Vilka råd skulle jag ge till 25-åriga mig?

I en tidning såg en gång en krönika som handlade om vad man skulle säga tills sig själv som 25-åring.
Det där har jag funderat mer än ett par gånger.
Jag skulle inte vilja vara 25 år igen, eller jo det skulle jag men jag skulle vilja vara den person jag är idag.
Visst är det trist att man inte ska hitta sig själv förrän man är på gränsen till 40?
Ser det som att det som hänt mig under åren, både positivt och negativt har format mig till den jag är idag.
Jag har försökt att lära av det negativa och att bearbeta det hemska. Men jag glömde att njuta av det goda...
Under många år körde jag huvudet i sanden och körde bara på. Om jag aldrig stannade upp så finns det inte tid att tänka och reflektera.
Detta är ett par av råden jag skulle ge mig själv:

Stanna upp och andas och låt känslorna komma!
Var inte rädd för att vara ledsen.
Ibland måste även du be om hjälp och det är OK.
Försök inte göra allt själv.
Du är inte mer än människa.
Du är bra som du är.