Jag började tidigt. Ingen tid att förlora. Insåg redan efter första dejten att jag hade en toppenkille på kroken. Fast jag kladdade som sjutton och körde en Pretty woman med en citron (du vet den där scenen när hon skjuter iväg en snigel, visserligen tog inte min servitris lyra men hon fick gå en bit för att plocka upp citronhalvan).
Vid tredje dejten tänkte jag att nu gäller det! På vägen hem till honom ringer jag (har kört vilse som vanligt, jag kan köra vilse på en 100meters sträcka utan avfart) och han frågar om det gör något om han bytt om till myskläder? Som tur var svarara jag nej.
Väl där bestämmer vi oss för att kolla film. Om ni är en trogen läsare av min blogg anar ni kanske redan nu oråd. Jo jo, jag somnar 5 minuter in i filmen grymt gosigt uppkrypen halvliggandes mot honom i soffan.
Efter 1 h 35 min väcker han mig då han sett klart på filmen (som han redan sett, han hade dessutom inte nått vinflaskan för att kunna fylla på sitt tomma glas för han vågade inte väcka mig - gulle).
Vad får han då för belöning för denna ömma gest?
Jo jag har dreglat en stor fläck på hans tröja....
Men revirmarkerandet slutar inte här. Efter ett par månader så är det ju dags att försträrka reviret och det gör jag med besked.
Sitter och äter lunch i centrum med mina kollegor när mannen och en vän kommer och sätter sig vid ett bord bredvid. Överförtjust över detta så skuttar jag fram för att hälsa. Samtidigt som jag böjer mig över honom för att bevisa min ömhet och kärlek blir jag akut snorig. Mannens förtjusning är måttlig när han istället för en puss på kinden får en snorsträng....
Men reviret är befäst och det var ju målet eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar