Beröm & komplimanger

Varför reagerar jag så konstigt på detta? Tror inte att jag är ensam om denna förmåga eller snarare oförmåga att ta till mig ovanstående. Särskilt när de kommer från som står mig närmast. Då skämtar jag oftast bort eller kommer med bortförklaringar.

Övar nu på att bara säga: - Tack.

Det är borde vara lätt som en plätt men icke.

Idag fick jag ett telefonsamtal där personen berömde mig för mitt sätt att hantera min dotters svårigheter. Reaktionen var omedelbar och ögonen tårades och jag fick en stor klump i halsen men lyckades prestera ett knappt hörbart tack.
Jag var inte alls beredd på att denna person skulle säga sådana saker så jag hann inte komma med det sedvanliga "försvaret".
Försvar är det bästa sätt jag kan tolka det på. Jag försvarar mig mot komplimanger istället för att suga åt mig och faktiskt glädjas åt att jag blir sedd för det jag gör. Så nu är det upp till skärpning.
Idag ska jag sitta i bil på väg till mässa i Gävle imorgon. Kanske ska öva mig på att säga just bara tack.
Jag har ju tidigare skrivit om mantran och enligt alla "förstå sig påare" ska man säga mantrat högt för bästa effekt. Så jag får väl helt enkelt säga Tack högt flera gånger och se om det funkar.

Så min utmaning till er idag är att bara säga Tack (om ni nu tillhör "Försvara dig mot komplimang" sekten)