Varför är det så svårt? Jag kan ibland se med avund på de människor som alltid ler (de finns ju sådana) och tänka: Vad f-n är det för fel på en sån människa?
INGA ALLS! Det är bara av ren avund sådan tankar ploppar upp. Jag vill också gå omkring och ha ett leende på läpparna hela tiden.
Som det är nu så måste jag jobba ganska hårt med mig själv för att förtränga min lätt negativa sida och se just möjligheterna. Har tyvärr en tendens att fokusera på det som inte går.
Men jag ser mig själv som "a work in progress" och jag jobbar med mig själv konstant.
Att inte vara självkritisk tror jag är farligt. Stanna upp ibland när du har det jobbigt och tänk:
- Hur skulle jag kunna agerat annorlunda?
Det kanske är försent den här gången men det är aldrig försent att lära och det är faktiskt aldrig försent att be om förlåtelse.
Om du t ex har någon människa i din omgivning som tar mycket energi från dig så är det upp till dig att ändra på det.
Du kan inte ändra på någon annan utan bara hur du förhåller dig till den människan. Det är en mycket nyttig läxa som jag fått lära mig för många år sedan.
En annan är att inte skjuta upp saker som tar energi. Bättre att ta tag i "skiten" på en gång och ha krafter över till annat.
Så som ni ser jag jobbar på det och hoppas att jag inom kort kommer att stråla som en solfångare dagen lång.
Och kom ihåg att precis som negativa ord så smittar leenden av sig:
Med leende hälsningar i vinter mörkret
//J
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar