Jo det kanske ni undrar?
Nu pratar jag om min skräck för den nya tekniken, eller egentligen i viss mån förändring.
Jag är en mycket komplex person om ni inte redan klykat det :O)
Samtidigt som jag kan vara väldigt spontan och redo att prova nya saker kan jag också ge mycket motstånd.
Så var det med Iphonen bl a. Ville inte alls ha en sån som ni ju vet. Vad hände då?
Jag älskar den! Den är så bra. När jag ska ut och springa har jag en distansmätare, musikspelare och telefon i ett.
Visst är det lite knepigt ibland men det går hyffsat tycker jag.
Min man mobbar mig nu för att jag är så såld på denna pryl.
Har märkt att jag har en tendens att backa inför det okända och bli sur och tvär. Men till mitt försvar måste sägas att jag faktiskt är den första som erkänner att jag hade fel (om jag hade det).
Dett är något som jag måste jobba med. Det går ju tydligen att lära gamla hundar (bitchar) att sitta, eller? :O)
Jaag kommer så väl ihåg när vi skulle genomföra sk Oepn officve på Telia mobitel. Ingen skulle längre få ha sin egen plas utan vi skulle ambulera. Oj oj vad jag INTE gillade denna ide.
Men det blev ju hur bra som helst och jag har nytta av den lärdomen jag fick fortfarande. Att inte samla papper på hög t ex. Att åtgärda en surdeg direkt mm. Att inte boa in sig för mycket. Att ha struktuerat mappsystem i datorn mm .
Det är itne alltid självklart att man lär sig något men jag är glad över att jag kan se att jag gjort det.
Kram på er.
//J
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar