Återhämningsfas

Nu har jag tränat och börjar känna orken komma tillbaka. Det ger verkligen energi att röra på sig.
Denna gång boostade jag lyckoeffekten med att titta på Bridget Jones dabok medan jag gick på crosstrainern. Fick mig ett par rediga skratt mellan flåsen. Så mycket bättre än att poppa lyckopiller, eller hur? Kände mig rätt nere igår och idag så det här var precis vad som behövdes.
Gillar inte mediciner över huvudtaget. Hade en tuff period för ett par år sedan då en läkare ville skriva ut piller åt mig men jag ville inte ha. Visst, jag mådde skit men är livrädd för att fastna.
Men de här pillrena är inte alls beroende framkallande svär denna läkare och ändå har jag vänner som inte kan sluta, hmmmm.
Tillsaken hör att jag faktiskt åt dem i 1 ½ månad men bara för att biefffekten var hungerskänslor.
Hade slutat äta och var tvungen att komma igång igen. Att träna som en dåre, inte äta och aldrig sova är ingen bra kombination. Men jag fick tillbaka hungern och kom sakta men säkert tillbaka och slutade tappa håret. Jag var ruskigt smal då. Är nomalt sett en storlek 40-42 precis som jag är nu men då var jag nere i storlek 34 och väge 15 kilo mindre än nu... Därav min filosofi att Våga Vägra Vågen.
För er som ändå känner depp och behöver hjälp kan jag rekommendera Rosenrot. Vet inte om det bara är placeboeffekt eller inte men det skiter jag i. Är det en riktigt tuff period så kan jag äta dem i ett par veckor för att ta mig förbi pucklen och sen sluta. Funkar i alla fall för mig.


Imorgon är det fullspäckat schema som gäller.

1. Först en tripp till butiken på morgonkvisten för att packa ordrar,
2. till makens jobb för att hämta min post
3. till extrajobbet som konsult
4. till butiken igen för att visa upp den för en släkting på besök
5. och sen hem för att bjuda släkting och kära mor på middag.

Tror att jag kommer sova sött sen (och vinet hjälper säkert också till ) :O)

Kram på er

PS Har jag skrivit att mitt motto är:

Fullt ös, medvetslös!