Dessa barn! Tänk om de bara kunde förstå att man vill dem väl och det man säger till dem att göra är av omtanke och kärlek. Att se sitt barn missköta sig gång på gång och må dåligt som följd gör hål i mammahjärtat.
Jag kan inte vara med och styra och se allt hela tiden men eget ansvar fungerar inte heller.
Nu måste jag försöka få extern hjälp för att se om det biter.
Jag har sprungit två gånger denna vecka och det har hjälpt mig att få bort lite av frustrationen.
Det funkar verkligen meditiativt på mig. I 40 minuter får hjärnan vila från livspusslet och musiken får flöda fritt i öronen medans benen pumpar på.
Är så glad för att jag kommit hit igen. Löpningen hjälpte mig mycket för 10 år sedan när jag hade en livskris. Hade förmodligen inte klarat mig utan antideppressiv medicin om jag inte sprungit. Då visserligen åt jag och sov alldeles för lite men det försöker jag verkligen tänka på det nu för att orka.
Jag hoppas och ber för att mina barn snart ska komma till ett stadie där de kan processa och ta in den information och de råd jag ger.
Jag älskar ju er.
Med godhet
//J
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar