Redan i förrgår började ångesten sätta in över att de skall åka till sin pappa idag och vara borta 2 veckor.
Igår kväll kramade jag stora tjejen som förstod vad som var på gång och hon kramade tillbaka med de tröstande orden:
- Det kommer att gå bra mamma.
Ombytta roller, eller?
När hon skulle åka på kolla förra sommaren fick jag stränga order av min man att inte följa med och vinka av. Han konstaterade sonika att jag skulle skämma ut henne...
Jag höll mig ända tills 3 minuter efter utsatt avfärds tid och sen ringde jag honom och storbölade!
Det är verkligen en bitterljuv känsla. Samtidigt som vi behöver få lite lugn och ro och vi behöver få komma ifrån varandra ett tag så är saknaden stor.
Så i kväll vet jag vad som väntar. När jag är ledsen och inte orkar prata om det sätter jag på mig min sovmask och gråter mig till sömns. Men först markerar jag för mannen att det inte är hans fel att jag är ledsen så att inget missförstånd råder.
Varning för fuktskada ikväll alltså och ökad svullenhet under och över ögonen med risk för lätt rodnad snornäsa.
Kram på er
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar