Att fokusera eller icke fokusera, det är frågan...

Igår morse fick jag äntligen till ett efterlängtat träningspass. Har bara hunnit träna en gång efter tjejmilen pga ett hektiskt schema.

Men något säger mig att jag nog inte är så fokuserad som jag borde vara...

Efter 60 minuter på crosstraniern så skulle jag stretcha.
Står med ena benet utsräckt mot soffans armstöd och tänjer samtidigt som jag räknar till 60. Men då fångar mitt öga ett innåtväxande hårstrå på knäskålen.
Åh vad jag tycker det är kul att hitta sådana! Alltså man vill ju inte att de ska finnas men det är så förbenat kul att pilla fram dem! Vinsten är total om en liten prick utvecklas till hårstrå på en centimeter när man pillar på den.
SÅ vips hade jag tappat räkningen och hade total hårfokusering istället.

Så ja skärp dig nu sa jag till mig själv när jag lyckades ta mig ut lyckoruset!

Började med andra benet och sen råkade jag vrida på huvudet och titta på fönsterkarmen.
Men oj, där stog en kruka snett och vips hade fokusen flygit all världens väg och jag började centrera krukan medans jag stretchade...

Ja så ser det alltså ut i mitt virriga liv. Jag ser varje avslutad övning som en seger (sen ska vi ju inte prata om hur många delmoment den kan bestå av). Någongång så blir jag klar men jag säger inte vilket år.

Detta leder mig osökt in på rabatten utanför min butik! Efter massiv påtryckning fick jag äntligen fastighestkötaren att ta sig en den i somras men till vilket pris....
Ska man skratta eller gråta? Han har lovat att fixa till den men åter igen han sa inte vilket år...




En bild säger mer än 10000 ogräs....