Nice bitch!

Ja nu snurrar hjulen fortare och fortare. Ser med skräckblandad förtjusning fram emot denna höst/vinter. Hoppas att jag inte tagit mig vatten över huvudet med alla mässor mm som jag bokat in.
Samtidigt så är det nu det gäller. Måste satsa och det stort. Det känns som att det går åt rätt håll och det är jag glad för.
Har tydligen lyckats med att sälja in mig bra på konsultjobbet också men det är inget som jag egentligen vill hålla på med någon längre tid. Hoppas få ordentlig snurr på Weralena så att är vad jag kommer att kunna ägna mig åt på heltid.

Igår gjorde jag något som är väldigt olikt mig. Jag bad om hjälp! Är verkligen sjukt dålig på det och försöker alltid rodda och fixa själv.
Min man kan stå bredvid och titta på mig när jag försöker få armarna att räcka till för att vika ett dubbelsängslakan. Jag kämpar på och tillslut går det ju men att fråga om han kan hjälpa mig faller mig inte in.
Där kommer väl det kvinnliga martyrskapet in.
Stå där du, jag kan klara mig själv! Han ska ju lixom bara förstå att jag behöver hjälp och ska inte behöva fråga...
Å vad är det som är så farligt med att be om hjälp? Inte vet jag?

Däremot är jag mästare på att få med mig sjuttifjorton saker på en vända till och från bilen!
Jag kan ABSOLUT INTE gå två gånger. Det är såååå oeffektivt!
Sen att fingrarna går av och att ryggen knäcks det är en bi sak. Jag klarade det i alla fall på en runda, ha ha!

Så nu tänke jag utmana mig själv att be om hjälp för annars kommer jag nog inte att orka även om jag tror att jag är Superwoman. Det kommer inte att bli lätt men det är svårt att lära gamla hundar att sitta sägs det ju.

Måste bara tillägga appropå hund. Hade en gång ett utvecklingssamtal med en chef som sa att jag var en "Nice Bitch". Det är tydligen en av de högsta bedömningar man kan få för en tik på hundutsällning.
Det gillar jag :O)

Voff voff

/J