Jag hade verkligen ingen aning om vad som var på G. Nollkoll skulle man kunna säga.
Efter en hektisk dag hade vi satt oss för att avnjuta lite sushi till middag.
Min vana trogen så hade jag sparat det godaste till sist nämligen avokadon.
Då frågade min man något och av bara farten så svarade jag ja. Sen ser jag hur han sträcker ner handen mot fickan och tar upp en liten ask.
Ibland går det lite för fort för mig... så jag måste liksom spola tillbaka i huvudet det som sagts och lyssna om lite långsammare.
Då först (alltså andra omgången) går det upp för mig vad jag just svarat ja på.
Jag rundar bordshörnet och slänger mig runt halsen på min blivande man och sen nästan svartnar det för mina ögon så han får fånga upp mig. Jag glömde andas i nån minut där.
Hur det vet ni ju redan. Men de sista bitarna avokadosushi blev aldrig uppätna...
Så vad har vi lärt oss av detta gott folk?
Spara aldrig det bästa till sist!
Kramiz
J
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar