onsdag 30 november 2011

En stor dag!

Idag har yngsta dottern skridskoåkning med skolan. Till det har det inhandlats täckbyxor och lånats skridskor av grannen.
Vad är det för speciellt med det kan man undra?

För er som inte redan vet så har lillan något som kallas taktil överkänslighet, en sk perceptionsstärning. Bifogar en länk för er som vill veta mer:
http://www.neuropedagogik.se/html/perceptionsstorningar_beteenden.htm

Hon har inte använt byxor på flera år utan endast tights, sommar som vinter.

Att vi i går kväll kunde åka till affären och handla inte bara ett par täckbyxor utan också ett par mjukisbyxor gör mig helt gråtfärdig av lycka. Jag förstår att det kan vara svårt att fatta för en oinvigd men det ligger så mycket känslor och år av frustration bakom mina tårar som är lyckotårar.
Jag ser ett ljus i min dotters mörker. Hon kommer att klara det här, det kommer bara att bli bättre och bättre.

Så imorgon kommer hon chocka sina lärare med att vara fullt förberedd med all utrustning!
Fortfarande funkar det dock inte att ha strumpor i skridskorna men vad f-n gör det en dag som denna!

tisdag 29 november 2011

Det drar ihop sig...

.. till nästa mässhelg. Denna gång är det norra sidan, närmare bestämt Solna som kommer få besök.
GG mässor anordnar Julmässa i Solna Hallen 2-4 december, http://ggmassor.se/.
De arrangerade tidigare den sk Hantverksmässan som många har saknat och efterlyst.

Det är första gången denna mässa går av stapeln och jag håller tummarna för att det blir lyckat.
Att ställa ut på denna mässa är lite "gambling" från min sida. Men som ni alla redan vet:
Om man inte vågar kan man inte vinna.
Men Mohammed Ali sa det bättre:
"He who is not courageous enough to take risks will accomplish nothing in life"

Jag har förberett lite julkortskit och kommer även att göra prenstförpackade startkit. Något som många efterlyst. Det finns ju en hel del pysselsugna som önskar sig saker av personer som inte pysslar och då är ju detta en hjälp på vägen.
Idag blir det konsulting på målarfirman och imorgon så börjar mässförberedelserna.

Ha en trevlig dag

//J

PS Imorse gick jag ut och gav kaninerna lite knäckebröd. Ljudet från dessa två när de mumsar på det hårda brödet är verkligen härligt. Ler alltid lite småfåningt åt det.
Ja man ska ju glädjas åt de små sakerna i livet, eller hur?

måndag 28 november 2011

Att snooza eller inte snooza...

.. ja det är frågan?

Just nu för jag ett krig mot mig själv varje morgon.
I morse segrade jag och gick upp när klockan ringde 06.25 ( kan bero på att jag varit vaken sen 06.10).

De senaste månaderna har jag snoozat i 30 minuter. Under denna tid har min klocka ringt 3 ggr och mannens 2 ggr. Inte direkt fråga om någon kvalitetssömn precis.
Jag har sällan känt mig så trött och det är väl inte riktigt syftet?

För ett par månader sen var jag jätte duktigt. Jag gick upp 30 minuter före alla andra. Satte på lite plingplong musik (sån där de spelar när man får massage eller asniktsbehandling). Gjorde en kopp grönt te och läste ett par sidor i en "feel good" bok. Det var verkligen hur mysigt som helst och en kanonbra harmonisk start på hektiska mornar.
Varför slutade jag med det?

Så nu är det dags att ta tag i det här och införa snoozeförbud för mig!

Ha en himla trevlig vecka allesammans!



söndag 27 november 2011

Julpynt på G

I kväll skall det julpyntas i hemmet. Väntar in de stora tjejerna som varit hos sin pappa i helgen.
Jag är själv inte så mycket för pyntande men det är allitid lika kul att se lillan gå igång.
I år ska väl även lillebror vara med och rycka i sakerna.

Minns så väl första julen efter skilsmässan då tjejerna skulle vara hos son pappa över julen.
Hålet i hjärtat var hur stort sem helst. En av de jobbigaste stunderna i mitt liv.
Men jag hade bestämt mig för att göra det så smärtfritt för dem som möjligt. Jag satte mig själv sist och lät dem vara ifred hos pappan hela julen. Inget propsande på att de minsann skulle vara hos mig också.
Det finns få saker som jag tycker så illa om som föräldrar som bara ser till sig själva i sådana här situationer och använder barnen som spelmarker i sitt skilsmässospel.

Om föräldrarna kommer överens och samtalar så far barnen minst illa. Men nu får man ju inte alltid som man vill i dessa lägen och vissa vuxna beter sig som barnungar!

Men nu åter till julpyntet. Den där ensamma julen fanns det verkligen ingen inspiration att pynta. Men nått skulle jag väl åstadkomma så jag tog helt sonika två stycken tomtar i form av magneter och slängde upp på kylskåpet och så var saken biff! Pyntat och klar.

Trevlig första advent!

//J

Knappar - Gingerbread people Artikelnummer 68031094

lördag 26 november 2011

Vad gör dig glad?

Den frågan fick min son och hans dagiskompisar svara på. De har sk EQ på dagis (emetionell intelligens).
De får på olika sätt ex träna att vara snälla mot varandra, säga förlåt, ta hand om varandra mm.

Lite fakta:

Begreppet EQ (Emotional Quotient) myntades av Dr. Reuven Bar-On 1985. Dr. Reuven
Bar-On är tillsammans med Daniel Goleman och Peter Salovey de som mest undersökt
och forskat på området. Samtliga tre har sin egen testmodell som de förespråkar, Bar-On
EQ-i, Goleman ECI och Salovey MSCIET.

Det intressanta med EQ kontra IQ (Intelligence Quotient) är att EQ kan utvecklas i hela
den yrkesverksamma delen av livet upp till ca. 65 års ålder, medan IQ oftast inte kan
utvecklas efter ca18 års ålder.

Det har framkommit i undersökningar att IQ står för endast 10-20% av orsaken till dina
framgångar i arbetslivet och privatlivet medan EQ står för 80-90%.
Känslor, relationer är viktigare än kunskaper. Man får inte låta sig tro att känslor ersätter
kunskaper. Utav två lika kunniga personer är den som har högst EQ mest framgångsrik i
arbetet såväl som i privatlivet.

NU till mitt verkliga budskap!

På frågan om vad som gör dig glad skrev fröken ner följande svar:



Jag blev så varm i hjärtat och började gråta när jag berättade det för min man (lyckotårar alltså)

Ha en trevlig lördag alla.


Med godhet

//J

fredag 25 november 2011

Drömtydning

Jag är en skeptiker vilket flera av mina vänner kan intyga. Jag tror inte på tomtar och troll, inte heller horoskop och spådamer.
Drömtydning står inte heller högt i kurs.

MEN att jag inte tror på det sistnämnda beror nog bara på ren och skär överlevnadsinstinkt.

Vill jag verkligen veta?!

Vi kan ju ibland i förbigående nämna att man drömde lite knäppt eller läskigt men vi utvecklar sällan.
Beror det på att alla har så extremt knäppa drömmar att de inte vågar berätta av rädslan för att bli inspärrade?
Hmm, tror inte det. Tror snarare att det är betydligt färre som minns sina drömmar så tydligt som jag.
Tar risken att berätta lite om min senaste dröm och hoppas att ingen ringer till psyket :O)

I natt jag drömde något som jag aldrig dröm förut: :O)

En mamma som jag lärde känna från Resurskolearbetet och jag skulle gå på bröllop.
Vi sprang runt och letade kläder (inget konstigt ännu). Vi ringer en taxi eftersom vi bara har 30 min på oss tills vigseln börjar.
Tydligen bestämmer vi oss för att möta upp taxin och spara tid. Nu händer något mycket märkligt.
I nästa "klipp" befinner vi oss ute på gatan liggandes på marken inrullade i en presenning, nakna...
Vi konstaterar att det är jätte pinsamt och undrar hur vi ska kunna ta oss till taxin. Vi försöker krypa som maskar vilket inte funkar så vi tar oss upp och försöker springa fortfarande inlindade.
Sen vet jag inte vad som hände men vi kom fram till bröllopet och sen drömde jag inget mer.

Nå, är det någon drömtydningsexpert som vill knäcka denna nöt?
Mamman i fråga har jag inte pratat med på över ett år! Visst var jag på bröllop nyligen så den kopplingen är klar men det där med att krypa som en mask, naken inlindad i en presenning.. ja.. vill lixom inte veta...

Nästa gång kan jag berätta om den dröm som är mina barnsfavorit historia. Den där mina två olika sorters tuschpennor krigade mot varandra, eller kanske inte...


torsdag 24 november 2011

Månadens kluring

Jag kommer nu att beskriva en händelse och ert uppdrag är att försöka komma på hur det hela gick till.
Jag har själv stött och blött detta under en längre period och är tyvärr inte närmare svaret nu än då.

En kvinna står i kön i mataffären. Hennes blick dras till stället med billiga DVD-filmer. Hon tar en film och läser på den. Den handlar om en doktor och verkar vara bra. Eftersom hon är en "sucker" för en bra affär så vill hon välja en film till (En för 59, ta två för 99). Sagt och gjort. Hon väljer ytterligare en film, betalar och åker hem.
Väl hemma börjar hon packa upp sina varor och ska visa sina filmfynd för maken.
Döm om hennes förvåning när film nr 1, den med doktorn inte är med i påsen. Däremot en helt annan film, en actionrulle de redan sett. Film nr 2 låg i påsen....
Detta betyder att på något sätt har filmen med doktorn smygit sig ur kvinnans hand och bytts ut mot en helt annan film som hon vet att hon redan sett. Omslaget var inte ens likt, det ena helt i vitt och det andra helt i svart.

Det hela fick dock en bra lösning då filmen kunde bytas mot uppvisande av kvitto och filmen med doktorn väntade snällt i stället vid kassan.

Sug på den ni!

Nu till nästa kuriosa.

Jag märker alltid min sons strumpor med i sydda namnlappar (ofta leasas detta jobb ut till mormor).
I går gjorde jag den sedvanliga genomgången av torkskåpet på dagis. Där hängde sonens strumpor.
För att vara säker kollade jag efter namnlappen. Fanns ingen..
Tittade i strumpa nr 2 och där fanns inte bara en namnlapp utan 2 stycken prydligt fastsydda på varsin sida av strumpskaftet. Tyvärr är inte detta första gången det händer mig...

Men lärdomen av detta måste ju ändå vara att det är inte HUR man märker strumporna utan ATT man gör det :O)

onsdag 23 november 2011

En ny dag med nya möjligheter!

Ja det är ju så vi (läs jag) borde se på världen.

Varför är det så svårt? Jag kan ibland se med avund på de människor som alltid ler (de finns ju sådana) och tänka: Vad f-n är det för fel på en sån människa?

INGA ALLS! Det är bara av ren avund sådan tankar ploppar upp. Jag vill också gå omkring och ha ett leende på läpparna hela tiden.
Som det är nu så måste jag jobba ganska hårt med mig själv för att förtränga min lätt negativa sida och se just möjligheterna. Har tyvärr en tendens att fokusera på det som inte går.

Men jag ser mig själv som "a work in progress" och jag jobbar med mig själv konstant.

Att inte vara självkritisk tror jag är farligt. Stanna upp ibland när du har det jobbigt och tänk:
- Hur skulle jag kunna agerat annorlunda?
Det kanske är försent den här gången men det är aldrig försent att lära och det är faktiskt aldrig försent att be om förlåtelse.

Om du t ex har någon människa i din omgivning som tar mycket energi från dig så är det upp till dig att ändra på det.
Du kan inte ändra på någon annan utan bara hur du förhåller dig till den människan. Det är en mycket nyttig läxa som jag fått lära mig för många år sedan.
En annan är att inte skjuta upp saker som tar energi. Bättre att ta tag i "skiten" på en gång och ha krafter över till annat.

Så som ni ser jag jobbar på det och hoppas att jag inom kort kommer att stråla som en solfångare dagen lång.

Och kom ihåg att precis som negativa ord så smittar leenden av sig:


Känn dig smittad!

Med leende hälsningar i vinter mörkret

//J

tisdag 22 november 2011

Aj aj

Att gå nerför trappor är mindre skönt i dagsläget :O) Har lite lätt träningsverk efter söndagens löpning.
Men om vädret tillåter kör jag ett utomhus race imorgon igen.

Sonen älskar det! Vi kör då nämligen vagn nerför en lång backe och mamma springer.
Han har en löstagbar ratt på vagnen och han låtsas att han kör.
Super bra träning för höger och vänster för honom och motionsträning för mig.
Sen styr jag och låtsas att han kör in i diverse föremål som lyktstoplar och elskåp. Tror nog att detta är bland det roligaste han vet. En av gångerna utbrister han när vi kom fram till dags:
- Asså mamma, nu är jag helt slut.
En bra start att börja dagen eger morgonens gruffande med trötta tonåringar. Ett gapskratt eller hysteriskt fnitter botar vad som helst. Så nu hoppas vi att vädergudarna låter det vara mildväder i alla fall en dag till.

Kram J

måndag 21 november 2011

Stolt & Imponerad

Jag är så galet stolt över min syster därborta i Nepal. Hon är verkligen en av de modigaste människor och har en av de vackraste själar jag vet.
Just nu kämpar hon mot både yttre och inre demoner i form av en elak artat magbacill och läkarskräck. Men som hon på något sätt alltid lyckas med så trotsat hon sina fobier och tar tag i problemet helt på egen hand.
Hoppas nu verkligen att hon mår bättre mycket snart och att hon får njuta av sina sista dagar där.
Längtar efter dig!

Senaste nytt angående skolväsendet:

Fall nr 1. Min väninnas son får behålla sin resurs! Efter ett telefonsamtal med rektor i fredags bekräftades detta. Så himla bra och vi är så lättade. Enligt rektor har det aldrig varit fråga om att ta bort resursen.
Nu kan man ju undra om de har talat förbi varandra eller om detta var ett sätt att "rädda ansiktet". Vem vet men faktiskt så skiter jag i vilket.
Mäkta stolt är jag också över att min väninna propsade på att det skulle skrivas in i hennes sons handlingar att han har rätt till resurs tills han fyller 15 år! You go girl!

Fall nr 2: Ingen ny info

Fall nr 3: Jag ringde skolan ånyo i morse. Det visade sig att trots att skolan (fröken) inte ville ta diskussionen med mig hade de inga problem att gå på min dotter. Detta ledde till att hon nu inte visste om hon skulle få följa med till badhuset idag! I morse fick jag tala med en annan lärare och honom han gör verkligen skäl för namnet Pedagog. Han frågade hur besvären ser ut för lillan, om det kan ändra sig och hur det brukar yttra sig. Han förstod precis varför jag yttrade oro och beklagade att lillan hade känt sig orolig.

Så nu lever vi på hoppet i ytterligare ett par veckor.

Med godhet

//J



söndag 20 november 2011

Jag gjorde det!

Trodde faktiskt inte jag skulle orka men jag sprang nästan hela rundan! Gick 2 ggr ca 3 minuter per gång. Jag är så stolt över mig själv. Efter att inte ha sprungit på 2 månader trodde jag inte att jag hade så mycket kondis kvar.
Pappa var också nöjd med min prestation :O)
Så ikväll ska här firas med en kväll framför TV:n.
Inte bara titta om ni trodde det, nej jag ska göra fotbad och måla naglarna också.

Ha en trevlig söndags kväll allesammans.

//J

lördag 19 november 2011

10001 Klick!

Idag firar jag lite grann. Var just inne på bloggen och såg att det är 10001 klick på mina inlägg.

Jätte kul! Det betyder att det inte bara är jag och min man (som är tvingad) som läser det jag skriver.

Blev för ett par dagar sedan varnad för att skriva för personligt. Det finns ju så mycket konstigt folk därute sa personen som varnande.

Ja, det gör det. Men sannolikheten över att jag skulle få en stalker i någon av dem som följer min blogg finner jag mycket osannolikt. Så gå nu inte å få en massa ideér!

Visst har personen rätt i det hon säger. Men att bara skriva en blogg om döda ting eller bara blogga om att scrappa är inte jag.
Jag är en människa med många lager (precis som Shrek) och kommer nog alltid att ta risker.

Om man inte vågar kan man inte vinna!

NU ska jag gå och lägga mig. Har en utmaning framför mig imorgon.
Min far är på besök och han vill att vi ska ut och springa imorgon.
Med tanke på att han har sprungit en sisådär 7! Stockholm maraton har man ju lite att leva upp till...
Men mitt förra träningspass på crosstrainern gick jätte bra så jag ska göra mitt bästa!

Och som min gode far sa:

- Om det svartnar för ögonen är det bara för att du springer med ljusets hastiget.



fredag 18 november 2011

Det är aldrig försent!

Först vill jag tacka  för alla stöttande ord efter gårdagens inlägg. Tack!

Jag har inte hört något från skolan ännu så vi får väl se hur det går. Lovar att hålla er uppdaterade.

Men nu till dagens ämne.

Jag har läst en mycket inspirerande artikel i Vouge.
Den handlar om en mor och dotter som har löpning som gemensamt intresse sedan många år tillbaka.
Inget konstigt med det tycker ni.

Men om jag tillägger att mor och dotter är 60 respektive 96 år kanske ni höjer på ögonbrynen...
Ida Keeling är alltså 96 år och började springa på uppmaning av sin dotter vid 67 års ålder.
På frågan om dottern (Shelley Keeling) int var orolig för om hennes mamma skulle klara av att springa 5 km var svaret:
"It never occurred to me that my mom couldn´t run, I was like, `come on, Mom"
Jag tänkte aldrig på att min mamma inte kunde springa. Jag bara liksom: Kom igen mamma.

Mamman klarade loppet och älskade det och har sedan dess fortsatt med att springa.

Jag tycker det är så häftigt i flera avseenden! Inte bara att hon springer "trots" sin ålder utan att hon hittade sin grej relativt sent. Dessutom att hennes dotter inte såg mammans begränsningar utan möjligheter!

Så dagens utmaning:

Finn din "grej" och se möjligheter!

http://www.vogue.com/magazine/article/vogues-annual-age-issue/#


Visst ser det härligt ut?!

Med omtanke

//J

torsdag 17 november 2011

Att stötta andra och mig

I går hade jag ett stödsamtal med en tjej på morgonen och ett till stödsamtal med en väns bekant.

Båda två hade blivit illa behandlade av respektive skolväsende när det gällde deras barn och deras diagnoser och imorse var det min egen tur.

Det är tur att vi har varandra i sådana här lägen. Vi föräldrar behöver ha ett bollplank och någon att ventilera sina åsikter med.
Ibland tror man nämligen att det är man själv som är mindre begåvad eftersom det tydligen är helt ok att behandla oss föräldrar så.

Fall nr 1: En kille med ADHD och diabetes har resurs som nu skolan vill plocka bort. På frågan om det är meningen att mamman själv ska säga upp sig och sitta med honom i skolan får hon följande svar:
- Ja det vore ju en lösning. Fast kanske inte optimalt.
Personen som gav detta oacceptabla svar är biträdande rektor på skolan.

Fall nr 2: En kille som går i åk 6 klarar inte av målen och har fått försämrade kunskaper under de senaste åren. På förslaget om han kanske inte borde gå om en klass får mamman följande svar:
- Men han trivs ju med sina kompisar och det viktiga är ju att han kan betala sina räkningar när han blir stor.
Läraren fick i detta fall även medhåll av den ansvarige på Habiliteringen.


Fall nr 3: JAG ringer till skolan för att ta en diskussion kring dotterns problem med taktil överkänslighet, kläder och vintervädret. Eftersom hon fortfarande går i tights och sommarskor ifrågasatte jag lämpligheten i att gå promenader utomhus om det blir minusgrader.
Tydligen ville skolan inte "ta den diskussionen". Det skulle skolsköterskan göra.
På frågan om vad hon skulle kunna säga till mig som jag inte redan vet fick jag svaret:
- Hon kan tala om hur din dotter behöver klä sig när det är kallt.

Ja man blir faktiskt nästan mållös. Det ruskiga med det hela är att det här handlar ofta om personer som ska vara utbildade pedagoger och om barn som har uttalade svårigheter.

Vi pratar INTE om det vanliga barnet som inte har några svårigheter att sköta sina sysslor, att ta till sig kunskap och att klä sig efter väder....

//J

onsdag 16 november 2011

Nu j-r!

Idag ska här trännas. Nu ska jag hoppa på Crosstrainern och köra ett en timmars pass.
Det var nästan 2 månader sen! Bäst att blogga före för jag vet inte om jag orkar efteråt....

Har smygit igång med hurtiga promenader så nu är det dags att testa kroppen. Har en naprapat tid inbokad  imorgon i fall det går åt h-e. Men det tror jag inte. Har längtat så att det måste bara gå vägen.

I morse var jag med lillen hos doktorn för att kolla upp rören han fick i öronen för 6 månader sen.
Han gillar att gå till doktorn och sprang förbi honom och var först inne i rummet. Doktorn höll med mig om att det inte är ofta det händer honom.

Men som lillen helt enkelt konstaterade:
- Ibland är jag för stark och ibland är jag för bra.

Jag skulle kunna ge min själ för att denna känslan skulle få sitta i hos honom resten av hans liv.

Kram J

måndag 14 november 2011

Känslor

Mitt hjärta blöder
av känslor som svämmar över

När slutar man hjälpa
och börjar stjälpa?

Att kunna se och höra
men ingenting kunna göra

Känslan av maktlöshet är total
och jag känner mig skral

jag kommer alltid att finnas där
jag lovar och svär

även om jag ibland kan verka hård
är det egentligen med omvård

tvivla aldrig på min kärlek till dig
den kommer alltid finnas hos mig

jag vill ge dig så mycket här i livet
man kan inte ta något för givet.

vägen till vuxenlivet är svår
och det är på den väg du går

att våga visa sig svag ibland är att vara stark
att våga ge sig ut på okänd mark

jag vill inget hellre än att ge dig en bra start i livet
när ska du bli redo att ta klivet?

Mitt hjärta blöder
av känslor som svämmar över.

Mer julkort

Igår kväll scrappades det på Ingarö. Har förberett lite demokort som jag ska ta med till Julmässan i Solna.




Jag har använt:

Diecut ark Artnr 69042758 Bilderna ni ser finns på baksidan, det är totalt fyra motiv i förpackningen.
Allt färdigstansat så klart.

Bakgrundspappren kommer från Paper pack Cosy Christmas 6x6 Artnr 150 43562 .
Ett block med 50 papper med 5 av varje mönster.

Till korten har jag använt Canvas cardstock Mörkröd

Hej hopp

lördag 12 november 2011

Till min man

Denna låt tillägnar jag min man.

När jag hör den här låten kommer jag alltid att tänka på honom och kvällen vi träffades för första gången. Hade jag vetat då vad jag vet nu hade jag nog sjungit denna sång på en gång!
Älskar dig M!



From this moment life has begun
From this moment you are the one
Right beside you is where I belong
From this moment on

From this moment I have been blessed
I live only for your happiness
And for your love I'd give my last breath
From this moment on

I give my hand to you with all my heart
Can't wait to live my life with you, can't wait to start
You and I will never be apart
My dreams came true because of you

From this moment as long as I live
I will love you, I promise you this
There is nothing I wouldn't give
From this moment on

You're the reason I believe in love
And you're the answer to my prayers from up above
All we need is just the two of us
My dreams came true because of you

From this moment as long as I live
I will love you, I promise you this
There is nothing I wouldn't give
From this moment
I will love you as long as I live
From this moment on
//J

PS Texten bifogar jag för sin skull M ;O)

torsdag 10 november 2011

Sladd och apparat

Under 24 timmar ska jag ha en blodtrycksmätare som mäter mitt tryck varje halvtimme på dagen och varje timme på natte.

Tyckte att det var dags att kolla läget pga att jag fick problem med blodtrycket under och efter graviditeten. Med mitt höga tempo och med blodrycks problem i släkten kändes det som en bra sak.

Man blir dock ödmjuk inför människor som måste ha sådana här appareter och liknande hela tiden.
Det är ett himla pyssel att hålla reda på och inte trassla in sig i.

Ska ut på min promenad nu och vet knappt hur jag ska få på mig kläderna. Men det ska nog lösa sig.
Skickar en tanke till alla dem som är sjuka och känner mig lycklig över att jag är frisk.

Kram J


onsdag 9 november 2011

Vett och etikett

Denna rubrik är ett ständigt aktuellt ämne för mig som vägrar anpassa mig till just etikettbiten.
Vett det har jag (även om en del säkert inte håller med.)

Fick idag höra något som gjorde mig mycket fundersam.
Det finns tydligen "först sig påare" som hävdar att det är oproffsigt att skicka mail rörande jobbet efter kontorstid ........

Så om jag nu skulle jobba över till 22 så ska jag alltså undvika att skicka mail?
För det första:
Hur många tittar på klockslaget?
För det andra:
Borde inte innehållet vara av mer betydelse än när det är skickat?
För det tredje:
Säger inte detta mer om mottagaren än om avsändaren?

Vi är ett par stycken som har svårt att få ihop livspusslet och ibland räcker inte de vakna (ordinarie arbetstid) timmarna till. Då får man ibland tulla på sovtiden.
Är jag oproffsig och jag svarar på ett mail från en kund 01.30 istället för att vänta till 12.00 när jag befinner mig i butiken?

Det finns så mycket regler (etikett) om hur vi ska vara, göra, säga och klä oss att det skulle behöva vara ett av kärnämnena i skolan.
Där skulle då ex Magdalena Ribbing kunna komma och lära ut vikten av att kvinnor över 50 undviker kortärmat och att man naturligtvis inte har använder bruna skor efter 6.
KLOCKAN sex för er som inte hängde med på den, tro mig inte alla gör det :O)

Jag tycker att människor som ägnar så mycket tid till att bry sig om vad andra människor gör och inte gör bör skaffa sig något som kallas för livskvalitet.

Se människan.

Naturligtvis får man inte bete sig hur som helst och där kommer ju vettet in.
Men om jag nu väljer att fylla på ett vinglas upp till kanten så tror jag inte att mitt människovärde sjunker eller vad tror ni?

Kram från FVJ

FörortsVulgotJessie

tisdag 8 november 2011

Blodad tand

Ja nått sånt måste det ju vara för jag har anmält mig till ytterligare en mässa. Ännu så länge är det mäss fritt i april...

Nu närmast kommer jag att finnas på Julmässa i Solna hallen 2-4 december.


Därefter är det Kreativa mässan i Haninge
28-29 januari 2012
Klicka på länken för mer info:

http://www.kreativamassan.se/

Återkommer med mer info om de kommande mässorna.

Ha det gott

//J

måndag 7 november 2011

Bra tips gällande mobbning

Följande text hittade jag på Facebook. Vet inte om den är sann eller ej men det spelar mindre roll. Budskapet är viktigt ch sant.

"Hur förklarar vi för våra barn och barnbarn vad mobbning är? Här är hur en lärare i New York gjorde det för sin klass. Hon bad dem att göra följande övning: Barnen skulle ta varsitt pappersark. Sedan blev de tillsagda att skrynkla ihop det stampa och slå på det och men utan att riva det. Så bad hon b...arn...en vika bladet, titta på hur smutsigt, fyllt med märken och ärr arket var.
Så...... ombads barnen att säga förlåt till pappersarket. Fast de hade bett om ursäkt och att de hade försökt att släta ut det, var det fortfarande skrynkligt.
"Dessa märken kommer aldrig att försvinna, oavsett hur mycket du försöker ta bort dem. Detta motsvarar vad en mobbare gör mot andra. Även om du säger förlåt efteråt, kommer ärren aldrig försvinna."
Barnens ansiktsuttryck sade att budskapet hade önskad effekt. "


Tänkvärt, eller hur?

//J

söndag 6 november 2011

Trött men glad!

Nu är är årets Syfestival avslutad och den blev mycket lyckad.

Är så pysselsugen efter att ha stått omgiven av allt detta roliga i flera dagar! Hoppas att få till någon pysselkväll denna vecka.

Denna vecka ska jag ägna åt att packa upp och inventera vad jag har kvar efter en stråland försäljning.

Jag är så tacksam att mina vänner ställer upp som de gör och möjligör detta för mig och mot min lokala leverantör som ställer upp och hämtar varor i ur och skur!
Ni är mina hjältar och mitt liv skulle vara mycket fattigare utan er.

Ett stor tack till mamma och maken som roddat hem och butik i min frånvaro.
Jag är så tacksam för att ni ställer upp.

Ett stort tack till alla trevliga kunder som besökte oss!


Lägesrapport

Lördagen var inte fullt lika hektisk som fredgen men ändå mycket folk.

Det är så kul att se vad folk köper och man får en hel del bra tips och ideer från kunder.


I år har det sållts allt från frigoliutkulor till glitter och en massa punchar hos oss.
Ett bra tips är ju att köpa sådan som är lite tyngre eller skrymmande.

Docrafts tidning Creativity säljer som smör. Inte konstigt med tanke på att det redan låga priset med 39 kr per nummer nu är pressat till mässpris,  3 nummer för 100 kr.
Det är verkligen kul att se ögonen lysa upp på tjejerna när de skummar igenom tidningen.

Så ja, nu är det dags att komma igång. Idag skall allt packas ner och det ska lastas och köras. Hoppas dock att det är mest möbler jag få köra hem igen.

ha det gott

//J

fredag 4 november 2011

Rocka fett!

Idag har det rockats på Syfestivalen. Många fina saker har fått nya hem och lyckliga ägare.

Här är en bild på montern.


I kväll blev det en runda till butiken för att fylla på så i morgon är det bara att shoppa loss igen.

Välkomna!

//J

I dag smäller det!

Så var det då dags för årets största händelse för Weralena. Syfestivalen på Stockholmsmässan kickar igång första dagen av tre.

Detta är fjärde gången jag deltar på denna mässa och det var varit toppen alla gånger.
Besök mig gärna i moner B04:51!



Massor av trevliga människor. Så kul att få ett ansikte på många kunder som ofta handlar i webshoppen. Tyvärr inte så mycket tid att "mingla" då tempot är högt men det kanske ni klykat vid det här laget att jag trivs med.

Är riktigt nöjd med min monter i år. Har investerat i lite ny inredning vilket gör att jag "displaya" varorna tydligare och det blir mer överskådligt.

Tror att jag varit lite spänd i natt för jag är öm i tänderna...

Men nu är det bara att plaska ner kroppen, hoppa i "outfitten" och "sätta på sig ett ansikte" så kör vi!

Go go go go



Lägger in denna musikvideo som jag tycker speglar dagen och som dessutom har en hel del härliga faschionstatements från 80-talet!

torsdag 3 november 2011

Mässbygge!

I dag bär det av med ett par billaster till Stockolmsmässan i Älvsjö för att bygga monter!
Till min hjälp idag har jag mamma som får äran att skruva ihop mina möbler medans jag kör bil, kånkar och bär.
Är riktigt taggad inför helgen och det ska bli så kul att få träffa er alla igen.

Min plan för gårdagskvällen funkade.

Mamma kom till butiken och hjälpte mig prismärka nyheterna. Som tur är han jag precis få hem Inkidos nya julkollektion med papper! Dessa kommer upp i webshoppen inom kort.

Sen kom min väninna som hela hon är som ett balsam för själen! Om ni inte tror mig så fråga min man!
När jag kom hem vid 20.30 igår kväll hällde jag upp ett glas vin och satte mig i sofan och tittade på TV!
För er som fortfarande inte tror mig repeterar jag:
När jag kom hem vid 20.30 igår kväll hällde jag upp ett glas vin och satte mig i sofan och tittade på TV!

Så idag känner jag mig (just nu i alla fall) fortfarande hyffsat lugn :O)

Kramiz



onsdag 2 november 2011

Teknikfobi

Det kanske man inte tror att jag kan ha men när det gäller mobiltelefoner så vill jag precis som med bilen att de bara skall funka.

Jag har jobbat med mobiltelefoni i 10 år och borde ju kunna ett och annat men tekniken har sprungit ifrån mig.
På "min" tid var de första modellerna stora som en mindre handväska och du kunde lätt spräcka ett skallben på någon om du behövde försvara dig med den. Sen blev de bara mindre och mindre och var du riktigt hipp fick du plats med mobilen i en tändsticksask.

Nu faller det sig så att även jag måste böja mig för den nya tekniken.

Jag har nått så fiffigt som Google kalender på datorn. Det gör att jag kan se både min och min mans åtaganden. Jätte smart!
Problemen uppstår när man missar att föra in möten från det man skriver upp i papperskalendern...
Dessutom har vi alltid minst 3 kallelser till olika läkare sittandes på kylen.

Så nu är det dags för mig att kliva in i Smartphone världen. Huvva huvva.
Vet inte alls hur det ska gå. Jag kan nämligen inte ens svara i mannens telefon när det ringer!
Om man har två händer som är i krig med varandra för jämnan så är detta en stor utmaning. Man har ju inga vanliga knappar på dessa modeller. Dessutom är de ju stora som dasslock (en del av dem).
Jag som bär omkring på 10 kg handväska tycker inte det är optimalt.

Men nu är det dags att sluta upp att komma med ursäkter och ta klivet in i teknikens värld.
Så vänner, om jag aldrig mer ringer, elelr aldrig mer svarar i mobilen så vet ni vad det beror på.
Jag vill mer än jag kan :O)

Kramix


Tro det eller ej men denna bild är från i somras! De håller än. Vissa saker VAR bättre förr :O)

tisdag 1 november 2011

Packningsångest!

Det är så svårt att packa till mässor. Man vet ju aldrig på förhand hur många som kommer och exakt vad som kommer sälja. Helst vill man ju ta med lite av allt men har man som jag ca 4000 artiklar funkar ju inte det...

Jag hatar att packa även till resor men som tur var är jag inte borta så ofta.

Hoppas på att min vän kommer och styr upp min virriga hjärna imorgon kväll!

Nu åker jag hem från butiken (21.00) och hoppas kunna sova gott och träna imorgon bitti så att jag är lika fokuserad som en tibetansk munk sen.
Yeah right!

//J

För er som är sugna på att klä ut er till just en tibetansk munk så titta in här:
http://www.partykungen.se/tibetansk-munk-maskeraddrakt.html