Dåligt samvete

Jag suger verkligen på att ha semester! Har så himla svårt för att vara ledig. Om jag inte hade en man som höll koll på mig skulle jag förmodligen jobba ihjäl mig. Får extremt dåligt samvete av att sitta still.
Nu har vi varit helt barn fria i 2 dagar och nu känns det värre än vanligt. När jag borde ta det lugnt och njuta av just det, lugnet så blir mina "symptom" ännu värre.
Gjorde ett försök att sätta mig och scrappa nu på kvällen men var så splittrad att jag inte kunde njuta av det.
Tankarna flyger som bollen i en flippermaskin!:

• Du borde ju jobba!
• Du borde scrappa!
• Du borde plocka undan!
• Du borde läsa lite!
• Du borde koppla av!
• Du borde jobba!
• osv

Och så där håller det på. För mig sitter det i ryggmärgen att det är fult att vara overksam. Att göra ingenting finns inte på kartan.
Jag önskar att jag ibland bara kunde släppa allt och dega ner i soffan för en dag. Tror att min kropp och knopp skulle behöva det. De enda tillfällena jag lyckas med detta är om jag är jätte sjuk eller bakis (vilket inträffar  max 2 - 3ggr per år).
Det är också några av de få tillfällena jag hellre är tyst än pratar :O)

Men det är ju några dagar kvar på ledigheten så hoppet kanske inte är ute ännu?

Lillkillen kommer hem imorgon så då blir ju saker och ting lite mer normalt och jag behöver inte stressa så mycket över att jag har för mycket fritid. Allt är ju relativt, eller?

Ha det gott