Idag har yngsta dottern skridskoåkning med skolan. Till det har det inhandlats täckbyxor och lånats skridskor av grannen.
Vad är det för speciellt med det kan man undra?
För er som inte redan vet så har lillan något som kallas taktil överkänslighet, en sk perceptionsstärning. Bifogar en länk för er som vill veta mer:
http://www.neuropedagogik.se/html/perceptionsstorningar_beteenden.htm
Hon har inte använt byxor på flera år utan endast tights, sommar som vinter.
Att vi i går kväll kunde åka till affären och handla inte bara ett par täckbyxor utan också ett par mjukisbyxor gör mig helt gråtfärdig av lycka. Jag förstår att det kan vara svårt att fatta för en oinvigd men det ligger så mycket känslor och år av frustration bakom mina tårar som är lyckotårar.
Jag ser ett ljus i min dotters mörker. Hon kommer att klara det här, det kommer bara att bli bättre och bättre.
Så imorgon kommer hon chocka sina lärare med att vara fullt förberedd med all utrustning!
Fortfarande funkar det dock inte att ha strumpor i skridskorna men vad f-n gör det en dag som denna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar