söndag 31 juli 2011

Lycka är....

...att ha trevliga svärföräldrar!

Ikväll har svärisarna varit på middag tillsammans med min mamma.
Det är verkligen guld värt att dessa släktingar kan umgås! Saker och ting blir så mycket lättare för alla parter.
Det är absolut inget man kan ta för givet i dessa tider av plastfamiljer och bonusbarn.
Min svärmor har alltid tagit till sig mina döttrar som om de vore hennes egna barnbarn och det ska hon ha all heder för. Det är absolut inget som jag tar för givet men är så tacksam för. När deras egna far- och morföräldrar lyser med sin frånvaro har de klivit in och fyllt tomrummet. Precis som min man gjort när han axlat rollen som faders figur.

Till middag avnjöts grillad tonfisk med timjanpotatis och hollandaissås  ( mormor Inge-Maries recept).
Det blev jätte lyckat och jätte gott.
 Mormor åkte hem för att få några dagar paus innan nästa pass med barnbarn tar vid. Då blir det en tripp till Dalarna och kanin hämtning i Filipstad.

Tycker mig känna av en viss måndagsångest dom jag försöker tränga bort....

Nu ska jag försöka lokalisera tonåringen som är på vift efter middagen och som nog bara har "glömt" att tala om att hon gick hemifrån....

Kramiz

J

lördag 30 juli 2011

Ny plantering

Har bloggat lite sporadiskt de senaste dagarna pga diverse dator strul . Min dator gav helt enkelt upp och ingen av de (3!) datorerna min man hade i reserv ville funka :O(
Som tur var har vi världens bästa grannar som helt sonika lånade ut och blev med det veckans hjälte!
Tack K ( du vet vem du är) ;O)

Min planteringsiver är långt ifrån över. Idag har jag med hjälp av min mor försökt att förvandla en del av tomten till ett lavendelhav. Blev inspirerad av en trädgårdstidning. En kvinna hade köpt små plantor med lavendel som nu hade blivit jätte stora med lite årlig trimning. Inte ska väl jag vara sämre och har nu försökt förvandla min tråkiga mossgrå bärghäll. Ca 600 liter jord och ett antal lavendelplanotr senare....
Ska bli väldigt spännande att se resultatet.
Ska ta en före och efter bild så ni får se :O)

Nu väntar film kväll med mamsen.

Ha det gott alla



tisdag 26 juli 2011

Hår...

Ett återkommande tema på bloggen.

Jag tycker att utvecklingen av människan borde ha kommit så pass långt på dessa 100.000 tals år att kroppshåret borde vara avskaffat vid detta laget, eller hur?
Måste vi vänta 100.000 år till? Vid det laget har nog modet svängt och det är gorilla stuket som är modernt!
Själv borde jag vara i ropet vid det laget. För en ständig kamp mot denna fiende.
Dessutom (och detta är verkligen taskigt) så blir det ju MER hår ju äldre man blir och på en j-a massa mysko ställen?!
Vad är poängen med det?
Vissa tycker det är fint med kropps hår och det är ju skönt för dem.
Själv föredrar jag att eliminera det mesta.

En rolig sak som jag hörde för flera år sedan var om en tjej som beslöt sig för att "städa" bikinilinjen med hårbortagningscreme. Sagt och gjort men sen hände något hon inte förutsett. Telefonen ringde.
Detta var på den tiden när hela apparaten satt fast i väggen och man satt där man satt när man pratade.
Efter en stunds pratande kom hon ihåg att hon var insmord. Hon gick för att skölja av cremen. Lite förvånad blev hon när 100% av håret sköljdes av. Hon hade under samtalets gång glömt bort sig och lagt benen i kors.....

Själv har man ju haft ett och annat missöde med blodviten som följd när man hyvlat av sig en och annan sträng hud på benen med de gula engångshyvlarna från Bic.

Jag är för jämlikhet mellan könen men inte när det gäller hår! Älskar min håriga make men kommer aldrig sluta föra mitt eget antihår krig.

Så mina vänner. Jag ger er här med mitt officiella tillstånd att plocka mig när jag blir sjuk eller gammal och inte kan själv! Det är bara att plocka på!


måndag 25 juli 2011

Skrämmande aktuellt!

I går kväll tände jag ett ljus för alla de som mist sitt liv i de två tragiska händelserna i Norge som ingen kan ha undgått att höra eller läsa om.
Men jag tände även ljuset för min mormor som skulle ha fyllt år i går om hon inte rykts ifrån oss alldelles förtidigt för 14 år sedan.
En pulsåder brast i hjärnan och inom loppet av några timmar var hon borta.

Frågan kom då om vi visste om hon kunde ha tänkt sig att donera sina organ. Frågan var ju mycket viktig men svår för oss anhöriga att ta ställning till i den stunden så full av sorg.

I samband med det som inträffat i Norge där t ex behovet av blod har varit stort så väcktes mina tankar angånde detta med organdonation igen.

Tänk om vi kunnat rädda livet på någon av offren? Det finns ju dessutom tusentals människor därute som väntar på organ.
Jag känner personligen att jag gärna skulle vilja leva kvar i någon annan. Att kunna hjälpa den personen och deras anhöriga när jag själv ändå inte har användning min kropp.

Du kan hjälpa dina anhöriga redan nu genom att låta dem slippa ta beslutet.

Följ denna länk och registrera dig redan idag:

http://www.donationsradet.se/startsida/Sidor/default.aspx


söndag 24 juli 2011

Lätta bekymmer är pratsamma, stora sorger stumma..."

I sorgliga dagar som dessa är det verkligen påtagligt att prioritera vad som verkligen är viktigt i livet.
Att välja sina strider och värna om varandra.

Denna typ av dåd som inträffat i Norge är ingenting man kan skydda sig emot och man vet aldrig vem som kommer att drabbas. Det enda som man verkligen kan göra är att ta vara på sitt liv, här och nu!

Skjut inte upp till morgondagen det du kan göra idag.

Lev i nuet!

Känner mycket med mina norska släktingar och deras vänner och bekanta. Har tillbringat många somrar i Norge och talar språket. Har inte känt för att skriva utan varit nedstämd hela helgen pga det som hänt.

Men nu är det dags att gå vidare och inte låta sig nedslås.

Nu ska jag sätta mig och skriva ett brev till min moster (ett riktigt pappersbrev). Har tänkt på det massor med gånger men bara skjutit upp det..

Så min utmaning idag och din belöning till dig sjäv är att göra det det där som du tänkt på så länge men aldrig kommit tillskott med t ex kontakta en släkting eller vän som du inte pratat med på länge.

Vi har bara ett liv så gör dig själv en tjänst och gör det bästa av ditt!


torsdag 21 juli 2011

Frisyr missöden

Här om dagen hände det. Jag fick trösta en förtvivlad dotter. Hon hade fått uppleva sin första frisörmiss.
Trots att hon ritat en bild och beskrivit hur hon ville ha det blev det kapitalt fel och tårarna ville aldrig sluta.
Som mor kommer man ju då dragandes med den gamla klyschan " det växer snart ut igen" men det hjälper ju föga i dessa lägen. Det spelar inte heller någon roll om andra tycker det blev fint.
Är man inte själv nöjd så är man inte!

Drar mig till minnes mina egna frisörmissöden. Ett av dem inträffade i precis samma ålder som min dotter är i nu. Min mamma hade blivit tipsad om en trendig frisör inne i stan som skulle vara bra.
Redan här kan jag känna att varningsklockorna ringer. Varning för trendiga frisörer!.
Resultatet blev allt annat än bra trots goda avsikter från modern. Min välkammade page hackades upp i etapper och jag kan inte äns hitta ord för vad jag skulle kunna kalla frisyren men kort blev det möjligen Mufasa frissa (ni vet Lejonkungens farsa). Inte ens min mormor kände igen mig första gången hon såg mig utan trodde jag var en kille :O(



= Jag!

Nästa miss var mitt eget fel. Kanske inte helt och hållet men jag var initiativtagaren till att pemanenta mig.
Nu är det ju så att jag har extremt mycket hår och långt,  borde ha blivit varnad av frissan.... Men icke.
Det jag eftersträvade var ett vågsvall av lockar (typ Lucy i Dallas) men fick istället nått afroliknande.
Håret svällde upp till oanade proportioner och jag kunde knappt gå igenom en dörr utan att behöva vrida på huvudet.


 

                           =











Så min kära dotter jag lider med dig och känner med dina tårar.
Been there, done that....

onsdag 20 juli 2011

Solnings missar

I går var jag jätte duktig och satt still och läste min bok i solstolen i flera minuter i sträck. Hoppade upp och planterade lite och sen läste jag igen. Bättrade på brännan rätt bra samtidigt.
Men när jag klädde av mig igår kväll blev jag glatt överraskad. En naturligt vit markering efter min bikinitopp är jag med på men inte de misstänkt ljusa områden undertill! Va f-n?!
Tydligen har jag setat med uppdragna knän, lite lätt hopkrupen i solstolen med resultatet att jag nu ser ut som jag solat toppless med 30 centimteers hängbröst! Det är två alldeles ljusa partier under respektive bröst innan den brunare magen tar vid :O(
Inte nog med att man har en streckkod på magen av bristningar... Varje gång jag går genom kassan i matbutiken piper scannern till: PIIIIIIP!4
Det är också ett av skälen till att undvika en fjärde graviditet. Tänk om jag får ränder på tvären? Då kan jag tatuera in siffror och bli ett levande Suduko.

Ja ja, det blir väll till att använda min nyfunna smidighet till att hänga knäveck och sola idag och se om jag får några vita märken på ännu ej utforskade områden!


söndag 17 juli 2011

Gottgörelse

Idag har jag tagit igen gårdagens vilopaus med att försöka reparera vår illa tilltygade gräsmatta.
Den är verkligen extremt ful! Började med att klippa eländet.
Förmodligen är det alldeles för sent på säsongen men har idag dessutom krattat ut 400 liter toppdress och fullt igen håligheter med 200 liter jord. Tröstar mig med att den i alla fall inte kan bli fulare om nu inte denna åtgärd skulle ha någon större verkan.

Hur gör man för att få bort allt skit som växer i mattan? Har försökt med ogräsmedel men det funkar inget vidare. Ok, ogräset dör men även mattan....
Första året köpte jag en fin lite pumpflaska som skulle vara så effektiv. Jag gick runt hela gräsmattan och sprutade så fint på allt som skulle dö. Problemet var bara att jag inte märkt att skiten läckte! Resultatet blev alltså fläckvis ogräsdöd med ett slingrande brunt spår mellan varje fläck... Inte vidare snyggt.
I år har det dessutom (förutom maskrosor) börjat växa något riktigt jobbigt ogräs. Har försökt att rensa bort dem men de har ett grymt rotsystem och en jordklump i storlek av en tennisboll följer med upp!
Jag går på ättiksspriten igen tänkte jag och läser innan till på flaskan: Behöver ej spädas.
Sagt och gjort jag häller ut dunken på det mes infekterade området. Visst dog ogräset men allt runtomkring också. Inte nog med att jag har en massa ogräs i mattan så har jag dessutom tagit död på en stor del av den.

Där av denna sista smörjelse. Blir det inte bättre nu så blir det rullgräsmatta eller asfalt nästa år!

lördag 16 juli 2011

Allvarlig allergisk reaktion.

I går blev jag biten av den mycket gifitga rödvinsmyggan.
Detta ledde till att jag inte kom ur sängen förrän kl 16.00 idag! Ja ni läste rätt kl 16.00.
Gjorde visserligen ett tappert försök vid kl 14.00 att få i mig "frukost" men fick se mig besegrad av denna allergiska reaktion och fick helt enkelt krypa ner igen under täcket.
Sen lekte jag tonåring i ett par timmar. Ni vet den här leken: Nu ska jag gå upp. Men som man aldrig tar slut för att man somnar om en nanosekund senare.

Min man har haft en härlig dag då han kunnat göra precis vad han vill : Citat " utan att få dåligt samvete över  att du springer omkring ute och klipper gräsmattan, bär sten elller annat".
Det är ju trevligt att min man i alla fall kan njuta av att jag är sängliggande :O)

Om du var ett stygn av dåligt samvete eller inte så åkte han och köpte medicin till mig. Det finns som tur var ett ställe här på Ingarö som för medicin för denna åkomma. Nämligen den lokala pizzerian.
Nu känner jag att läkningsprocessen har börjat efter att ha fått i min en capricciosa och närmare en liter läskeblask.

Förmodligen kommer jag att tillbringa resten av kvällen vågrät i soffan för att sen vara mitt högeffektiva jag imorgon igen.

Men jag vill i och med detta inlägg passa på att varna för denna rödvinsmygga. Den förekommer oftas på fredagar och lördagskvällar och det är med största sannolikhet dina vänner eller släktingar som är de tilltänkta offren så jag hade nog bara otur denna gång.
Kan samtidigt vara bra att hålla utkik efter Dry Martinimusen som ger ett svidande bett med liknande symptom som rödvinsmyggan.

fredag 15 juli 2011

Insikt.

När jag var ute och sprang igår klarnade tankarna. Det är inte alls konstigt att jag blir frusterad av att ha ledigt. jag är en adrenalinknarkare som alltid har fullt upp. Ni kan ju mitt motto "Fullt ös medvetslös".

Med det i åtanke så är det ju rätt solklart att jag inte njuter av att ta det lungt.
Det är ju som att be en knarkare sluta knarka i 48 timmar och njuta av det. Skulle inte tro det!
Men som så ofta så lyssnar man på vad andra säger istället för att lita på sig själv.

En av mina bästa vänner är en mycket klok kvinna som ibland känner mig "lite för bra".
När jag senare under dagen läste min mail hade hon skrivit just om detta att jag inte skulle förvänta mig att kunna koppla av direkt och inte ställa för höga krav på mig själv.
Hon har så rätt. Det är ju helt sjukt att jag tom har krav på mig själv när det gäller att koppla av!
Inte alls konstigt att det funkar si så där...
Sen tog jag ett snack med mannen. Vi är inte alls på samma våglängd när det gäller att slappa. Han har inga som helst problem med soffliggar läget.
Det som blir lite snett är ju att jag tycker att han borde göra lika mycket saker som jag och det är ju inte rätt.
Bara för att jag inte finner njutning i den formen av avslappning betyder ju inte att han inte ska få gör det.
Så inför nästa sommar har vi gjort upp en plan.
Vi kommer att göra saker tillsamman på dagen och sen får vi göra vad vi vill på kvällen. Då kan han ligga i soffan och jag flyga omkring som ett tort skinn så är alla nöjda och glada :O)

torsdag 14 juli 2011

Dåligt samvete

Jag suger verkligen på att ha semester! Har så himla svårt för att vara ledig. Om jag inte hade en man som höll koll på mig skulle jag förmodligen jobba ihjäl mig. Får extremt dåligt samvete av att sitta still.
Nu har vi varit helt barn fria i 2 dagar och nu känns det värre än vanligt. När jag borde ta det lugnt och njuta av just det, lugnet så blir mina "symptom" ännu värre.
Gjorde ett försök att sätta mig och scrappa nu på kvällen men var så splittrad att jag inte kunde njuta av det.
Tankarna flyger som bollen i en flippermaskin!:
  • Du borde ju jobba!
  • Du borde scrappa!
  • Du borde plocka undan!
  • Du borde läsa lite!
  • Du borde koppla av!
  • Du borde jobba!
  • osv
Och så där håller det på. För mig sitter det i ryggmärgen att det är fult att vara overksam. Att göra ingenting finns inte på kartan.
Jag önskar att jag ibland bara kunde släppa allt och dega ner i soffan för en dag. Tror att min kropp och knopp skulle behöva det. De enda tillfällena jag lyckas med detta är om jag är jätte sjuk eller bakis (vilket inträffar  max 2 - 3ggr per år).
Det är också några av de få tillfällena jag hellre är tyst än pratar :O)

Men det är ju några dagar kvar på ledigheten så hoppet kanske inte är ute ännu?

Lillkillen kommer hem imorgon så då blir ju saker och ting lite mer normalt och jag behöver inte stressa så mycket över att jag har för mycket fritid. Allt är ju relativt, eller?

Ha det gott

tisdag 12 juli 2011

Rea är min grej

Jag är en sucker för halva priset och Rea! Kuponger står också högt på listan och naturligtvis medlemskort. Har säker 30 medlemskort och ett antal stämpelkuponger. Det är så kul när man kan "spara" lite pengar och fynda. Det är nog lite av ett missbruk.
Men min man har checkat in mig på mental rehab och jag är nu mycket bättre! Köper faktisk bara saker jag behöver nu mer ;O)
Mitt senaste område är halva priset på plantor. Har tjackat upp mig på en hel del och nästa år kommer förhoppningsvis denna lilla plätt på jorden likna botaniska (eller hur...?).
Men hör och häpna jag är inte längre medlem i H&M. hade bara handlar för 1940 kr i år och då nådde jag inte upp till bonusgränsen som var 2000 kr och då fick jag ett inbetalningskort på 60 pix.
Närru se den gubben gick inte! Så nu är det ett kort mindre i plånkan, eller nej just det . Blev ju medlem hos Intersport i förrgår ....

Aktar mig dock för Rea hysteri trängsel som ni vet pga. min släng av lätt Agorafobi (torgskräck). Men visst är det en speciell känsla att fynda :O)!

Älskar naturligtvis också loppisar och second hand. Där kan man hitta guldkorn. En sak som står på min Bucket list ( saker jag ska ha gjort innan jag dör) är att gå på auktion. Helst någonstans ute på landsbyggden.

Men det får nog vänta tills mannen har tjänat sin första miljon. Han har nämligen lovat att köpa mig en skåpbil och hyra ett Shureguard förråd så att jag kan fortsätta med min andra hobby som är att samla ihop kläder mm till bättre behövande.

Så är det någon som behöver hjälp av ett par sjuhelsikes försäkringsmäklare så gå in på:

http://livbojen.eu/

Då kan ni spara pengar och jag hjälpa bättre behövande! Snacka om en Win Win situatuion!

Nu en Norge historia:

Norrmannen till svensken. - Vilken jäkla stor kedja den här REA är!
(För den som inte visste så heter Rea Salg på norska)

Tjolahopp!


måndag 11 juli 2011

FI - Feministiskt initiativ

Nu ni, nu ska jag snacka allvar ;O)

Vem är det som förtrycker kvinnor mest? Jo vi kvinnor själva!
Vi ojar oss ofta över hur elaka barn kan vara mot varandra men vi kvinnor kan vara rätt grymma vi också.
Jag är med i denna förtryckarsekt erkänner jag. Är inte bättre än någon annan men jag borde lära mig att föregå med gott exempel.
För ett par år sedan hörde jag en stå upp komiker, Kerstin Bäck tala om just detta.
Visst, hon gjorde något kul av det men det fins ändå något allvarligt i botten.
Hon pratade om detta att vi kvinnor alltid kommenterar ex varandras kläder. Hur många gånger har ni t ex hört en man säga om någon av sina likar:
- Ah men gud vad har killen på sig egentligen. Alltså med den midjan borde han verkligen tänka på att ha en annan skjorta!
Varför håller vi på så här tjejer? Jag har faktiskt inga bra svar...

En annan fundering är varför det alltid är tjejer på omslaget till kvinnotidningar? Männen har ju inte bilder på män på sina tidningar, de har också tjejer, bilar eller fiskare. Varför kan inte ex Elle ha en bild på någon trevlig man eler en urläcker väska?

Det finns ju en anledning till att våra sjuåringar börjar väga sig och banta och den hittar vi hos oss själva.
Om du som kvinna ofta bantar och inte har ett sunt förhållande till mat är det svårt att få sina barn att ha det.
Barn gör som vi gör och inte som vi säger eller hur?

Något annat som jag tycker att vi kvinnor borde sluta med (jag gör det faktiskt inte) är att ge falska komplimanger. Om du inte tycker att arbetskollegan blev snygg i håret så säg hellre ingenting än att ljuga.
Tro mig, det är bättre att ge färre komplinganger som är ärliga än att ge fler som är falska!

Så DU kvinna. Gör en medsyster glad och ge en ärlig komplinang som helst inte är utseende betingad så har du styrkt en kvinna. Om denna kvinna sen blir inspirerad och kanske i sin tur fortsätter så har vi startat en liten minirörelse av komplimanggivande och stärkande handlingar.
Tänk vad mer positivt en gnälliga och taskiga kommentarer om kvinnors utseende!!

"En person kan inte göra allt, men alla kan göra något."

Kram J

söndag 10 juli 2011

Trädgårdsröj

Idag har jag rockat i trädgården hela dagen.
Jag har burit sten, fält en tall, klippt ett bar buskar (på min egen tomt), rensat ogräs, strollat gräsmatten med mossmedel mm. Bäst att passa på medans vädret är bra.
Måste ta bilder hur det ser ut nu och jämföra med nästa sommar. Har spenderat stort sett hela semesterkassan på Plantagen. Sa till mannen att det var ok om han ville köpa sig en liten leksak han också. Rätt ska vara rätt :O)
Som vanligt har jag ju ingen större plan med mitt planterade. Blir det inte bra får man väl göra om.
Har tiggt till mig en hel del blommor och annat när vi varit på besök hos släkt och vänner.
På så sätt kommer vår trädgård att vara ett grönskande lapptäcke av vänner. Å så filosofisk jag blev nu då, herre min je!

I kväll väntar film i soffan med chipsfrossa ( då håller jag mig i alla fall vaken tills chipsen är slut).

Trevlig söndags kväll på er alla


lördag 9 juli 2011

Svartsjuka

Om jag fick beskriva mig själv för ett par år sedan skulle jag nog inte ha tagit med att jag lätt blir svartsjuk men jag har på senare år överbevisat mig själv.
För att förtydliga det hela följer nu en liten berättelse så får ni dömma själva....

När min man och jag hade träffats i ett par månader var vi på en resa till Österrike. Vid ett tillfälle så fick han ett mobilsvar som han lyssnade av. Inget konstigt med det egentligen men han brukade alltid säga vem det var som ringde. Svartsjuka handlar ju egentligen bara om osäkerhet och jag får erkänna att det var väl så det låg till här med.

Eftersom han inte själv talade om vem det var som ringt så gick jag och fundera och precis som Baltazar (för er som är över 30 år) så finderade jag och funderade.
Tillsut fick jag en ide! Jag skulle fråga vem det var som ringt, smart va?
Men inte blev jag klokare för det när svaret löd:
- Det var Sita.
Jaha å vem fan är Sita? blev ju den självklara följdfrågan?

Nu följde ett par dagars Baltazar funderingar till:
Och jag funderade och funderade och kom fram till samma svar igen.
Jag frågar vem Sita är?!
Nu var det ju lite nerver inblandade och det hade gått en sisådär 4 dagar från det ursprungliga mobilsvarets avlyssnande...

På frågan: -Vem är Sita? såg han ut som ett frågetecken så jag var tvungen att lägga tiil:
- Alltså vem var det som ringde och lämnade meddelande häromdagen?

- Det var Sita som skulle hämnta soporna i soprummet där jag bodde förrut.

Det var alltså inte värre än så. Det var Sita som ringde till min pojkvän som varit ordförande i sin bostadsrättsförening och de kom inte in i det låsta soprummet och hade ingen annans telefonnummer.

Ja gott folk. Låt nu domen falla, är jag den svartsjuka sorten eller inte?


fredag 8 juli 2011

Separationsångest

Trodde att det skulle bli lättare med åren när tjejerna åkte iväg över sommaren men icke.
Redan i förrgår började ångesten sätta in över att de skall åka till sin pappa idag och vara borta 2 veckor.
Igår kväll kramade jag stora tjejen som förstod vad som var på gång och hon kramade tillbaka med de tröstande orden:
- Det kommer att gå bra mamma.
Ombytta roller, eller?
När hon skulle åka på kolla förra sommaren fick jag stränga order av min man att inte följa med och vinka av. Han konstaterade sonika att jag skulle skämma ut henne...
Jag höll mig ända tills 3 minuter efter utsatt avfärds tid och sen ringde jag honom och storbölade!

Det är verkligen en bitterljuv känsla. Samtidigt som vi behöver få lite lugn och ro och vi behöver få komma ifrån varandra ett tag så är saknaden stor.

Så i kväll vet jag vad som väntar. När jag är ledsen och inte orkar prata om det sätter jag på mig min sovmask och gråter mig till sömns. Men först markerar jag för mannen att det inte är hans fel att jag är ledsen så att inget missförstånd råder.

Varning för fuktskada ikväll alltså och ökad svullenhet under och över ögonen med risk för lätt rodnad snornäsa.

Kram på er

torsdag 7 juli 2011

En olycka händer så lätt

Det fick vi uppleva igår. Mannens bil ( en finare modell från samma land som Media Markt med en massa finesser som kan gå sönder) strulade. En liten knapp funkade inte som den skulle. När det gäller handbromsknappen är det ju extra knepigt då bilen liksom inte vill köra någonstans.
Mannen ringer verkstan och får veta att han ska plocka ut ett verktyg ur backluckan för att manuellt lossa på spärren. Sagt och gjort, mannen gör som instruerat och spärren släpper.
Den ljudliga smäll som följer och som inte alls borde ha hörts i sammanhanget kommer från backluckan.
Den fina carport som bygts är visserligen rymlig men inte så stor att man kan backa ut med en öppen baklucka....
Tyckte verkligen synd om min man men beundrade honom för den själv behärskning han uppvisade när han beskådade resultatet. En krossad bakruta, ett krossat hjärta och glassplitter överallt.

Jag har själv råkat ut för det mesta när det gäller bilar men oftast inte vållat det själv. Har bara krockat en gång och då var det med mammas bil ( så klart man inte krockar sin egen, döööhhh). Jo visst en gång till på min egen uppfart backade jag på min mans kompis bil men vållade mest skada på hans. Min fick bara en liten liten buckla och på så sätt känner jag igen den och vet att den är min.

Efter att min man och jag bestämt oss för att sätta bo skulle vi träffas med varsin bil för att hämta våra nya köksstolar. Mannen öppnar min baklucka och utbrister:
- Men hallå, här är ju redan fullt!
I min baklucka hade jag rustat för krig (mot min j-a bil). Där fanns:
Reservdunk (tom)
Reservdunk (med vatten)
Reservdunk (med bensin)
Bogserlina
Startkablar
Filt
Exktra kläder
Första hjälpen kudde
Verktyg
M m

Min första bil utsatte mig nämligen för diverse prövningar och då var jag ensam i familjen med körkort och fick lösa allt själv.
Nu skiter jag i allt det där. Har bytt ut utrustningen mot minsta möjliga:

Högklackade stilett skor och en "mus i kant" kjol. Sätter jag på mig det och böjer mig över den öppna huven behövs det inte ringas på någon assistans. Snabbt och smidigt :O)


Artikelnr 36075737

tisdag 5 juli 2011

Markera revir

Rubriken låter kanske underlig men det är en grymt underskattad företelse. På detta sätt har jag lyckats med att behålla min man i fem hela år.
Jag började tidigt. Ingen tid att förlora. Insåg redan efter första dejten att jag hade en toppenkille på kroken. Fast jag kladdade som sjutton och körde en Pretty woman med en citron (du vet den där scenen när hon skjuter iväg en snigel, visserligen tog inte min servitris lyra men hon fick gå en bit för att plocka upp citronhalvan).
Vid tredje dejten tänkte jag att nu gäller det! På vägen hem till honom ringer jag (har kört vilse som vanligt, jag kan köra vilse på en 100meters sträcka utan avfart) och han frågar om det gör något om han bytt om till myskläder? Som tur var svarara jag nej.
Väl där bestämmer vi oss för att kolla film. Om ni är en trogen läsare av min blogg anar ni kanske redan nu oråd. Jo jo, jag somnar 5 minuter in i filmen grymt gosigt uppkrypen halvliggandes mot honom i soffan.
Efter 1 h 35 min väcker han mig då han sett klart på filmen (som han redan sett, han hade dessutom inte nått vinflaskan för att kunna fylla på sitt tomma glas för han vågade inte väcka mig - gulle).
Vad får han då för belöning för denna ömma gest?
Jo jag har dreglat en stor fläck på hans tröja....

Men revirmarkerandet slutar inte här. Efter ett par månader så är det ju dags att försträrka reviret och det gör jag med besked.
Sitter och äter lunch i centrum med mina kollegor när mannen och en vän kommer och sätter sig vid ett bord bredvid. Överförtjust över detta så skuttar jag fram för att hälsa. Samtidigt som jag böjer mig över honom för att bevisa min ömhet och kärlek blir jag akut snorig. Mannens förtjusning är måttlig när han istället för en puss på kinden får en snorsträng....
Men reviret är befäst och det var ju målet eller?

måndag 4 juli 2011

Återhämningsfas

Nu har jag tränat och börjar känna orken komma tillbaka. Det ger verkligen energi att röra på sig.
Denna gång boostade jag lyckoeffekten med att titta på Bridget Jones dabok medan jag gick på crosstrainern. Fick mig ett par rediga skratt mellan flåsen. Så mycket bättre än att poppa lyckopiller, eller hur? Kände mig rätt nere igår och idag så det här var precis vad som behövdes.
Gillar inte mediciner över huvudtaget. Hade en tuff period för ett par år sedan då en läkare ville skriva ut piller åt mig men jag ville inte ha. Visst, jag mådde skit men är livrädd för att fastna.
Men de här pillrena är inte alls beroende framkallande svär denna läkare och ändå har jag vänner som inte kan sluta, hmmmm.
Tillsaken hör att jag faktiskt åt dem i 1 ½ månad men bara för att biefffekten var hungerskänslor.
Hade slutat äta och var tvungen att komma igång igen. Att träna som en dåre, inte äta och aldrig sova är ingen bra kombination. Men jag fick tillbaka hungern och kom sakta men säkert tillbaka och slutade tappa håret. Jag var ruskigt smal då. Är nomalt sett en storlek 40-42 precis som jag är nu men då var jag nere i storlek 34 och väge 15 kilo mindre än nu... Därav min filosofi att Våga Vägra Vågen.
För er som ändå känner depp och behöver hjälp kan jag rekommendera Rosenrot. Vet inte om det bara är placeboeffekt eller inte men det skiter jag i. Är det en riktigt tuff period så kan jag äta dem i ett par veckor för att ta mig förbi pucklen och sen sluta. Funkar i alla fall för mig.


Imorgon är det fullspäckat schema som gäller.
  1. Först en tripp till butiken på morgonkvisten för att packa ordrar,
  2. till makens jobb för att hämta min post
  3. till extrajobbet som konsult
  4. till butiken igen för att visa upp den för en släkting på besök
  5. och sen hem för att bjuda släkting och kära mor på middag.
Tror att jag kommer sova sött sen (och vinet hjälper säkert också till ) :O)

Kram på er

PS Har jag skrivit att mitt motto är:

Fullt ös, medvetslös!

söndag 3 juli 2011

Jag scrappar faktiskt!

Ni kanske inte tror det men jag scrappar faktiskt. Den senare tiden har jag ägnat mig åt ett hemligt projekt nämligen en present till min syster. Hon har fått ett album med bilder från sitt bröllop. Jag har fått tillstånd att dela med mig av ett par alster så det kommer jag göra här.









Alla dessa papper hittar ni i webshopen och 90% av dekorationerna.
Maila mig om ni är intresserade av artikelnummer på: jessica@weralena.se.
Ange bild nummer 1-4.

Ha det gott

lördag 2 juli 2011

Hem ljuva hem

Att ha semester är av dubbelbetydelse för min familj. Det här med att åka bort och ha trevligt tillsammans är inte riktigt görligt. Visst kan vi ha det också men det är som att åka berg-och-dalbana hela tiden. Humöret går upp och ner på alla i familjen och påfrestningarna är många. När man sen inte heller inte har sina saker och invanda miljöer bidrar detta till ännu mera stress.
Denna gång har vi som tur var besökt människor med handikappförståelse och stora hjärtan. Annars hade jag inte ens åkt. Att hälsa på folk bara för att man borde finns helt enkelt inte. Det är inte värt besväret.
Alla är naturligtvis välkomna hem till oss för det är så mycket enklare. Det är inte frågan om att vara bekväm utan för hela familjens välfärd. Om man ska tillbringa 20 av 24 timmar med bråk och utbrott är det bättre att stanna hemma.
Alla vill vi ju ha semester med för familjer med barn med NPF är det inte helt enkelt att hålla ett överaktivt barn stimulerat samtidigt som man ska hålla en tonåring och en fyraåring glada. Så det där med att ha semester för att få vila upp sig kommer vara något jag får skjuta på till pensionen.
Men nu sover en och de två andra är mutade med chips och film så lugnet råder för ytterligare 5 minuter så nu ska jag njuta av fulla drag.

ha det gott

fredag 1 juli 2011

I have survived!

Hemma igen hos min syster efter ett besök på ett tivoli. Tänka sig att jag lyckats med konststycket att undvika detta under 10 år. Har med mycket list och planerande styrt och ställt så att barnen har kunnat gå med andra. Vill ju inte neka dem nöjet bara för att jag har fobier.
Att stå i kö och trängas med massor av människor är inte min grej. Jag har alltid kategoriskt undvikit alla typer av reor, invigningar, centrumjippon och turistfällor. Klarar helt enkelt inte av det. Dessutom blir människor personlighetsförändrade vid dessa tillfällen. En vanligtvis snäll och rar liten dam kan förvandlas till en skräcködla och en prydlig man i kostym till en sur gammal gubbe. I dessa situationer är det bättre att fly än illa fäkta.
För många år sedan var jag och min mor på en sk Midnattsrea på en elektronikbutik. Stämningen var verkligen hätsk och otäck. Smockan hängde i luften vid flera tillfällen och jag lovade mig själv där och då att aldrig utsätta mig själv för något liknande igen!

Denna dag blev ovanligt lyckad. Hade riktig tur med vädret som var av omväxlande molnighet kategori. Detta bidrog i sin tur till att folkmängden var hanterlig. Ibland såg det ut som det skulle börja att regna men solen tittade fram istället. Vi ordnade själv med blötläggandet. Att åka 5 personer i en stock på vatten resulterade i en total dränkning av MIG. OK de andra blev väl lite fuktiga de med.
Var tvungen att uppsöka damtoaletten och vrida ur mina jeans för att sen göra ett tappert försök med att torka dem under handtorken.  En liten tjej i 5 årsålder kommer in och stirrar på mig är jag står byxlös och fönar mina byxor och gör STORA ögon. Det kan man ju förstå. Försökte le lite snällt mot henne så att hon skulle förstå att jag inte var helt galen...
Ja så då har man ju gjort sig i ännu en stad men det var ju väntat, eller?