Hemma igen hos min syster efter ett besök på ett tivoli. Tänka sig att jag lyckats med konststycket att undvika detta under 10 år. Har med mycket list och planerande styrt och ställt så att barnen har kunnat gå med andra. Vill ju inte neka dem nöjet bara för att jag har fobier.
Att stå i kö och trängas med massor av människor är inte min grej. Jag har alltid kategoriskt undvikit alla typer av reor, invigningar, centrumjippon och turistfällor. Klarar helt enkelt inte av det. Dessutom blir människor personlighetsförändrade vid dessa tillfällen. En vanligtvis snäll och rar liten dam kan förvandlas till en skräcködla och en prydlig man i kostym till en sur gammal gubbe. I dessa situationer är det bättre att fly än illa fäkta.
För många år sedan var jag och min mor på en sk Midnattsrea på en elektronikbutik. Stämningen var verkligen hätsk och otäck. Smockan hängde i luften vid flera tillfällen och jag lovade mig själv där och då att aldrig utsätta mig själv för något liknande igen!
Denna dag blev ovanligt lyckad. Hade riktig tur med vädret som var av omväxlande molnighet kategori. Detta bidrog i sin tur till att folkmängden var hanterlig. Ibland såg det ut som det skulle börja att regna men solen tittade fram istället. Vi ordnade själv med blötläggandet. Att åka 5 personer i en stock på vatten resulterade i en total dränkning av MIG. OK de andra blev väl lite fuktiga de med.
Var tvungen att uppsöka damtoaletten och vrida ur mina jeans för att sen göra ett tappert försök med att torka dem under handtorken. En liten tjej i 5 årsålder kommer in och stirrar på mig är jag står byxlös och fönar mina byxor och gör STORA ögon. Det kan man ju förstå. Försökte le lite snällt mot henne så att hon skulle förstå att jag inte var helt galen...
Ja så då har man ju gjort sig i ännu en stad men det var ju väntat, eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar