Frisyr missöden

Här om dagen hände det. Jag fick trösta en förtvivlad dotter. Hon hade fått uppleva sin första frisörmiss.
Trots att hon ritat en bild och beskrivit hur hon ville ha det blev det kapitalt fel och tårarna ville aldrig sluta.
Som mor kommer man ju då dragandes med den gamla klyschan " det växer snart ut igen" men det hjälper ju föga i dessa lägen. Det spelar inte heller någon roll om andra tycker det blev fint.
Är man inte själv nöjd så är man inte!

Drar mig till minnes mina egna frisörmissöden. Ett av dem inträffade i precis samma ålder som min dotter är i nu. Min mamma hade blivit tipsad om en trendig frisör inne i stan som skulle vara bra.
Redan här kan jag känna att varningsklockorna ringer. Varning för trendiga frisörer!.
Resultatet blev allt annat än bra trots goda avsikter från modern. Min välkammade page hackades upp i etapper och jag kan inte äns hitta ord för vad jag skulle kunna kalla frisyren men kort blev det möjligen Mufasa frissa (ni vet Lejonkungens farsa). Inte ens min mormor kände igen mig första gången hon såg mig utan trodde jag var en kille :O(

= Jag!

Nästa miss var mitt eget fel. Kanske inte helt och hållet men jag var initiativtagaren till att pemanenta mig.
Nu är det ju så att jag har extremt mycket hår och långt,  borde ha blivit varnad av frissan.... Men icke.
Det jag eftersträvade var ett vågsvall av lockar (typ Lucy i Dallas) men fick istället nått afroliknande.
Håret svällde upp till oanade proportioner och jag kunde knappt gå igenom en dörr utan att behöva vrida på huvudet.

 

                           =

Så min kära dotter jag lider med dig och känner med dina tårar.

Been there, done that....