I går hade jag ett stödsamtal med en tjej på morgonen och ett till stödsamtal med en väns bekant.
Båda två hade blivit illa behandlade av respektive skolväsende när det gällde deras barn och deras diagnoser och imorse var det min egen tur.
Det är tur att vi har varandra i sådana här lägen. Vi föräldrar behöver ha ett bollplank och någon att ventilera sina åsikter med.
Ibland tror man nämligen att det är man själv som är mindre begåvad eftersom det tydligen är helt ok att behandla oss föräldrar så.
Fall nr 1: En kille med ADHD och diabetes har resurs som nu skolan vill plocka bort. På frågan om det är meningen att mamman själv ska säga upp sig och sitta med honom i skolan får hon följande svar:
- Ja det vore ju en lösning. Fast kanske inte optimalt.
Personen som gav detta oacceptabla svar är biträdande rektor på skolan.
Fall nr 2: En kille som går i åk 6 klarar inte av målen och har fått försämrade kunskaper under de senaste åren. På förslaget om han kanske inte borde gå om en klass får mamman följande svar:
- Men han trivs ju med sina kompisar och det viktiga är ju att han kan betala sina räkningar när han blir stor.
Läraren fick i detta fall även medhåll av den ansvarige på Habiliteringen.
Fall nr 3: JAG ringer till skolan för att ta en diskussion kring dotterns problem med taktil överkänslighet, kläder och vintervädret. Eftersom hon fortfarande går i tights och sommarskor ifrågasatte jag lämpligheten i att gå promenader utomhus om det blir minusgrader.
Tydligen ville skolan inte "ta den diskussionen". Det skulle skolsköterskan göra.
På frågan om vad hon skulle kunna säga till mig som jag inte redan vet fick jag svaret:
- Hon kan tala om hur din dotter behöver klä sig när det är kallt.
Ja man blir faktiskt nästan mållös. Det ruskiga med det hela är att det här handlar ofta om personer som ska vara utbildade pedagoger och om barn som har uttalade svårigheter.
Vi pratar INTE om det vanliga barnet som inte har några svårigheter att sköta sina sysslor, att ta till sig kunskap och att klä sig efter väder....
//J
Hej vännen, man blir helt mållös. Tyvärr blir man dock inte förvånad. Tycker det verkar som att skolan har många saker de behöver bli bättre på. Men jag hoppas att det löser sig för er. Kramis
SvaraRadera