Hennes systers rum har varit raka motsattsen och har närmast kunnat beskrivas som en sanitär olägenhet. Någon gång i kvartalet har jag farit runt som en furie därinne och lagt allt i svarta sopsäckar för att någon gång kunna skönja matta och skrivbord.
Sista veckorna på sommarlovet hände något märkligt.
Itakt med att lilla syster fick sin första pubertesblämma på näsan upphörde städningsniten. Nu är det hennes dörr som knappt går att öppna och någonstans därinne finns det ett golv.
Städniten tog dock sina vingar och fladdrade in i stora syster rum!
Där lyser nu flitens stjärna och det är så fint! Jag kan nu åter se att skrivbordet är gjort av trä, lådor går att stänga och sängen är bäddad.
Kvalsterfamiljerna tog helt enkelt sitt pick och pack och bytte rum.
Nu pågår antaligen kampen "Städa ditt rum! i ett par års tid till. Jag hoppas att få en frist på ett par år innan det är dags för svettiga tonårskille fasoner.
Jag har försökt att lära mina barn att det finns få saker som värmer ett hjärta så mycket som när de städar sina rum på eget initiativ. Och vem vet kanske det är åratal av nötning som nu äntligen fått resultat?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar