En dag i mitt liv....

Började dagen med att som vanligt försöka få iväg stora tjejen till skolan i tid vilket inte gick.
Den sedvanliga diskussionen om att hon måste gå även om hon har ont i huvudet pga. för lite sömn osv. och nej du får inte vara hemma för lite halsont osv. Iväg kom hon dock mycket försenad.

Lämnade lillskrutt på dagis.

Åkte till naprapeten/terapeuten. Han frågade om jag gjort mina avslappningsövningar som han bett mig vilket jag inte har. Han försökte komma fram till vart jag skulle kunna göra dessa och förslog i butiken.
Mitt svar dock nej.
När jag kommer till butiken måste jag alltid göra en prioriteringslista eftersom jag aldrig vet hur länge jag får stanna.

Denna dag var det precis så. Jag hann bara vara där i 20 minuter innan de ringde från skolan.
Lillan hade varit jätte ledsen. Slängt sina diabetesprylar i golvet och ville sticka från skolan. Jag förstod att det var jobbigt för henne så jag sa att jag skulle komma. Det tar mig bara 5 minuter då butiken ligger mycket nära skolan.

När jag kommer dit visar det sig att Lillan redan stuckit och ingen vet vart hon är. I lärarrummet sitter 4 lärare och pratar i godan ro medans jag känner paniken segla upp.
Springer ut på skolgården och ropar men får inget svar.
Springer in igen och försöker få mer info och dessutom påkalla uppmärksamhet från de andra lärarna för att få hjälp att leta!
De vet bara i vilken rikting hon gått men inte vart. Bestämmer mig för att åka ner till butiken för att se om hon är där samtidigt som jag ringer min man och tårarna sprutar. Hon är inte där och min man slänger sig i bilen för att komma till min hjälp.
Efter ett par minuter ringer de från skolan och säger att Lillan kommit tillbaka. Jag vänder och åker upp till skolan igen. Ringer min man och meddelar samtidigt som jag förklarar att jag inte är i något som helst skick för att ta en diskussion med läraren om vad som just inträffat.
När jag kommer dit vill läraren naturligtvis prata med mig men jag har mina nerver utan på kroppen och klarar inte det.
Skjutsar hem Lillan och andas djupt hela vägen hem för att sedan kunna tala med henne lugnt och stilla om vad som hänt och allvaret i situation och förklara mitt agerande.

Åkte sen tillbaka till butiken föra att möta upp mannen som väntade där och som samtalat med skolan.
Han hade rett ut allt så efter att vi ätit lite mat fick jag försöka ställa om för att kunna packa ordrar.

Han med 5 stycken innan det var dags att slänga sig i bilen till posten för att sen hämta lillkillen.

Plockade upp stora tjejen på vägen som vid hemkomst faktiskt visade sig vara sjuk med 39 graders feber....

Det var min dag fram till kl 16.05.

Mycket trött nu.

:O(