En vän från min barndom har idag gett mig en kärleksförklaring.
Något av det finaste jag upplevt i mitt liv.
En del människor är det meningen att man ska ha i sina liv.
Vi träffades som barn och blev vänner. Sen skildes vi åt av orsaker som vi inte kunde styra.
Många år förflöt men vi glömde aldrig varandra.
Jag kan inte beskriva känslan med ord hur det kändes när vi åter fick kontakt. Denna person hade fattats mig under så många år och nu var den personen åter en del av mitt liv.
Nu har vi haft en del tid på oss att ta igen det år vi förlorat. Men på något konstigt vis är det som om de förlorade åren aldrig fanns. Vi plockade upp där vi slutade och bara fortsatte.
Denna person är den mest osjälviska människa jag mött. En som ger och ger och inte förväntar sig något tillbaka. Det är få personer som är sådana och de får tyvärr alldeles för lite tillbaka.
Jag gör vad jag kan för att ge av mig själv och jag vet att det tas emot.
Kvällens mail var ett kvitto på detta.
Detta är mitt kvitto till denna person som gör mitt liv så mycket rikare genom att bara finnas till.
Jag älskar dig.
//J
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar