Hela min person strävar mot det så mycket att jag måste kämpa emot ibland för att inte ta slut på mig själv.
När man då ser en person som är i stort behov av hjälp men som vägrar inse detta hur gör man då?
När saker inte funkar och allt blir kaos men allt är någon annans fel....
Jag har fått rådet att släppa, att låta personen krascha men det är så svårt att stå vid sidan om och inte agera.
Det känns som att vad jag än gör (eller inte gör) så blir det fel.
Oron för framtiden och vad som ska komma är mycket stor och en ständigt pågående tanke inom mig.
Jag är ingen religös person men känner ändå igen mig i detta citat:
Gud, ge mig kraft att acceptera
det jag inte kan förändra, mod till
att förändra de saker jag kan och
visdom nog att förstå skillnaden
mellan de två.
Ha en bra tisdag.
JFrans av Assisi (1182-1226)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar