Det tog bara 2 dagar....

.... in på den nya terminen innan min adrenalinnivå sköt i höjden!

Fick ett samtal från en mycket upprörd dotter som inte ville vara kvar i skolan pga saker som hänt.
Hon ringde från sin egen mobil för att ingen personal ville lyssna sa hon.
Att jag får samtal om att lillan har det jobbigt händer ett par gånger i veckan. Vi brukar prata och jag pratar med lärarna och tillsammans kan vi ofta lösa det så att lillan kan vara kvar i skolan.
Det var mitt mål även denna gång.
Jag pratar lugnande med henne och kommer överens om att lägga på så att jag kan försöka ringa en av lärarna.
Jag provar på alla nummer men får inget svar.
Ringer då tillbaka till lillan på hennes mobil. Får då till svar att hon hör den ena läraren säga till den andra att inte svara.

Ja, ni läste rätt...

Jag pratar återigen lugnande med lillan och säger att jag kommer så snart jag kan. Jag hade turen att en av mina vänner just skulle besöka butiken så så fort hon kom stack jag iväg till skolan.

Väl inne i skolan ser jag direkt den läraren som det gällde. Hon kommer ut ur lärrarummet talandes i telefonen. Hon ser mig men nonchar mig. Jag går efter henne då hon går i riktning mot lillans klassrum.
Väl framme öppnar hon dörren och går in och stänger den mitt framför näsan på mig!

Ja, ni läste rätt....

Vid detta laget är jag så förbannad att jag sliter upp dörren,  går in och hämtar Linn och säger högt:
- Kom nu lillan. Här ska du inte behöva stanna där folk smäller igen dörren i ansiktet på en.

Vi går ut och jag ber att få tala med den person som ansvarar för gruppen.

Informerar honom om vad som hänt och åker sedan hem med lillan som vid detta laget var allt  för trött och upprörd för att kunna fortsätta sin skoldag.

Ja så var då en ny termin igång med allt vad det innebär av prövingar....

//J

Träningsmöjlighet

Att kunna säga nej är en mycket svår dak för många av oss. Att alltid finnas till för alla andra och sätta sig själv sist tror jag många kan känna igen sig i.

jag levde det livet så till en gräns att jag nästan utpplånat mig själv.

Min man har lärt mig många saker de senaste åren och en av de viktigaste är att jag måste ta hand om mig själv först. Rasar jag så följer resten av familjen med. Mycket tänkvärt eller hur.
Nog för att jag kan vara tjurig ibland men detta har jag tagit fasta på och det har lönat sig.
Är i bättre form nu när jag närmar mig de 40 än vad jag varit i hela mitt liv!

Så nu kommer ett litet klipp för er som behöver träna på konsten att kunna säga nej:

http://www.thebreastcancersite.com/clickToGive/bcs/article/Charlotte-Learns-A-New-Word058?origin=BCS_FACE_SUPPORT_ADGROUP_MOMBLOG_Charlotte_1-10_CTG

Hittade detta klipp på facebook och det var så ortoligt charmigt att jag ville dela med mig.

Ha det gott i slasket

Kram J

Premiär i minusgrader

I går var en jobbig dag.

Jag är som jag tidigare beskrivit riktigt dålig på att vara ledig.
Denna jul/nyårs helg har jag varit ledig from 23/12-9/1. Hur har jag klarat dtta månne?

Jo vi har klarat av diverse projekt här hemma som att fixa ett nytt pysselrum till mig. Förra året önskade jag mig möbler men pga att lillan hamnade på sjukhus blev ju hela julen ett enda kaos. Så i år fick jag min försenade julklapp. Mannen har planerat, handlat och skruvat och jag är super nöjd.
Har lite små piff kvar sen kommer foron, jag lovar.

Sen har det rensats! I garderober och förråd. Få saker är så skönt som att slänga ( mitt fall ge bort ).

Julen har rensats bort och nu var helt plötsligt projekten slut. Jag har passat på att träna en hel del vilket gjort sitt till för att bota rastlösheten. Men igår formligen klättrade jag på väggarna!
Jag har tidigare sagt att jag gör mer på än dag än vad de flesta gör på en vecka och jag tänker bevisa det.

I går uförde jag följande:

Plockade ur och i en diskmaskin, plockade i och ur en tvättmaskin, plockade in färdig tvätt, torkade av skåpluckor och lister, dammsög nedervåningen, rensade filter i torktulmare och tvättmaskin, hade möte med LSS-person från kommunen, sorterade plastburkslocken i lådan, lagade trasig tröja och leksak, spelade spel med sonen, ritade med sonen,bytte vatten till kaninerna,  bar ut sopor, rensade bänken i köket på papper, lagade lunch, städade mitt scrapbord och lite till.
När mannen kom stack jag ut och sprang för jag hade fortfarande massor av energi att bränna!
Detta var vad pysslade med fram till kl 18.00

Det var ett underbart löppass i -7 grader som flöt på hur bra som helst.

Så nu är jag såååå lugn och harmonisk :O)

Med godhet

//J

Det går framåt :O)

Ja faktiskt så känns det så.

Antalet kunder i webshopen ökar stadigt vilket känns fantastikst men inte bara det.

I morse när jag klädde på mig så kände jag att det var ett par strumpbyxor kvar i byxorna!
Det ni, det trodde ni inte va! Trogna läsare av bloggen vet vad jag menar.

För er som undrar om jag helt tappat fattningen så kan ni läsa ett gamalt inlägg och sen göra er bedöming:
http://weralena.blogspot.com/2011/03/taktil-okanslighet.html

Förmodligen kommer ni komma fram till samma resultat! :O)

I morgon börjar skolorna igen med allt vad det innebär av tidiga mornar och läxor.
Håller tummarna för mina tjejer att den här terminen ska gå bra.

Kram på er

//J

Det har scrappats!

Tänkte att jag skulle lägga upp de LO:s (layouter) som jag gjorde för att muntra upp mig själv efter det tråkiga beskedet. Som vanligt har jag kört på konceptet:

Less is more. Det är så jag scrappar men inte så jag lever!



En härlig bild från sommaren 2010 när vi firade svärmor och svärfars födeledagar.



En bild på mig och min syster från förra sommaren. Tänkte döpa den till Skönheten och odjuret först men
hade inte bokstäver då det räckte...

Härliga bilder från vår lilla plaskpool på altanen i somras.

Första bidraget i hamn!

Jag lade ut en förfrågan på Faceboks Bortskänkes/Bytes och fick rätt omgående napp. så nu ska jag skicka min svurne bundsförvant (min man) för att hämta.
Visst är det toppen att man har någon som ställer upp i alla väder?!

Har informerat modern i efterhand om mina planer så nu är det bara att sätta igång. Ska under närmaste veckorna ta kontakt med det åldersdomshem som ligger i närheten av min butik och kolla läget om de har ett gäng sticksugna damer. Hoppas!

Idag var jag inte så sugen på att gå ut och springa. - 7 grader och snorhalt.

Så det bledv ett 70 minuters pass på crosstrainern. Tror at nått e vajkalle på mätarna på maskinen.
Enligt den har jag bränt 379 cal och gått 20 km. Min kompis på Facebook säger att det borde röra sig om 1000 cal och jag tänker inte tjaffsa emot. Det är visserligen inte för kalorierna jag gör det utan mer för den mentala hälsan.
Tror dock att jag börjar bli aningen besatt.... köpte ett nummer av tidningen Runners som jag läst från pärm till pärm.
Vad tror ni?

Ny idee

Som ni kanske redan vet så brinner jag för många olika saker. En av dessa är våra mindre lyckligt lottade medmänniskor.

Igår fick jag en ide.

Om jag kan samla in garner och textiler så kanske jag kan engagera människor med tid över att sticka och sy till våra hemlösa?

Tycker jag vore toppen att kunna hjälpa till på detta sätt. Själv är jag värdelös på att sticka/virka/sy men jag har flera i min omgivning som är bra på det.
Min egen mamma t ex tycker om att "ha något för händerna" när hon tittat på TV. Vore väl toppen om hon då kunde sticka en värmande halsduk till en frysande medmänniska.

Har inte riktigt utvecklat iden till fullo men den är en del av min dröm om att jag någon gång ska kunna jobba med detta heltid. Få saker är så givande som att hjälpa andra. Det ger en enorm adrenalin kick!

Så om du har något material hemma som du vill bli av med så skänk det gärna till mig.

Maila till: jessica@goweb.se

Tack för ditt bidrag.

Kram J

http://www.ur.se/Vuxen/Samhalle/Hemloshet/