad och måla naglarna också.

Ha en trevlig söndags kväll allesammans.

//J

lördag 19 november 2011

10001 Klick!

Idag firar jag lite grann. Var just inne på bloggen och såg att det är 10001 klick på mina inlägg.

Jätte kul! Det betyder att det inte bara är jag och min man (som är tvingad) som läser det jag skriver.

Blev för ett par dagar sedan varnad för att skriva för personligt. Det finns ju så mycket konstigt folk därute sa personen som varnande.

Ja, det gör det. Men sannolikheten över att jag skulle få en stalker i någon av dem som följer min blogg finner jag mycket osannolikt. Så gå nu inte å få en massa ideér!

Visst har personen rätt i det hon säger. Men att bara skriva en blogg om döda ting eller bara blogga om att scrappa är inte jag.
Jag är en människa med många lager (precis som Shrek) och kommer nog alltid att ta risker.

Om man inte vågar kan man inte vinna!

NU ska jag gå och lägga mig. Har en utmaning framför mig imorgon.
Min far är på besök och han vill att vi ska ut och springa imorgon.
Med tanke på att han har sprungit en sisådär 7! Stockholm maraton har man ju lite att leva upp till...
Men mitt förra träningspass på crosstrainern gick jätte bra så jag ska göra mitt bästa!

Och som min gode far sa:

- Om det svartnar för ögonen är det bara för att du springer med ljusets hastiget.



fredag 18 november 2011

Det är aldrig försent!

Först vill jag tacka  för alla stöttande ord efter gårdagens inlägg. Tack!

Jag har inte hört något från skolan ännu så vi får väl se hur det går. Lovar att hålla er uppdaterade.

Men nu till dagens ämne.

Jag har läst en mycket inspirerande artikel i Vouge.
Den handlar om en mor och dotter som har löpning som gemensamt intresse sedan många år tillbaka.
Inget konstigt med det tycker ni.

Men om jag tillägger att mor och dotter är 60 respektive 96 år kanske ni höjer på ögonbrynen...
Ida Keeling är alltså 96 år och började springa på uppmaning av sin dotter vid 67 års ålder.
På frågan om dottern (Shelley Keeling) int var orolig för om hennes mamma skulle klara av att springa 5 km var svaret:
"It never occurred to me that my mom couldn´t run, I was like, `come on, Mom"
Jag tänkte aldrig på att min mamma inte kunde springa. Jag bara liksom: Kom igen mamma.

Mamman klarade loppet och älskade det och har sedan dess fortsatt med att springa.

Jag tycker det är så häftigt i flera avseenden! Inte bara att hon springer "trots" sin ålder utan att hon hittade sin grej relativt sent. Dessutom att hennes dotter inte såg mammans begränsningar utan möjligheter!

Så dagens utmaning:

Finn din "grej" och se möjligheter!

http://www.vogue.com/magazine/article/vogues-annual-age-issue/#


Visst ser det härligt ut?!

Med omtanke

//J

torsdag 17 november 2011

Att stötta andra och mig

I går hade jag ett stödsamtal med en tjej på morgonen och ett till stödsamtal med en väns bekant.

Båda två hade blivit illa behandlade av respektive skolväsende när det gällde deras barn och deras diagnoser och imorse var det min egen tur.

Det är tur att vi har varandra i sådana här lägen. Vi föräldrar behöver ha ett bollplank och någon att ventilera sina åsikter med.
Ibland tror man nämligen att det är man själv som är mindre begåvad eftersom det tydligen är helt ok att behandla oss föräldrar så.

Fall nr 1: En kille med ADHD och diabetes har resurs som nu skolan vill plocka bort. På frågan om det är meningen att mamman själv ska säga upp sig och sitta med honom i skolan får hon följande svar:
- Ja det vore ju en lösning. Fast kanske inte optimalt.
Personen som gav detta oacceptabla svar är biträdande rektor på skolan.

Fall nr 2: En kille som går i åk 6 klarar inte av målen och har fått försämrade kunskaper under de senaste åren. På förslaget om han kanske inte borde gå om en klass får mamman följande svar:
- Men han trivs ju med sina kompisar och det viktiga är ju att han kan betala sina räkningar när han blir stor.
Läraren fick i detta fall även medhåll av den ansvarige på Habiliteringen.


Fall nr 3: JAG ringer till skolan för att ta en diskussion kring dotterns problem med taktil överkänslighet, kläder och vintervädret. Eftersom hon fortfarande går i tights och sommarskor ifrågasatte jag lämpligheten i att gå promenader utomhus om det blir minusgrader.
Tydligen ville skolan inte "ta den diskussionen". Det skulle skolsköterskan göra.
På frågan om vad hon skulle kunna säga till mig som jag inte redan vet fick jag svaret:
- Hon kan tala om hur din dotter behöver klä sig när det är kallt.

Ja man blir faktiskt nästan mållös. Det ruskiga med det hela är att det här handlar ofta om personer som ska vara utbildade pedagoger och om barn som har uttalade svårigheter.

Vi pratar INTE om det vanliga barnet som inte har några svårigheter att sköta sina sysslor, att ta till sig kunskap och att klä sig efter väder....

//J

onsdag 16 november 2011

Nu j-r!

Idag ska här trännas. Nu ska jag hoppa på Crosstrainern och köra ett en timmars pass.
Det var nästan 2 månader sen! Bäst att blogga före för jag vet inte om jag orkar efteråt....

Har smygit igång med hurtiga promenader så nu är det dags att testa kroppen. Har en naprapat tid inbokad  imorgon i fall det går åt h-e. Men det tror jag inte. Har längtat så att det måste bara gå vägen.

I morse var jag med lillen hos doktorn för att kolla upp rören han fick i öronen för 6 månader sen.
Han gillar att gå till doktorn och sprang förbi honom och var först inne i rummet. Doktorn höll med mig om att det inte är ofta det händer honom.

Men som lillen helt enkelt konstaterade:
- Ibland är jag för stark och ibland är jag för bra.

Jag skulle kunna ge min själ för att denna känslan skulle få sitta i hos honom resten av hans liv.

Kram J

måndag 14 november 2011

Känslor

Mitt hjärta blöder
av känslor som svämmar över

När slutar man hjälpa
och börjar stjälpa?

Att kunna se och höra
men ingenting kunna göra

Känslan av maktlöshet är total
och jag känner mig skral

jag kommer alltid att finnas där
jag lovar och svär

även om jag ibland kan verka hård
är det egentligen med omvård

tvivla aldrig på min kärlek till dig
den kommer alltid finnas hos mig

jag vill ge dig så mycket här i livet
man kan inte ta något för givet.

vägen till vuxenlivet är svår
och det är på den väg du går

att våga visa sig svag ibland är att vara stark
att våga ge sig ut på okänd mark

jag vill inget hellre än att ge dig en bra start i livet
när ska du bli redo att ta klivet?

Mitt hjärta blöder
av känslor som svämmar över.

Mer julkort

Igår kväll scrappades det på Ingarö. Har förberett lite demokort som jag ska ta med till Julmässan i Solna.




Jag har använt:

Diecut ark Artnr 69042758 Bilderna ni ser finns på baksidan, det är totalt fyra motiv i förpackningen.
Allt färdigstansat så klart.

Bakgrundspappren kommer från Paper pack Cosy Christmas 6x6 Artnr 150 43562 .
Ett block med 50 papper med 5 av varje mönster.

Till korten har jag använt Canvas cardstock Mörkröd

Hej hopp

lördag 12 november 2011

Till min man

Denna låt tillägnar jag min man.

När jag hör den här låten kommer jag alltid att tänka på honom och kvällen vi träffades för första gången. Hade jag vetat då vad jag vet nu hade jag nog sjungit denna sång på en gång!
Älskar dig M!



From this moment life has begun
From this moment you are the one
Right beside you is where I belong
From this moment on

From this moment I have been blessed
I live only for your happiness
And for your love I'd give my last breath
From this moment on

I give my hand to you with all my heart
Can't wait to live my life with you, can't wait to start
You and I will never be apart
My dreams came true because of you

From this moment as long as I live
I will love you, I promise you this
There is nothing I wouldn't give
From this moment on

You're the reason I believe in love
And you're the answer to my prayers from up above
All we need is just the two of us
My dreams came true because of you

From this moment as long as I live
I will love you, I promise you this
There is nothing I wouldn't give
From this moment
I will love you as long as I live
From this moment on
//J

PS Texten bifogar jag för sin skull M ;O)

torsdag 10 november 2011

Sladd och apparat

Under 24 timmar ska jag ha en blodtrycksmätare som mäter mitt tryck varje halvtimme på dagen och varje timme på natte.

Tyckte att det var dags att kolla läget pga att jag fick problem med blodtrycket under och efter graviditeten. Med mitt höga tempo och med blodrycks problem i släkten kändes det som en bra sak.

Man blir dock ödmjuk inför människor som måste ha sådana här appareter och liknande hela tiden.
Det är ett himla pyssel att hålla reda på och inte trassla in sig i.

Ska ut på min promenad nu och vet knappt hur jag ska få på mig kläderna. Men det ska nog lösa sig.
Skickar en tanke till alla dem som är sjuka och känner mig lycklig över att jag är frisk.

Kram J


onsdag 9 november 2011

Vett och etikett

Denna rubrik är ett ständigt aktuellt ämne för mig som vägrar anpassa mig till just etikettbiten.
Vett det har jag (även om en del säkert inte håller med.)

Fick idag höra något som gjorde mig mycket fundersam.
Det finns tydligen "först sig påare" som hävdar att det är oproffsigt att skicka mail rörande jobbet efter kontorstid ........

Så om jag nu skulle jobba över till 22 så ska jag alltså undvika att skicka mail?
För det första:
Hur många tittar på klockslaget?
För det andra:
Borde inte innehållet vara av mer betydelse än när det är skickat?
För det tredje:
Säger inte detta mer om mottagaren än om avsändaren?

Vi är ett par stycken som har svårt att få ihop livspusslet och ibland räcker inte de vakna (ordinarie arbetstid) timmarna till. Då får man ibland tulla på sovtiden.
Är jag oproffsig och jag svarar på ett mail från en kund 01.30 istället för att vänta till 12.00 när jag befinner mig i butiken?

Det finns så mycket regler (etikett) om hur vi ska vara, göra, säga och klä oss att det skulle behöva vara ett av kärnämnena i skolan.
Där skulle då ex Magdalena Ribbing kunna komma och lära ut vikten av att kvinnor över 50 undviker kortärmat och att man naturligtvis inte har använder bruna skor efter 6.
KLOCKAN sex för er som inte hängde med på den, tro mig inte alla gör det :O)

Jag tycker att människor som ägnar så mycket tid till att bry sig om vad andra människor gör och inte gör bör skaffa sig något som kallas för livskvalitet.

Se människan.

Naturligtvis får man inte bete sig hur som helst och där kommer ju vettet in.
Men om jag nu väljer att fylla på ett vinglas upp till kanten så tror jag inte att mitt människovärde sjunker eller vad tror ni?

Kram från FVJ

FörortsVulgotJessie

tisdag 8 november 2011

Blodad tand

Ja nått sånt måste det ju vara för jag har anmält mig till ytterligare en mässa. Ännu så länge är det mäss fritt i april...

Nu närmast kommer jag att finnas på Julmässa i Solna hallen 2-4 december.


Därefter är det Kreativa mässan i Haninge
28-29 januari 2012
Klicka på länken för mer info:

http://www.kreativamassan.se/

Återkommer med mer info om de kommande mässorna.

Ha det gott

//J

måndag 7 november 2011

Bra tips gällande mobbning

Följande text hittade jag på Facebook. Vet inte om den är sann eller ej men det spelar mindre roll. Budskapet är viktigt ch sant.

"Hur förklarar vi för våra barn och barnbarn vad mobbning är? Här är hur en lärare i New York gjorde det för sin klass. Hon bad dem att göra följande övning: Barnen skulle ta varsitt pappersark. Sedan blev de tillsagda att skrynkla ihop det stampa och slå på det och men utan att riva det. Så bad hon b...arn...en vika bladet, titta på hur smutsigt, fyllt med märken och ärr arket var.
Så...... ombads barnen att säga förlåt till pappersarket. Fast de hade bett om ursäkt och att de hade försökt att släta ut det, var det fortfarande skrynkligt.
"Dessa märken kommer aldrig att försvinna, oavsett hur mycket du försöker ta bort dem. Detta motsvarar vad en mobbare gör mot andra. Även om du säger förlåt efteråt, kommer ärren aldrig försvinna."
Barnens ansiktsuttryck sade att budskapet hade önskad effekt. "


Tänkvärt, eller hur?

//J

söndag 6 november 2011

Trött men glad!

Nu är är årets Syfestival avslutad och den blev mycket lyckad.

Är så pysselsugen efter att ha stått omgiven av allt detta roliga i flera dagar! Hoppas att få till någon pysselkväll denna vecka.

Denna vecka ska jag ägna åt att packa upp och inventera vad jag har kvar efter en stråland försäljning.

Jag är så tacksam att mina vänner ställer upp som de gör och möjligör detta för mig och mot min lokala leverantör som ställer upp och hämtar varor i ur och skur!
Ni är mina hjältar och mitt liv skulle vara mycket fattigare utan er.

Ett stor tack till mamma och maken som roddat hem och butik i min frånvaro.
Jag är så tacksam för att ni ställer upp.

Ett stort tack till alla trevliga kunder som besökte oss!


Lägesrapport

Lördagen var inte fullt lika hektisk som fredgen men ändå mycket folk.

Det är så kul att se vad folk köper och man får en hel del bra tips och ideer från kunder.


I år har det sållts allt från frigoliutkulor till glitter och en massa punchar hos oss.
Ett bra tips är ju att köpa sådan som är lite tyngre eller skrymmande.

Docrafts tidning Creativity säljer som smör. Inte konstigt med tanke på att det redan låga priset med 39 kr per nummer nu är pressat till mässpris,  3 nummer för 100 kr.
Det är verkligen kul att se ögonen lysa upp på tjejerna när de skummar igenom tidningen.

Så ja, nu är det dags att komma igång. Idag skall allt packas ner och det ska lastas och köras. Hoppas dock att det är mest möbler jag få köra hem igen.

ha det gott

//J

fredag 4 november 2011

Rocka fett!

Idag har det rockats på Syfestivalen. Många fina saker har fått nya hem och lyckliga ägare.

Här är en bild på montern.


I kväll blev det en runda till butiken för att fylla på så i morgon är det bara att shoppa loss igen.

Välkomna!

//J

I dag smäller det!

Så var det då dags för årets största händelse för Weralena. Syfestivalen på Stockholmsmässan kickar igång första dagen av tre.

Detta är fjärde gången jag deltar på denna mässa och det var varit toppen alla gånger.
Besök mig gärna i moner B04:51!



Massor av trevliga människor. Så kul att få ett ansikte på många kunder som ofta handlar i webshoppen. Tyvärr inte så mycket tid att "mingla" då tempot är högt men det kanske ni klykat vid det här laget att jag trivs med.

Är riktigt nöjd med min monter i år. Har investerat i lite ny inredning vilket gör att jag "displaya" varorna tydligare och det blir mer överskådligt.

Tror att jag varit lite spänd i natt för jag är öm i tänderna...

Men nu är det bara att plaska ner kroppen, hoppa i "outfitten" och "sätta på sig ett ansikte" så kör vi!

Go go go go



Lägger in denna musikvideo som jag tycker speglar dagen och som dessutom har en hel del härliga faschionstatements från 80-talet!

torsdag 3 november 2011

Mässbygge!

I dag bär det av med ett par billaster till Stockolmsmässan i Älvsjö för att bygga monter!
Till min hjälp idag har jag mamma som får äran att skruva ihop mina möbler medans jag kör bil, kånkar och bär.
Är riktigt taggad inför helgen och det ska bli så kul att få träffa er alla igen.

Min plan för gårdagskvällen funkade.

Mamma kom till butiken och hjälpte mig prismärka nyheterna. Som tur är han jag precis få hem Inkidos nya julkollektion med papper! Dessa kommer upp i webshoppen inom kort.

Sen kom min väninna som hela hon är som ett balsam för själen! Om ni inte tror mig så fråga min man!
När jag kom hem vid 20.30 igår kväll hällde jag upp ett glas vin och satte mig i sofan och tittade på TV!
För er som fortfarande inte tror mig repeterar jag:
När jag kom hem vid 20.30 igår kväll hällde jag upp ett glas vin och satte mig i sofan och tittade på TV!

Så idag känner jag mig (just nu i alla fall) fortfarande hyffsat lugn :O)

Kramiz



onsdag 2 november 2011

Teknikfobi

Det kanske man inte tror att jag kan ha men när det gäller mobiltelefoner så vill jag precis som med bilen att de bara skall funka.

Jag har jobbat med mobiltelefoni i 10 år och borde ju kunna ett och annat men tekniken har sprungit ifrån mig.
På "min" tid var de första modellerna stora som en mindre handväska och du kunde lätt spräcka ett skallben på någon om du behövde försvara dig med den. Sen blev de bara mindre och mindre och var du riktigt hipp fick du plats med mobilen i en tändsticksask.

Nu faller det sig så att även jag måste böja mig för den nya tekniken.

Jag har nått så fiffigt som Google kalender på datorn. Det gör att jag kan se både min och min mans åtaganden. Jätte smart!
Problemen uppstår när man missar att föra in möten från det man skriver upp i papperskalendern...
Dessutom har vi alltid minst 3 kallelser till olika läkare sittandes på kylen.

Så nu är det dags för mig att kliva in i Smartphone världen. Huvva huvva.
Vet inte alls hur det ska gå. Jag kan nämligen inte ens svara i mannens telefon när det ringer!
Om man har två händer som är i krig med varandra för jämnan så är detta en stor utmaning. Man har ju inga vanliga knappar på dessa modeller. Dessutom är de ju stora som dasslock (en del av dem).
Jag som bär omkring på 10 kg handväska tycker inte det är optimalt.

Men nu är det dags att sluta upp att komma med ursäkter och ta klivet in i teknikens värld.
Så vänner, om jag aldrig mer ringer, elelr aldrig mer svarar i mobilen så vet ni vad det beror på.
Jag vill mer än jag kan :O)

Kramix


Tro det eller ej men denna bild är från i somras! De håller än. Vissa saker VAR bättre förr :O)

tisdag 1 november 2011

Packningsångest!

Det är så svårt att packa till mässor. Man vet ju aldrig på förhand hur många som kommer och exakt vad som kommer sälja. Helst vill man ju ta med lite av allt men har man som jag ca 4000 artiklar funkar ju inte det...

Jag hatar att packa även till resor men som tur var är jag inte borta så ofta.

Hoppas på att min vän kommer och styr upp min virriga hjärna imorgon kväll!

Nu åker jag hem från butiken (21.00) och hoppas kunna sova gott och träna imorgon bitti så att jag är lika fokuserad som en tibetansk munk sen.
Yeah right!

//J

För er som är sugna på att klä ut er till just en tibetansk munk så titta in här:
http://www.partykungen.se/tibetansk-munk-maskeraddrakt.html

måndag 31 oktober 2011

Mässläge

Nu börjar min hjärna gå in i "mässläge". Det betyder t ex att jag vaknar kl 03.00 och gör listor i huvudet på allt som måste fixas. Det är en hel del att stå i för att allt ska flyta smidigt.
Till min hjälp har jag gjort en packlista som jag följer inför varje mässa och den är toppen.
Det är mycket som ska få plats i en redan sprängfylld hjärna.

Tänk om man själv kunde få bestämma vad som skulle få plats där inne.

Varför kommer jag ihåg namnen på nästan alla jag gått på dagis eller i skolan med? Snacka om värdelöst vetande. Men man är ju inte som alla andra.
I morse hade det t ex varit mycket bättre om jag kommit i håg att det var maskerad på dagis.
Nu poppade det upp i minnet 5 minuter innan vi skulle vara på dagis...
Som tur var ville min lille son vara tomte och den dräkten hade aldrig blivit undanhängd efter julen så det var bara att grabba tag i den i förrådet.
Ibland är det bra att jag inte är så super effektiv....

Kram kram

lördag 29 oktober 2011

Brum brum

Jag tillhör det där släktet som har extremt höga krav när det gäller bilar.
Dvs de SKA bara funka.
Helst utan att man ska behöva göra någonting utom att ibland  (1 ggr vart tredje år) tvätta den invändigt och tanka.
Kan bero på att jag råkat ut för i stort sett allt som man kan få fel på!

När jag träffade min man trodde han att jag var rustad för krig när han öppnade min baklucka.

I den fanns:
Vattendunk, bensindunk, tomdunk, bogserlina, startkablar, värmefilt, första hjälpen kudde mm
Inte mycket plats för annat.

Under min fattiga period hade jag dock oftast inte råd att laga "skrället". Då körde jag helt enkelt volymen på stereon i botten om jag hörde nått konstigt ljud.
Dessutom så tyckte jag att det jämnade ut sig när lampor som skulle lysa inte lös och andra lampor som absolut inte ska lysa lös på instrumentbrädan.

Numera har jag minimerat min "In case of emergency" packning.
Den består numer i ett par högklackat och en kortkort kjol (eller "Mus i kant" kjol som det heter på förortsvulgiska).

Fick en fråga häromdagen av en intresserad man vad jag hade för motor i min bil?
Mitt solklara svar blev:
- En som låter när man startar.

På resan ner till Ullared konstaterade jag att sikten framåt i mörker och duggregn var i stort sett obefintlig och visst var det så att en lampa slocknat.

Väl hemma åkte jag till Mekonomen för att köpa nya.

I butiken utspelade sig följande scenario.

Jag går in i butiken och säger:
- Hej. Jag vet en sak, jag har en lampa som inte funkar.
Killen bakom disken frågar då för honom en helt naturlig fråga:
- Vilken lampa är det som är trasig.
Mitt svar blir då:
- Jag vet en sak, jag har en lampa som är trasig.

Killen bakom disken suckar lite lätt och säger:
Ok, jag följer med dig ut och tittar.


Kör försiktigt och kom ihåg att använda reflex


Den här bilden kom upp när jag googlade på kortkort. Hmm någon som missuppfattat kroppsdel?
För er som samlar på onödigt vetande är tydligen armhåla den senaste "innegrejen" för kändisar att visa på modefotograferingar. Allt enligt tidningen Elle.
Så nästa gång vi ses tycker jag vi skippar de där kindpussarna som är sååååå 2010 och flashar armhålorna för varandra så är vi ba sååå sjukt inne!

Kram J

fredag 28 oktober 2011

Redan hunnit gråta en skvätt...

.. men oroa er inte, det är inget allvarligt.
Har helt enkelt tittat på mitt nya favorit program Secret Millionare på webben.

Om ni inte kan handlingen så ska jag dra den kort:

En miljonär får i uppdrag att för honom/henne (på en för dem okänd plats) hitta och infiltrera verksamheter som på ett eller flera sätt bidrar till att hjälpa andra. Det kan vara enskilda personer eller organisationer.
De får fyra dagar på sig och under denna tid lever de på existensminimum. Den femte dagen delar de sen ut checkar till de som berört dem mest.

Programmet är 45 minuter och jag blir så varm om hjärtat och tårarna strömmar. 

Man kan ju diskutera att sådana här program inte borde behövas.
Naturligtvis är det så men nu ser världen ut som den gör...

Men jag känner igen känslan som de får i slutet. Att ge till andra är en j-a kick!
Om du inte redan gjort så prova! Det är lätt beroende framkallande och jag önskar att jag kunde göra mer. Men den tiden kommer men inte just nu.

Ta hand om dig och ge av dig till andra.

//J

torsdag 27 oktober 2011

Sagan om den lilla mamman som ville vara ifred på toaletten

Det var en gång en mamma som hade flera stycken små barn.

Eftersom de var så små ville mamman inte låsa dörren till toaletten när hon var där inne för att barnen skulle kunna komma in.
Nu för höll det sig ofta så att det inte bara var barnen utan även man och katt som kände sig tvungen att göra mamman sällskap på toaletten.

En dag när mamman satt där inne hörde hon sitt ena barn ropa:
-Mamma, var är du?
-Jag är på toa!
Det tog bara ett par sekunder och sen flög dörren upp och utanför står en hel samling med grannskapets barn.
- Mamma, får jag gå ut och leka med Johan, Kristoffer ochNiklas....
- Ja svarar mamman lite trött, det får du.

Några månader senare så var det dags igen. Mamman satt på toaletten och njöt av att vara där ensamm.
De två små barnen var ute och matade kaninerna.
Då ringde telefonen men mamman lyckades "koppla bort" det men bara ett par sekunder senare ringde det på dörren.
Viss om att det var de små barnen som busade vrålade hon så högt hon kund:
- JAG SITTER PÅ TOA!

Inget mer hände men nån minut senare hörde hon klappret av små fötter och ljudet av tvättstugedörren smälla igen. In på toaletten kommer barnen och hon frågar:
- Ringde ni på dörren?
- Nej mamma, men det var en fabror här.

Snipp snapp snut, så var sagan slut




En bild säger mer en tusen ord.......

onsdag 26 oktober 2011

NPF morgon

Igår var hade vi en sådan i familjen. Det tar verkligen på krafterna.
Först måste man använda sin pedagogiska list och väga varje ord på våg för att få iväg dem till skolan.
Sen ringer de från skolan efter en liten stund för att meddela att dottern kräkts och undrar om jag kan komma och hämta.

Nu är det inte så enkelt att detta innebär att hon faktiskt är dålig. Efter lite efterforskning visade det sig att det hade hänt något som gjort henne upprörd.
Nu kan ju sådana här saker inte negligeras utan måste tas på allvar eftersom hon dessutom har diabetes.
Jag blir lika påverkad varje gång och brottas med skuldkänslor för att jag "tvivlar".
Är hon verkligen sjuk eller inte?
Det hela slutade med att jag åkte till skolan och hade ett samtal med henne och en lärare samt att jag fick göra en "okulärbesiktning" alltså bedömma läget själv.

Hon blev kvar i skolan hela dagen och bakade på eftermiddagen med sin resurs.
Sen på kvällen påbörjade hon, jag och lillebror ett projekt med att bygga en playmobil borg vilket var svårt men jätte skoj.

Slutet gott allting gott.

tisdag 25 oktober 2011

Filmtajm!

I dag så gör jag det enkelt för mig och lägger upp ett helt underbart filmklipp som fick mig att skratta gott.

Är du av den pryda sorten kanske du ska låta bli men det är i alla fall ingen nakenhet..


Ha det gott.


J

måndag 24 oktober 2011

Terrorister?

Som rubriken kanske avslöjar är det ett trist ämne jag tänkte ta upp idag.
Dock är det inte den allra värsta sorten jag tänkte skriva om ( men nästan ).

Vi har de flesta av oss blandade känslor vad gäller telefonsäljare och har kanske som jag försökt minimera antalet som ringer genom att anmäla mig till NIX.
Nu händer det ändå att de smiter igenom och ringer på söndagskväll mitt i middagen och frågar om vi verkligen inte vill fortsätta med Kalle Anka. Detta är ju nog så irriterande.

Men nu har de utveklats en ny "art". SMS-terroristerna!

Jag som är medlem överallt får skylla mig själv tcyker ni! Sluta vara så "poäng-kåt" ;O)

Men nu är det ju så här att jag har en tro på att majoriteten av mänskligheten har sunt förnuft.

Därför blir jag mäkta förvånad när jag blir väckt, ja ni läste rätt, VÄCKT av ett SMS klockan 08.00 på en helgdag av ett sms från Kapp-Ahl (visserligen en torsdag men likförbaskat en röd dag).
Ni som känner mig nu vet att mina sovmornar är så gott som obefintliga så gissa om jag blev putt.

Nu senast var det Telenors tur. De väckte mig kl 06.45 för att tala om att de börjat sälja Iphone (nått nummer)! Ahhh men intresseklubben antecknar!
Är det en News flash att inte alla i hela Sverige bryr sig? Om man nu verkligen gör det kom detta SMS säkerligen inte som en nyhet.

Så tydligen har de som tidigare varit telefonförsäljare utan moral nu varit på träningsläger och gått på SMS-terror kurs.

Om ni inte redan gissat det så gillar jag inte dessa SMS-terrorister!

Så hör upp nu alla marknadsansvariga! Mitt köpsug väcks absolut INTE av att ni VÄCKER mig.

Så det så.

Ha en bra dag därute.

Kram J.

söndag 23 oktober 2011

En till sak avklarad på The bucketlist!

Japp så tillhör man då skaran av 1000-tals pilgrimmer som vallfärdat till Mecka (hmm Ullared).

Vi tog bilen ner på fredag eftermiddag och sov på ett vandrarhem.
Upp kl 06.30, en raggardusch, i med en snabb frukost och sen iväg. Vi var vid målet 07.30 och hör och häpna, vi var inte ensamma!?
Parkeringsplatsen var nästan full men vi fann en plats snabbt ändå och begav oss ut i höstregnet.
Väl därinne påbörjades så shoppingen och ja, det var billigt.
Gjorde faktiskt en hel del fynd. Hade faktiskt ingen shoppinglista utan försökte köra på känn och det gick ganska bra.
Efter ca 1 ½ timme var det dags för en 10 minuters fika paus och sen "på´t igen".

Men nu började det bli trångt och ganska snart insåg jag att min fobi för trängsel började göra sig påmind.
Ringer då mina vänner för att kolla status och ev bege mig till kassan.

Under pågående samtal tittar jag ner i min kundvagn och inser till min förtvivlan att den INTE är min....
Under hela tiden i varuhuset har jag haft en fokuserad uppsikt över vagnen så fort jag släppt taget för att ingen skulle ta den. Det har jag lärt mig av att studera alla 3 säsonger av Ullared på kanal 5!
Hade tom skrivit upp numret på vagnen på min handled.
Nu börjar jag ana paniken. Ser då att det sista jag kan indentifiera som "min" vara är en skjorta och påbörjar ett försök att bana mig fram till damkläderna. Får helt sonika dumpa den andra vagnen för att snabbare kunna ta mig fram.
Lite lätt svettig och nästan panikslagen kommer jag så fram. Där möter jag blicken på en kvinna i exakt samma stadium.
Våra blickar möts ett par sekunder och hon utbrister:
- Har du tagit min vagn?!
-Ja, svarar jag med min ynkligaste röst och tårar i ögonen. Men tillägger så fort jag bara kan:
- Men jag vet var den är!
Kvinnan blev så lycklig över detta att mitt misstag genast var förlåtet och vi påbörjade färden genom varuhuset till den stulna kundvagnen.
Allt slutade gott.
Nu ville jag bara hem och som tur var mina kompisar med.
Vårt Ullareds äventyr slutade kl 12.00 och vi påbörjade färden hem trötta men lyckliga.

Det blir nog en tripp igen men det kommer dröj ett tag.

Kram på er




Ser det inte härligt ut? Min man undrar fortfarande hur mycket han "sparat" på denna resa.... ;o)

fredag 21 oktober 2011

När ni trodde att ni hört allt...

... om vad mina händer kan göra så sker det ofattbara!

I morse när jag rakade benen i badkaret (ja jag vet att det börjar bli kallt och det kanske är bäst att behålla pälsen men då skulle det snart utfärdas en Jeti varning på Ingarö) så lyckades jag med konststycket att raka av mig vänster långfingernagel.
Den du, den utmanar jag dig att försöka göra om!

Nu råkade jag ju desstuonm ha en nagel vilket inte brukar vara fallet. Jag är ju inbiten nagelbitare sen 30 år. Med fyra undantag, ett för varje graviditet när jag helt enkelt bara slutade och ett inför min vigsel med M.
Han sa att han skulle svara nej om jag bet på naglarna....

De senaste åren har jag haft fejknaglar men sen min lilla incident med ytterdörren har jag inte gjort några nya.
Tro det eller ej men efter ett par veckor frenetiskt bitande la jag av. Får se hur länge det håller.
Så det här får väl läggas till listan över mitt sätt att alltid försöka vara så effektiv som möjligt.
Raka benen och fixa naglarna samtidigt!

I eftermiddag gott folk kommer jag och ett par vänner att påbörja vår resa till Ullared! Så imorgon kommer jag inte att blogga utan bara tokshoppa!

Ska informera om ev fynd för den som är intresserad.

Ha en trevlig helg på er så "ses" vi igen snart.

Kram J