Lillkillen är nämligen sjuk. Han har haft feber sen i lördags och jag misstänker öroninflammation. Det blir för mannen att åka till närakuten imorgon. Peppar peppar så har det varit riktigt lugnt med sjukdomar i höst och det är jag tacksam för.
Lilltjejen får inte vara i skolan resten av veckan pga av sina höva värden. Nu vill läkaren att vi övervakar alla injektioner och verkligen kollar att hon får i sig insulinet. Det glöms lätt bort även om vi påminner både 2 och 3 ggr. Tyvärr slarvas det också en del i skolan vilket inte är bra. Nu har hon ocskå bytt injektionsställe för att se om det påverkar. Tar man sprutan i ett tjockt fettlager eller förhårdnad kommer inte insulinet in i kroppen som det ska.
Nu hoppas jag att detta ska leda till att hon äntligen får bukt med sina höga värden.
Tyvärr gör ju hennes andra diagnoser sitt till för att komplicera det hela. Har man svårt med igångsättning, att avsluta och arbetsminne är detta med att ta sprutor 6 ggr om dagen inte lätt.
Jag är så stolt över henne som har så mycket att brottas med. Det är så lätt att glömma bort även för oss föräldrar när ett handikapp inte syns utan på. Ibland behöver man kliva "ur sig själv" och titta med någon annans ögon för att inte bli hemma blind. Svårt, men nödvändigt.
Har kanske haft denna förrut men den tål att upprepas :O)
Med godhet
//J
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar