fredag 30 september 2011

Beröm & komplimanger

Varför reagerar jag så konstigt på detta? Tror inte att jag är ensam om denna förmåga eller snarare oförmåga att ta till mig ovanstående. Särskilt när de kommer från som står mig närmast. Då skämtar jag oftast bort eller kommer med bortförklaringar.

Övar nu på att bara säga: - Tack.

Det är borde vara lätt som en plätt men icke.

Idag fick jag ett telefonsamtal där personen berömde mig för mitt sätt att hantera min dotters svårigheter. Reaktionen var omedelbar och ögonen tårades och jag fick en stor klump i halsen men lyckades prestera ett knappt hörbart tack.
Jag var inte alls beredd på att denna person skulle säga sådana saker så jag hann inte komma med det sedvanliga "försvaret".
Försvar är det bästa sätt jag kan tolka det på. Jag försvarar mig mot komplimanger istället för att suga åt mig och faktiskt glädjas åt att jag blir sedd för det jag gör. Så nu är det upp till skärpning.
Idag ska jag sitta i bil på väg till mässa i Gävle imorgon. Kanske ska öva mig på att säga just bara tack.
Jag har ju tidigare skrivit om mantran och enligt alla "förstå sig påare" ska man säga mantrat högt för bästa effekt. Så jag får väl helt enkelt säga Tack högt flera gånger och se om det funkar.

Så min utmaning till er idag är att bara säga Tack (om ni nu tillhör "Försvara dig mot komplimang" sekten)


torsdag 29 september 2011

Morgonrutin

Vad brukar din morgon bestå av?

Ja här är det fullt ös från det att jag slår upp mina blå.
När man har barn med speciella behov är det inte bara att få dem upp ur sängen som gäller.
Du måste hela tiden stämma av att det du bett om blir gjort. Vissa gånger kan du få säga till upp till 5 ggr om varje sak. Nu är det sällan så krävande hos oss men det är ändå ett ständigt passande.
Jag hjälper också mina barn med frukosten. Curling! ropar säkert en hel del av er nu men så är inte fallet.
Om du har fullt upp bara med att få på dig kläder så är detta viktiga mål inte prioriterat.
När lilltejen dessutom har diabetes är det ändå viktigare. Hon har ju en hel del att stå i själv på mornarna med sina sprutor och blodsockermätningar.
Stora tjejen är inte särskilt morgonpigg pch om det går riktigt segt att komma upp får hon med sig frukost i påse. Återigen, välj dina strider. Det är viktigare att hon äter och kommer i tid!

Denna morgon bestod dessutom i akut borttagning av nagelack. Lilltjejen hade fått ett infall att måla naglarna 5 minuter innan avfärd vilket var mindre lyckat. Så det var att ta fram removern och sanera en mer eller mindre blå hand.

När de stora farit i väg med mannen ska lillen tas om hand och debatten om huruvida man får ta med leksaker eller inte till dagis är snart i full gång.

Men först ska jag hinna sanera mig själv och sätta på mig ett ansikte så man inte skrämmer något stackars barn på dagis.

Ha en bra dag.

/J

Sökte på google på en bild av en rugg uggla men hittade den här istället:


onsdag 28 september 2011

Hjärnan bubblar över

Har så mycket på gång i mitt huvud just nu!

Skulle inte bli förvånad om det bubblar ut ur näsan! Min dotter har en förmåga att lyckas med denna sak ibland när hon dricker läsk...
Skulle önska att jag hade lilla sonens energi för att orka med allt. Men nu börjag jag varje morgon med en Berocca brustablett och då ska jag ju orka och bli mer klartänkt (ddöööhhh) för det säger de på reklamen.
Så det så!

Appropå energi så har min lilla som och kompis kommit på en ny lek på studsmattan som inte riktigt faller oss föräldrar i smaken.
I helgen tittade min man ut och får då se min son spritt språngande naken i full färd med att hoppa som en galning. Kompisen hade inte hunnit lika långt men var på god väg.
När min man frågade vad han pysslade med skrek min son:
- Vi hoppar så pillen skakar!

Jepp så var det med det och som jag alltid brukar säga:

Man har inte roligare än vad man gör sig.

tisdag 27 september 2011

Tid

Det enda som är gemensamt för alla människor i hela världen är att vi alal blir tilldelade lika många timmar per dygn. Det som skiljer oss människor år är hur vi väljer att fördela dessa timmar.

Detta pratar Robin Sharma om i sin bok: Vem gråter vid din grav?

Tycker att det är värt att tänka på ibland. Tyvärr händer det ju saker som vi inte rår över men speciellt då är det viktigt att prioritera och att säga nej.
Just nu är jag inne i en fas med extremt mycket jobb vilket innebär att jag tackar nej till 99% av de saker jag egentligen skulle vilja göra.
Trist men så är det. Denna höst är det jobb och familj som gäller och så hoppas jag att mina nära vänner finns kvar ändå och håller ut. Hjärnan vill men kroppen säger nej och jag måste erkänna att jag är trött.
Så nu gäller det för mig att kämpa emot varenda cell i min hjärna och TA DET LUGNT.

Och faktisk, jag satte inte på en till tvättmaskin nu utan nöjde mig med en idag = framsteg?

Kram J




måndag 26 september 2011

Jobba med livet som insats

Igår hjälpte jag min väninna med hennes återförsäljarträff. En mycket lyckad tillställning.
Min vana trogen jobbade jag hårt och med livet som insats.
Det kanske inte är planen från början ( det där med att riskera livet alltså ) men det händer allt som oftast.

Många gånger har jag en överro på min styrka och min förmåga att bedöma avstånd.
Har tex varit millimetrar från att hugga mig själv i benet, har ramlat ner från stegar, gett mig själv ett par rejäla stötar och nästan ramlat ut från ett fönster mm.

Dock är det inte så illa som en nära släkting på min mans sida. 
Man måste verkligen beundra denna kvinnas tro på SIN förmåga när hon för ett par decennier sedan fick för sig att laga TV:n.
Detta var på tjock TV storhetstid och färgen hade försvunnit. Morsk som en skogshuggare skruvar hon helt enkelt av det döskalleprydda bakstycket blind för alla varningar och kör in en skruvmejsel.
Jag tror ingen har mätt sträckan hon flög men vi är alla glada för att hon är med oss idag och att hon senare insåg sin begränsade kunskap som TV-reparatör.

Så ni kan här läsa att jag har lite att leva upp till!

Igår lyckades jag dock med att ge mig själv en rejäl smäll med pirran rakt på tinningen. Kanske inte så farligt men ont som F-N gjorde det. Så nästa gång ni lastar en pirra (och jag med förresten) håll huvudet bakåt.



Och så en liten bonusbild som också kom upp när jag sökte på tjock TV. Hade ju en tjej häromdagen så nu är det väl dags för en kille?


lördag 24 september 2011

Rädda liv

Läste detta på Facebook och har även fått det via mail ett par gånger men det tål att upprepas:

En vanlig grillkväll snubblade 'Ingrid' och ramlade. Någon erbjöd att ringa ambulansen, men hon övertygade alla att allt var ok, och att hon bara snubblat pga sina nya skor. Hon var dock lite blek, så hennes man hjälpte till. Ingrids make ringde senare och berättade att hon skjutsats till sjukhuset senare på kvällen, och att hon avlidit kl 23.00!!! Hon hade fått en stroke!!!! -- En neurolog sa, att om en patient som råkar ut för ett slaganfall, får läkarvård inom 3 timmar, har man stora möjligheter att rädda personen. Det handlar om att vi alla behöver lära oss att se tecken på stroke, och att kunna ringa ambulans och vidarebefodra dessa infon, så att patienten snabbt får rätt behandling. En snabb test består av 4 steg. 1. Be personen att le (det går inte). 2. Be personen att säga en hel mening 3. Be personen sträcka upp båda armarna (det kommer inte att fungera helt). 4. Be personen sträcka ut tungan (den kommer att rulla sig eller vrida sig i munnen. EN KARDIOLOG (hjärtläkare) HAR SAGT, ATT OM MAN SPRIDER DENNA VETSKAP, TILL SÅ MÅNGA MÄNNISKOR MAN KAN, SÅ KAN VI VARA SÄKRA PÅ, ATT VI BIDRAR TILL ATT RÄDDA LIV ..... Vi vidarebefordrar dagligen massor med "blask", så nu kan vi också sprida något extremt viktigt!!! Hjälp till att rädda Liv!!

Tack Carina för påminnelsen :O)

fredag 23 september 2011

I keep on snoring :O(

Den envisa förkylningen har mig fortfarand i sitt grepp. Idag känner jag mig dock inte lika matt som igår morse vilket är positivt.
Är lite lätt förtvivlad över att jag inte har hunnít och kunnat träna! Sen jag sprang tjejmilen har jag bara tränat 2 gånger. Hoppas jag inte mist allt flås när jag väl kommer igång igen. Kastar längtansfulla blickar på de som är ute och springer när jag hostandes och hackandes kör förbi.

Idag fortsätte jag med att ladda upp butiken med nyheter. Det har kommit hem så mycket skojigt nytt och jag blir sjukt pysselsugen. Funderar på att bli politiker för att kunna införa en obligatorisk pysseldag i veckan! Det vore nåt va?! Tänk så trevligt kreativt vårt samhälle hade varit.
När jag blir pensionär eller ekonomiskt oberoende kanske jag ska satsa på att lära interner att scrappa. 
Tror at det kan bli sjukt spännande och annorlunda Lo´s (Layouter) eller hur?
Mer pyssel åt folket!

Athjoprosit gott folk


torsdag 22 september 2011

Duktig flicka

Nu har jag varit en duktig flicka om man lyssnar på vissa. Om jag lyssnar på mig själv är det inte lika självklart tyvärr.
Att ställa in eller inte kunna slutföra något är ett stor misslyckande för mig. Men jag jobbar med mig själv hela tiden och detta är ett led i det.
Jag är nämligen tokförkyld och riktigt hängig. Hade planerat en scrapträff i butiken för imorgon som jag nu ställt in. Det tog emot och jag velar fortfarande men mailet är skickat så nu ska jag stå fast vid det.
Vet att om jag känner mig det minsta lilla bättre imorgon kommer jag att ångra mig. Därför för jag lite gerillakrig mot mig själv och skickade mailet om att det är inställt redan idag.
Jag får ju som bekant dåligt samvete av att vara overksam men jag försöke jobba med att lyssna på min kropp och nu vrålar den i megafon till mig:
- Ta det lugnt! Du är förkyld din dumma unge!

Ska dock inte gå till överdrift och ha butiken stängd. Någon måtta får det vara. Sen är det ju barnkalas på lördag direkt efter jag stängt butiken med 7 diagnos barn....
Måste dessutom sätta mig och ringa runt till alla Indiska butiker i stan och jaga leggings till dottern. De är de
enda hon klarar av och de är slut i Nacka Forum och det är hål på alal vi har :O(

Snorfia ska nu hoppa in i duschen och skjutsa lillkillen till dagis.

Athjo prosit

onsdag 21 september 2011

Onåd..

Idag blev min lille som mucket förgrymmad på sin mor. De har nämligen leksaksförbud på dagis och min son försöker komma på ett sätt att kringgå detta.
Han har under ett par dagar insisterat på att få ta med sig saker bara för att visa som jag sedan ska ta med hem igen. Det har jag gått med på men nu har han satt det i system och ska "bara" visa varje dag.
Så idag sa jag nej, nu räcker det.
Inte särskilt populärt kan jag påpeka.

I bilen ner till dagis drog han i med det värsta han kunde tänka sig:
- Mamma du är död. Jag svarade inte.
- Mamma du är död. Tystnad igen.
- Mamma det rinner blod från dig upprepade han två gånger men jag kommenterade inte det heller.
Jag släppte ut honom ur bilen började jag gå istället för att som vanligt ta honom i handen.
Han kom genast springande efter och ville hålla mig i handen.
Då sa jag lugnt till honom:
- Döda mammor kan inte hålla i handen.
Efter det var han inte arg längre och jag förklarade hur ledsen jag blev över att han sa så.

Det hela slutade med att jag fick en teckning och massor av slängpussar att fånga så det hela slutade väl.

Nu stundar kvartsamtal med stora tjejen och jag ska försöka få mitt dunkande huvud under kontroll så jag orkar med min arbetsdag i butiken.

Kram på er alla och tänk på följande:

Robin Sharma
Those who can, do. Those who can't, criticize.
 

tisdag 20 september 2011

Nytt försök

Bacillen deckade mig ordentligt och jag kom aldrig iväg till butiken för att packa ordrar igår kväll.
Det blev soffläge istället och tidig nattning. Idag har jag laddat med Ipren, C-vitamin, Neceril och en bra frukost så jag hoppas det ska gå vägen!
Det finns som vanligt inget utrymme för att vara sjuk när du är ensam företagare det är bara att bita ihop och kämpa på. Ingen annan gör ju jobbet åt dig.
Därför hoppas jag också att mina kunder har övereseende med att de fått vänta någon dag extra på sina orderbekräftelser denna gång.
Det är också jätte bra om ni stämmer av med ett mail eller telefonsamtal innan ni åker till butiken.
Ibland kan jag få hjälp av mamsen om det kör ihop sig men det händer att jag måste stänga om någon av barnen blir sjukt.
När det gäller Rea varorna är de lättast att förbeställa på nätet. Jag måste nämligen ändra alla priser på 2 ställen och har inte hunnit ändra dem i butiken ännu pga snoriga skäl.

Så nu pluggar jag näsborrarna med tamponger, tejpar på mig ett leende och kör så det ryker!
Om ni vill ha en bild så skicka mailadressen och sätt in 20 kr på mitt konto och märk Inbetalningen med namn :O)

måndag 19 september 2011

Sänkt

God morgon eller kanske jag ska säga god efter middag så här kl.14.50. Har varit vaken i hela 50 minuter. Visst körde jag ett morgonpass med att få alla kiddsen till skola/dagis men åkte raskt hem och la mig i sängen ingen. Något säger mig att jag behövde det?!

Måste ladda batterierna lite nu så jag orkar med lillkillens gympaskoj och sen måste jag till butiken och packa ordrar. Ett roligt måste men i alla fall. Som tur var verkar snuvan ha lugnat ner sig lite just nu (eller inte kommit igång).
Det var värre i går när jag tappade mitt örhänge i våran långhåriga vardagsrumsmatta. Försök att ligga på alla fyra och krypa runt och hålla huvudet högt samtidigt som du letar i en matta....
Fick naturligtvis ge upp. När mannen kom hem hjälptes vi åt att vända mattan upp och ner. Det resulterade i att vi hittade örhänget och slängde mattan!
Jag tror säkert att vi hade fått ihop till ett helt rör med Pringleschips om vi limmat ihop alla smulor.
Hittade dessutom en granbarrskvist från i julas, ett helt annat örhänge, en Bratz nagelacksflaska (mycket liten) mm.
Så nu har vi nog utrotat en hel världsdel med kvalster!
Ska aldrig skaffa en sådan matta igen.


söndag 18 september 2011

Utmaning!

Idag måste jag göra det jag verkligen är sämst på - Ta det lugnt! Är inte helt kry utan hostar snorar och hackar. Det händer bara ca 2-3 ggr per år att jag blir sjuk så man är ju lite "otränad". Nu när jag dessutom inte heller är på gränsen till medvetslös är det lätt att förtränga symptomen och köra på...

Men ett litet blogginlägg orkar jag ju med och sen lite pappersjobb för det är ju inte heller så ansträngande och sen.... ja och så där håller jag på!

Men jag har bara en lite stund på mig för snart kommer M hem igen och då kommer jag få fett med skäll om jag inte vilat!
Ska nog bädda ner mig i soffan och kolla in Studie i brott med Jimmy Stewart en gammal goding. Vissa saker var bättre förr!

Så host och hack och snörvel på er!

Vi hörs nog i morgon igen.

//J


När jag googlade på bilder om förkylning kom denna bild upp!
Kanske någon som vill varna för att man blir förkyld om man går ut utan byxor eller vad tror ni? :O)

lördag 17 september 2011

Ödmjukhet vara längst!

Igår blev  jag irriterad på äldsta dottern för att hon glömt sin dator hemma men man ska ju inte kasta sten i glashus som det heter...

När jag kom till jobbet upptäckte jag att datorns elsladd var kvar hemma och batterikapaciteten på denna dator är lika med noll.
Så det var bara att sätta sig i bilen och åka hem igen och sen tillbaka.

Väl hemma efter arbetsdagens slut så är det dags att koppla in burken igen och vad tror ni då har hänt?
Jo men visst är sladdf-an kvar på jobbet! Min snälle make som ändå skulle skjutsa tejerna till sin pappa fick svänga förbi butiken och hämta den.

När jag så imorse kommer till butiken med hela 1 minuts marginal upptäcker jag att något saknas.
Nej faktiskt inte sladden men däremot nycklarna till butiken. De låg så fint kvar i makens ficka...suck...

Så nu har jag myntat ett nytt utryck:
"Det man inte har huvudet får man ha i soppatanken!

Trevlig helg



fredag 16 september 2011

En stor dag!

Idag blir lilltjejen tonåring - 1 = 12 år. Tiden går verkligen fort! Lite snabbfirande på morgonen då M inte var hemma pga att han åkt till veterinären med min "stora bebis".
Så denna morgon fick jag köra hela Värmdö skolrutt ensam. Hem -Brunns skola- Kvarnbers skolan- Fågelviks skola - Hem.
Presenterna gick hem och det var ju för väl. Nu är jag bara på jakt efter en drake som är en modell som man kan måla....? Någon som har nått tips?!

Idag är det också 6 år sedan jag träffade mitt livs kärlek för första gången. Det var på söder och vi åt på restaurang. Tydligen gjorde jag succé för det tog nästan 3 år innan vi var ifrån varandra mer än 24 timmar i sträck efter det. Det coola med det hela är att jag fortfarande är lika kär om inte mer. Min kärlek och respekt för denna man växer för varje år.

Bara en sådan sak som att han trotsar sin allergi och kör min "stora bebis" till veterinären ( i en flyttlåda i bakluckan) eftersom jag inte skulle klara att köra till Roslagstull utan att få panikångest!

Det kallar jag kärlek.

Nu bär det snart av igen till stora tjejens skola för att lämna datorn som hon glömt.
Sen ska jag till skönhets salongen för ett smärre "justering". Nej, denna skönhet kommer inte naturligt om ni trodde det! :O)
Sen blir det ett pass i butiken med att packa ner ordrar och packa upp nya varor.
Sen ska hem igen för utfodring av familj för att sedan skjutsa tjejerna till sin pappa.

En helt vanlig dag i La Familia.

Kram på er och trevlig fredag!



torsdag 15 september 2011

Att fokusera eller icke fokusera, det är frågan...

Igår morse fick jag äntligen till ett efterlängtat träningspass. Har bara hunnit träna en gång efter tjejmilen pga ett hektiskt schema.

Men något säger mig att jag nog inte är så fokuserad som jag borde vara...

Efter 60 minuter på crosstraniern så skulle jag stretcha.
Står med ena benet utsräckt mot soffans armstöd och tänjer samtidigt som jag räknar till 60. Men då fångar mitt öga ett innåtväxande hårstrå på knäskålen.
Åh vad jag tycker det är kul att hitta sådana! Alltså man vill ju inte att de ska finnas men det är så förbenat kul att pilla fram dem! Vinsten är total om en liten prick utvecklas till hårstrå på en centimeter när man pillar på den.
SÅ vips hade jag tappat räkningen och hade total hårfokusering istället.

Så ja skärp dig nu sa jag till mig själv när jag lyckades ta mig ut lyckoruset!

Började med andra benet och sen råkade jag vrida på huvudet och titta på fönsterkarmen.
Men oj, där stog en kruka snett och vips hade fokusen flygit all världens väg och jag började centrera krukan medans jag stretchade...

Ja så ser det alltså ut i mitt virriga liv. Jag ser varje avslutad övning som en seger (sen ska vi ju inte prata om hur många delmoment den kan bestå av). Någongång så blir jag klar men jag säger inte vilket år.

Detta leder mig osökt in på rabatten utanför min butik! Efter massiv påtryckning fick jag äntligen fastighestkötaren att ta sig en den i somras men till vilket pris....
Ska man skratta eller gråta? Han har lovat att fixa till den men åter igen han sa inte vilket år...



En bild säger mer än 10000 ogräs....


onsdag 14 september 2011

Egna ord

Mina barn har en förmåga att hitta på egna ord som är riktigt charmig.

Ett exempel som yngsta dottern har kommit på är t ex "matnödig" = hungrig.
Riktigt fiffigt eller hur?

Sonen har myntat utrycket "blundarglad" = man ler stort och blundar samtidigt.
Ja, det är precis så gulligt som det låter!

I den här familjen har vi varit ganska förskonade från att barnen svär. Det är skönt.
Jag har dock svårt att kontrollera utrycken emmellanåt och det kan undslippa ett kvinnligt könsord när jag slår mig eller tappar något.
Ja jag vet att det är förkastligt!
Men fick ett bra tips av en annan mamma. När man i stundens hetta låter undslippa de två första bokstäverna kan man snabbt ändra ändelsen till ett mer passande ord och som faktiskt har en del kraft i sig utan att vara obscent.

Scenariot är som följer:
Jag går in i köket, sparkar tån i något och skriker: - FI.........konsååååååååss.
Prova själv om du lider av åkomman "Ful i mun" som jag gör.

Lillkillen frågade mig i går om man fick säga: Satannnan för det hade hans kompis sagt att man inte fick.

Vad svarar man då? Jag vet ju vad han syftade på men vill ju inte rätta honom och säga:
Nej raring, det heter Satan!

Dagens tankenöt allstå.

Hej hopp gummis...p!



Googlade på svärord och bilder och fick upp denna tatuering! Ett något udda motiv, eller?

tisdag 13 september 2011

Beviset

Om det nu finns några tvivlare "där ute" så kommer här blidbevis på att tjejmilen genomfördes med bravur!




Av någon konstig anledning vill inte bilden bli år rätt håll! :O) Men skit samma.


måndag 12 september 2011

Såå trött

Ja det märks verkligen att man har en maxad tillvaro.

Igår väll cirkus 22.05 satte jag mig för att gå igenom mailskörden efter ett par dagar utan dator.

Fick till min fasa se att äldsta dottern visst skulle på skolresa idag. Denna resa hade kommit lite hastigt på och hade pga av min "mäss-stress" helt fallit ur minnet. Så det var bara att sätta igång och packa.
Av anledningar som jag inte vill gå närmare in på är det inte helt enkelt... Det slutade med att hon inte har något ombyte, inga vandringsskor utan bara Converse (gympaskor i tyg) osv.
Men när inga goda råd kan mottas och det inte går att kommunicera så får hon lära sig att ta konsekvenserna. Det kallas "Learning by Doing".
Men visst värker det i mammahjärtat och jag undrar naturligtvis hur det går... men jag orkar helt enkelt inte.
När varje liten sak kan leda till ett potentiellt gräl så gäller det att välja sina strider.

Idag fick jag hämta hem lilltjejen som har haft jätte högt blodsockervärde hela dagen. Det har hållt på att strula länge nu och som tur var ska vi till hennes läkare för koll denna vecka.
det kan bero på:
1, Att hennes egen insulin produktion har tagit slut
2. Att hon har kommit in i puberteten
3, Att hon håller på att få en infektion
4, Att det är stressigt med ny skola och nya rutiner.

Inte helt enkel alltså men jag hoppas bli lite klokare efter läkarbesöket.

Eftermiddagen avslutades i gympasalen då lillkillen hade gympaskoj. Min man kom till omklädningsrummet och det var första gången på nästan 2 veckor som vi kunde prata med varandra i mer än 20 minuter...

Mässhelgen har gjort sitt för att ta på krafterna och denna rivstart på veckan har inte heller hjälpt till så det blir till att nanna tidigt för att orka med resten av veckans läkarbesök, föräldrarmöten osv

Kan inte någon uppfinna en batteriladdare för trötta mammor!?


söndag 11 september 2011

Hemma igen.

Så var jag då tillbaka i stan efter första mässan för säsongen.
Hoppas att ni saknat mig "lite".

Jag var ganska stressad i onsdags föra allt som skulle packas och fixas men vi fick 99% av det som skulle med.
Att jag var stressad kan jag lista ut alldeles själv med hjälp av mina P-piller.
Blond som jag är äter jag dem BARA för att hålla reda på vilken veckodag det är. Blev därför ganska förvånad när fredagens piller redan var borta...

Nu visade det sig att jag inte behövt stressa. Mässan var en katastrof! Mycket trevliga mässgrannar men publiken svek och det blev inte mycket sålt tyvärr. Dålig annonsering och alldeles för fint väder kan vara orsaker. Folk var visst ute i skogen och larvade sig.. Fnys..
Blev visserligen varnad för denna mässa men ibland måste man våga för att vinna.
Förra gången jag "vågade" blev det en braksuccé men inte denna gång alltså.

Hade dock mycket trevligt på "fritiden". Träffade massa trevlig släkt och fick äta kräftor för tredje gången i år.

Nu är det bara att kavla upp ärmarna och ta nya tag. Om ett par veckor smäller det igen och då är det Gävle som får ädelt besök.

Vi hörs snart igen.

//J

torsdag 8 september 2011

Första mässan för säsongen!

Så drar jag då iväg på säsongens första mässa. Lite premiärnerver har jag men när denna säsong är över kommer jag vara ett mässproffs! :O)

Detta är den första i raden utav en per månad tom februari.

Jag kommer ha begränsad tillgång till dator så ni kommer att få tillfälle att längta lite efter mina blogginlägg ;O).

Så nu håller vi tummarna för att weralena.se är det bästa som hänt Borlänge på flera år.

Heja heja heja.

Ha det gott

//J

onsdag 7 september 2011

Ombytta roller

Min yngsta dotter har alltid varit något av en pedant. Hon har städat, fixat och röjt med en aldrig sinande ork. Jag har fått göra specialblandningar med skurmedel på sprayflaska med mycket vatten för att det ska gå att andas i hennes rum. Varje kväll innan läggdags har det städats och plockats undan på eget initiativ.

Hennes systers rum har varit raka motsattsen och har närmast kunnat beskrivas som en sanitär olägenhet. Någon gång i kvartalet har jag farit runt som en furie därinne och lagt allt i  svarta sopsäckar för att någon gång kunna  skönja matta och skrivbord.

Sista veckorna på sommarlovet hände något märkligt.

Itakt med att lilla syster fick sin första pubertesblämma på näsan upphörde städningsniten. Nu är det hennes dörr som knappt går att öppna och någonstans därinne finns det ett golv.
Städniten tog dock sina vingar och fladdrade in i stora syster rum!

Där lyser nu flitens stjärna och det är så fint! Jag kan nu åter se att skrivbordet är gjort av trä, lådor går att stänga och sängen är bäddad.
Kvalsterfamiljerna tog helt enkelt sitt pick och pack och bytte rum.

Nu pågår antaligen kampen "Städa ditt rum! i ett par års tid till. Jag hoppas att få en frist på ett par år innan det är dags för svettiga tonårskille fasoner.

Jag har försökt att lära mina barn att det finns få saker som värmer ett hjärta så mycket som när de städar sina rum på eget initiativ. Och vem vet kanske det är åratal av nötning som nu äntligen fått resultat?



tisdag 6 september 2011

Jag luktar "pissnat"

I går började lillkillens efterlängtade Gympaskoj. Hopp, skutt och spring i skolans gympasal.
Han har brustit ut i gråt varje måndag sen han började efter semestern för att det INTE har varit en Gympaskojs måndag!

Men så igår var den äntligen här = Lycka.

När vi satt där i omklädningsrummet och väntar på att det ska börja han bli lite gosig av sig och vill kramas. Han kramas och snusar på mig och säger lyriskt:
 - Mamma, du luktar så gott! Du luktar pissnat*.
Sen borrar han ner ansiktet i min klyfta, drar in ett djupt andetag och ropar:
- Noah och Emma! Vill ni lukta på min mamma?

Ja vad säger man, jag tror det kallas kärlek.

Ha en bra dag.

* Pissnat betyder tydligen Spenat....



måndag 5 september 2011

Snart dags för bröllopsdag

Ibland är det verkligen jätte bra att ha facebook. Som att t ex få hjälp med att komma ihåg födelse - och bröllopsdagar, inte minst sin egen!
I mitt hektiska liv har sådant en tendens att trilla bort.

Mina barns födelsedagar kan jag ju naturligtvis ;O) men det där med att planera kalas brukar inte funka då jag lever lite dag för dag. Som tur var har jag en väninna som brukar ringa mig ett par veckor i förväg och fråga när JAG har tänkt att ha kalas. En fin liten gest tycker jag.

Den 8/9 var det fyra år sedan jag och min man gifte oss. Det var en mycket lyckad dag trots hellregn och barnkriser. Barnen turades om att få små sammanbrott efter varandra och mina minnen av första halvan är något diffusa. Men efter kl 21.00 så kunde jag slappna av och festen blev super kul!

Det där med bröllopsresa har vi inte hunnit med. Men någongång ska det bli av.

Då veckans schema är hektiskt och jag åker till Borlänge på dagen D kom jag och min man helt enkelt överrrens om att vi skippar firandet ( jag visste ju redan igår att vi har bröllopsdag snart pga FB).
Det hinns inte med helt enkelt och som min älskade make sa:
- Varje dag med dig är som en bröllopsdag.

Jag älskar dig M.

söndag 4 september 2011

Nyheter på G

Idag är det Formexmässsan som står på programmet. Det är där som alla grossister visar upp sina nyheter inom scrapbooking - och pysselvärlden.
Hoppas på att hitta lite skojiga produkter och mingla. Det finns ju så mycket prylar att det är svårt att välja. Får se vad jag hittar på denna gång.
Försöker som vanligt hitta lite saker som inte alla de andra butikerna har. Det är mycket roligare att inte vara en i mängden av butiker med likadant sortiment.
Så önska mig lycka till så hörs vi snart igen.

Ha en trevlig söndag och hoppas att solen skiner på er där ni bor.

//J


Ps Har bröllopsdag snart och har tipsat maken om att jag vill ha en ny bil:




lördag 3 september 2011

Tjejmilen - Check!

Såja. Nu var min första tjejmil avklarad. Vädret var strålande och loppet gick jätte bra.

Hade tidigare "bara" sprungit 9,4 km men nu klämde jag till med 10 km på samma tid!
Det får man vara riktigt nöjd med. Heja mig!

Nu väntar en belöning i form av chips med dipp och Erin Brookovich på Tv:n med äldsta dottern för det är jag värd!

Ett stort tack till A som passade butiken åt mig och som också har varit jätte duktig idag och ett tack till Maken som skjutsade in och hem mig och hämtade ut nummerlappen och har peppat mig.



fredag 2 september 2011

Snart smäller det!

Ja imorgon är det alltså dags. För första gången sen tanken väcktes för 10 år sedan ska jag alltså springa tjejmilen!
Jag har varit på väg flera gånger men det har alltid kommit något hinder ivägen.
Jag har dock väldigt blandade känslor inför detta lopp.

Skulle gärna slippa allt ståhej runt omkring, det som de flesta verkar tycka vara själva grejen...
Vem vet, efter imorgon kanske jag också tycker att det var kul. Jobbar mycket med mig själv just nu på att jag faktiskt ska tycka att det här ÄR en kul grej.
Men jag är en kontrollmänniska och detta har jag inte kontroll över. Vet inte vart jag ska (när jag väl kommer dit), hur det ser ut och hur det funkar.
Blir lika stressad över alla sådana situationer och nästa vecka är det dags igen när jag ska på mässan i Borlänge.

Men jag har bestämt mig för att inte låta denna "fobi" stoppa mig.

Så nu utmanar jag mig själv gång på gång och hoppas att jag ska gå segrande ur detta utan att bryta ihop som ett nervöst vrak eller en gnällig surtant ( blir ofta lite tjurig när jag är stressad säger andra ). :O)

Planen är i alla fall inte att springa på någon speciell tid. För mig är det stort att bara vara anmäld!
Hur det än går imorgon har jag ju fortfarande alla löptimmar kvar i kroppen som jag förberett mig med och det kan ingen ta ifrån mig.

Så nedanstående You tub klipp tillägnar jag mig själv, nämligen Sheryl Cole´s Run baby run!

torsdag 1 september 2011

Nice bitch!

Ja nu snurrar hjulen fortare och fortare. Ser med skräckblandad förtjusning fram emot denna höst/vinter. Hoppas att jag inte tagit mig vatten över huvudet med alla mässor mm som jag bokat in.
Samtidigt så är det nu det gäller. Måste satsa och det stort. Det känns som att det går åt rätt håll och det är jag glad för.
Har tydligen lyckats med att sälja in mig bra på konsultjobbet också men det är inget som jag egentligen vill hålla på med någon längre tid. Hoppas få ordentlig snurr på Weralena så att är vad jag kommer att kunna ägna mig åt på heltid.

Igår gjorde jag något som är väldigt olikt mig. Jag bad om hjälp! Är verkligen sjukt dålig på det och försöker alltid rodda och fixa själv.
Min man kan stå bredvid och titta på mig när jag försöker få armarna att räcka till för att vika ett dubbelsängslakan. Jag kämpar på och tillslut går det ju men att fråga om han kan hjälpa mig faller mig inte in.
Där kommer väl det kvinnliga martyrskapet in.
Stå där du, jag kan klara mig själv! Han ska ju lixom bara förstå att jag behöver hjälp och ska inte behöva fråga...
Å vad är det som är så farligt med att be om hjälp? Inte vet jag?

Däremot är jag mästare på att få med mig sjuttifjorton saker på en vända till och från bilen!
Jag kan ABSOLUT INTE gå två gånger. Det är såååå oeffektivt!
Sen att fingrarna går av och att ryggen knäcks det är en bi sak. Jag klarade det i alla fall på en runda, ha ha!

Så nu tänke jag utmana mig själv att be om hjälp för annars kommer jag nog inte att orka även om jag tror att jag är Superwoman. Det kommer inte att bli lätt men det är svårt att lära gamla hundar att sitta sägs det ju.

Måste bara tillägga appropå hund. Hade en gång ett utvecklingssamtal med en chef som sa att jag var en "Nice Bitch". Det är tydligen en av de högsta bedömningar man kan få för en tik på hundutsällning.
Det gillar jag :O)

Voff voff

/J