Jag har förmånen att ha sådana människor i mitt liv. Jag vet också hur motsattsen funkar.
Att aldrig tro att man duger, att alla andra kan allt bättre.
I diagnos världen är detta ännu viktigare. Att fokusera på vad barnen/vuxna gör bra istället för allt som brister.
Om jag skulle välja att ge min dotter reprimander för allt som går fel eller inte blir riktigt rätt skulle jag inte få göra annat.
Nu har jag valt att fokusera på det som hon gör bra och ge henne beröm även för tillsynes mycket små prestationer.
En annan viktigt sak är att inte ge en "plus minus noll komplimang" som jag kallar det.
Ex - Tänk vad fint du skriver nu som skrev så fult när du var liten.
Ex - Vad bra att du gått ner i vikt för du var ju så tjock förrut.
Sådana här "komplimanger" kan man klara sig utan! De sårar mer än gör någon glad. Tanken var säkert god från personen som sa dem men oj oj så fel det blir....
Beröm dina barn för den gången de kom ihåg att hänga upp jackan i stället för att bara gnälla när de inte gör det.
Säg till din partner eller kompis att du är glad över att får ha dem i ditt liv.
Med komplinger och beröm kommer man så mycket längre än med gnäll och skäll!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar