Jag har alltid varit en mycket stolt mor när det gäller mina barns tal. Alla tre har talat tidigt och använt mycket stora och svåra ord. Nu har visserligen tonåringen regreserat i utvecklingen och talar mest med olika former av stönande suckar eller fnitter tjut...
Men kommentar som:
- Mamma, dina ögon är verkligen ljuvliga! från en 3-åring får ju hjärtat att formligen spricka av kärlek
.
Sen har vi den andra sorten... De där kommentarerna som man helst vill slippa som mor.
Min son började tidigt att säga adjektiv som uppför backen, lånt borta, där nere osv. Mycket trevligt tyckte jag hans mor.
MEN så hände det sig en mörk natt att sonen vaknar och ropar på sin mamma. Han vill gå och kissa.
För er som är lite pryda så kan ni sluta läsa: NU.
Jag sover alltid i bara trosor och när jag lyfte upp sonen frågar han sömndrucket:
- Var är tutten? (han tyckte att de var lite mjuka och goa att pilla på).
Jag tog sonika hans hand och lade den på mitt ena bröst.
Då utbrister han hur pigg som helst: - Ända där nere?!
Så gick det! Högmod går före fall eller vad man nu brukar säga...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar