Att ha semester är av dubbelbetydelse för min familj. Det här med att åka bort och ha trevligt tillsammans är inte riktigt görligt. Visst kan vi ha det också men det är som att åka berg-och-dalbana hela tiden. Humöret går upp och ner på alla i familjen och påfrestningarna är många. När man sen inte heller inte har sina saker och invanda miljöer bidrar detta till ännu mera stress.
Denna gång har vi som tur var besökt människor med handikappförståelse och stora hjärtan. Annars hade jag inte ens åkt. Att hälsa på folk bara för att man borde finns helt enkelt inte. Det är inte värt besväret.
Alla är naturligtvis välkomna hem till oss för det är så mycket enklare. Det är inte frågan om att vara bekväm utan för hela familjens välfärd. Om man ska tillbringa 20 av 24 timmar med bråk och utbrott är det bättre att stanna hemma.
Alla vill vi ju ha semester med för familjer med barn med NPF är det inte helt enkelt att hålla ett överaktivt barn stimulerat samtidigt som man ska hålla en tonåring och en fyraåring glada. Så det där med att ha semester för att få vila upp sig kommer vara något jag får skjuta på till pensionen.
Men nu sover en och de två andra är mutade med chips och film så lugnet råder för ytterligare 5 minuter så nu ska jag njuta av fulla drag.
ha det gott
hej vännen!
SvaraRaderaååh jag vet såååå vad du menar, o då har jag ändå friska barn! undviker gärna att dra iväg med allt o alla någon längre stund, dagsutflykter är mer i min smak och otroligt underskattat!
Kram!!
Eller hur! En fördel är dock att barnen inte kommer tjata och undra varför vi inte åker bort som alal andra nu på ett tag :O) Men med facit i hand så gick det hyffsat men jag däckade i säng kl 22!
SvaraRadera