Min husgud Robin Sharma har denna titel på ett kapitel i boken : Vem gråter vid din grav.
Jag har redan hittat min. Förtillfället går den inte att genomföra men en vacker dag kommer jag att göra det, var så säker!
I nästan 15 år har jag samlat in ooch skänkt saker till en kvinnojour här i Stockholm.
Allt började med att jag hittade ett par svarta säckar i soprummet där jag bodde.
Uttrycket "Curiosity killed the cat" har aldrig betytt mycket för mig så jag öppnade dem och kollade.
De var fulla av hela och rena kläder, leksaker, skor mm. Tom en del grejer med prislapparna kvar! Berättade detta för en väninna som drog sig till minnes att hon sett en lapp på sin lokala butik om att en kvinnojour behövde saker. Sagt och gjort, jag ringde. Förklarade tydligt var sakerna kom från men att jag gått igenom allt och sållat bort det som inte var OK.
Efter ett par dagar kom så en kvinna hem till mig för att hämta dessa säckar.
Hon var så tacksam att hon stod och grät i min hall (för att hon fick någon annans sopor!)
Detta gjorde ett stående intryck på mig som varar än idag. Jag har i varierande skala fortsatt att skänka och det har gett mig så ycket glädje genom åren.
Jag kan helt ärligt säga att jag gör det av solklart själviska skäl. Den kicken jag får av att ge och hjälpa andra är det få saker i mitt liv som toppar.
En dag kommer jag ha detta som mitt yrke/sysselsättning för jag har funnit mitt kall!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar