Nu har även de två resterande kaninbebisarna somnat in. Det är så sorgligt.
Begravning har ägt rum i stillhet.
Passar i och för sig mitt humör och det strilande regnet.
Har varit på både utvecklingssamtal och föräldrarmöte vilket är bland det tuffaste jag vet.
Vid sådana tillfällen blir det så påtagligt att man har barn som är annorlunda. Det är bland andra föräldrar som man verkligen känner sig ensam i sin kamp.
När man är mitt uppe i allt med barnen hinner man inte tänka.
När sedan något sorgligt händer någon annan så har jag svårt att hålla tårarna tillbaka.
När min väninnas son fick diabetes grät jag floder men inte en droppe när lillan fick det.
Kan inte koppla på när det är för nära.
Nu har det i alla fall flutit ett par tårar för dessa små kaninbebisar och det där andra.
Hoppas nu att morgondagens kastrering av Black Jack går väl. Lillan får vara hemma för att ta igen sig efter all turbulens samt medicineringstest.
Hoppas morgondagen bjuder på sol i minne och sinne
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar