En stor dag!

Idag har yngsta dottern skridskoåkning med skolan. Till det har det inhandlats täckbyxor och lånats skridskor av grannen.
Vad är det för speciellt med det kan man undra?

För er som inte redan vet så har lillan något som kallas taktil överkänslighet, en sk perceptionsstärning. Bifogar en länk för er som vill veta mer:
http://www.neuropedagogik.se/html/perceptionsstorningar_beteenden.htm

Hon har inte använt byxor på flera år utan endast tights, sommar som vinter.

Att vi i går kväll kunde åka till affären och handla inte bara ett par täckbyxor utan också ett par mjukisbyxor gör mig helt gråtfärdig av lycka. Jag förstår att det kan vara svårt att fatta för en oinvigd men det ligger så mycket känslor och år av frustration bakom mina tårar som är lyckotårar.
Jag ser ett ljus i min dotters mörker. Hon kommer att klara det här, det kommer bara att bli bättre och bättre.

Så imorgon kommer hon chocka sina lärare med att vara fullt förberedd med all utrustning!
Fortfarande funkar det dock inte att ha strumpor i skridskorna men vad f-n gör det en dag som denna!

Det drar ihop sig...

.. till nästa mässhelg. Denna gång är det norra sidan, närmare bestämt Solna som kommer få besök.
GG mässor anordnar Julmässa i Solna Hallen 2-4 december, http://ggmassor.se/.
De arrangerade tidigare den sk Hantverksmässan som många har saknat och efterlyst.

Det är första gången denna mässa går av stapeln och jag håller tummarna för att det blir lyckat.
Att ställa ut på denna mässa är lite "gambling" från min sida. Men som ni alla redan vet:
Om man inte vågar kan man inte vinna.
Men Mohammed Ali sa det bättre:
"He who is not courageous enough to take risks will accomplish nothing in life"

Jag har förberett lite julkortskit och kommer även att göra prenstförpackade startkit. Något som många efterlyst. Det finns ju en hel del pysselsugna som önskar sig saker av personer som inte pysslar och då är ju detta en hjälp på vägen.
Idag blir det konsulting på målarfirman och imorgon så börjar mässförberedelserna.

Ha en trevlig dag

//J

PS Imorse gick jag ut och gav kaninerna lite knäckebröd. Ljudet från dessa två när de mumsar på det hårda brödet är verkligen härligt. Ler alltid lite småfåningt åt det.
Ja man ska ju glädjas åt de små sakerna i livet, eller hur?

Att snooza eller inte snooza...

.. ja det är frågan?

Just nu för jag ett krig mot mig själv varje morgon.
I morse segrade jag och gick upp när klockan ringde 06.25 ( kan bero på att jag varit vaken sen 06.10).

De senaste månaderna har jag snoozat i 30 minuter. Under denna tid har min klocka ringt 3 ggr och mannens 2 ggr. Inte direkt fråga om någon kvalitetssömn precis.
Jag har sällan känt mig så trött och det är väl inte riktigt syftet?

För ett par månader sen var jag jätte duktigt. Jag gick upp 30 minuter före alla andra. Satte på lite plingplong musik (sån där de spelar när man får massage eller asniktsbehandling). Gjorde en kopp grönt te och läste ett par sidor i en "feel good" bok. Det var verkligen hur mysigt som helst och en kanonbra harmonisk start på hektiska mornar.
Varför slutade jag med det?

Så nu är det dags att ta tag i det här och införa snoozeförbud för mig!

Ha en himla trevlig vecka allesammans!

Julpynt på G

I kväll skall det julpyntas i hemmet. Väntar in de stora tjejerna som varit hos sin pappa i helgen.
Jag är själv inte så mycket för pyntande men det är allitid lika kul att se lillan gå igång.
I år ska väl även lillebror vara med och rycka i sakerna.

Minns så väl första julen efter skilsmässan då tjejerna skulle vara hos son pappa över julen.
Hålet i hjärtat var hur stort sem helst. En av de jobbigaste stunderna i mitt liv.
Men jag hade bestämt mig för att göra det så smärtfritt för dem som möjligt. Jag satte mig själv sist och lät dem vara ifred hos pappan hela julen. Inget propsande på att de minsann skulle vara hos mig också.
Det finns få saker som jag tycker så illa om som föräldrar som bara ser till sig själva i sådana här situationer och använder barnen som spelmarker i sitt skilsmässospel.

Om föräldrarna kommer överens och samtalar så far barnen minst illa. Men nu får man ju inte alltid som man vill i dessa lägen och vissa vuxna beter sig som barnungar!

Men nu åter till julpyntet. Den där ensamma julen fanns det verkligen ingen inspiration att pynta. Men nått skulle jag väl åstadkomma så jag tog helt sonika två stycken tomtar i form av magneter och slängde upp på kylskåpet och så var saken biff! Pyntat och klar.

Trevlig första advent!

//J

Knappar - Gingerbread people Artikelnummer 68031094

Vad gör dig glad?

Den frågan fick min son och hans dagiskompisar svara på. De har sk EQ på dagis (emetionell intelligens).
De får på olika sätt ex träna att vara snälla mot varandra, säga förlåt, ta hand om varandra mm.

Lite fakta:

Begreppet EQ (Emotional Quotient) myntades av Dr. Reuven Bar-On 1985. Dr. Reuven

Bar-On är tillsammans med Daniel Goleman och Peter Salovey de som mest undersökt

och forskat på området. Samtliga tre har sin egen testmodell som de förespråkar, Bar-On

EQ-i, Goleman ECI och Salovey MSCIET.

Det intressanta med EQ kontra IQ (Intelligence Quotient) är att EQ kan utvecklas i hela

den yrkesverksamma delen av livet upp till ca. 65 års ålder, medan IQ oftast inte kan

utvecklas efter ca18 års ålder.

Det har framkommit i undersökningar att IQ står för endast 10-20% av orsaken till dina

framgångar i arbetslivet och privatlivet medan EQ står för 80-90%.

Känslor, relationer är viktigare än kunskaper. Man får inte låta sig tro att känslor ersätter

kunskaper. Utav två lika kunniga personer är den som har högst EQ mest framgångsrik i

arbetet såväl som i privatlivet.

NU till mitt verkliga budskap!

På frågan om vad som gör dig glad skrev fröken ner följande svar:

Jag blev så varm i hjärtat och började gråta när jag berättade det för min man (lyckotårar alltså)

Ha en trevlig lördag alla.


Med godhet

//J

Drömtydning

Jag är en skeptiker vilket flera av mina vänner kan intyga. Jag tror inte på tomtar och troll, inte heller horoskop och spådamer.
Drömtydning står inte heller högt i kurs.

MEN att jag inte tror på det sistnämnda beror nog bara på ren och skär överlevnadsinstinkt.

Vill jag verkligen veta?!

Vi kan ju ibland i förbigående nämna att man drömde lite knäppt eller läskigt men vi utvecklar sällan.
Beror det på att alla har så extremt knäppa drömmar att de inte vågar berätta av rädslan för att bli inspärrade?
Hmm, tror inte det. Tror snarare att det är betydligt färre som minns sina drömmar så tydligt som jag.
Tar risken att berätta lite om min senaste dröm och hoppas att ingen ringer till psyket :O)

I natt jag drömde något som jag aldrig dröm förut: :O)

En mamma som jag lärde känna från Resurskolearbetet och jag skulle gå på bröllop.
Vi sprang runt och letade kläder (inget konstigt ännu). Vi ringer en taxi eftersom vi bara har 30 min på oss tills vigseln börjar.
Tydligen bestämmer vi oss för att möta upp taxin och spara tid. Nu händer något mycket märkligt.
I nästa "klipp" befinner vi oss ute på gatan liggandes på marken inrullade i en presenning, nakna...
Vi konstaterar att det är jätte pinsamt och undrar hur vi ska kunna ta oss till taxin. Vi försöker krypa som maskar vilket inte funkar så vi tar oss upp och försöker springa fortfarande inlindade.
Sen vet jag inte vad som hände men vi kom fram till bröllopet och sen drömde jag inget mer.

Nå, är det någon drömtydningsexpert som vill knäcka denna nöt?
Mamman i fråga har jag inte pratat med på över ett år! Visst var jag på bröllop nyligen så den kopplingen är klar men det där med att krypa som en mask, naken inlindad i en presenning.. ja.. vill lixom inte veta...

Nästa gång kan jag berätta om den dröm som är mina barnsfavorit historia. Den där mina två olika sorters tuschpennor krigade mot varandra, eller kanske inte...

Månadens kluring

Jag kommer nu att beskriva en händelse och ert uppdrag är att försöka komma på hur det hela gick till.
Jag har själv stött och blött detta under en längre period och är tyvärr inte närmare svaret nu än då.

En kvinna står i kön i mataffären. Hennes blick dras till stället med billiga DVD-filmer. Hon tar en film och läser på den. Den handlar om en doktor och verkar vara bra. Eftersom hon är en "sucker" för en bra affär så vill hon välja en film till (En för 59, ta två för 99). Sagt och gjort. Hon väljer ytterligare en film, betalar och åker hem.
Väl hemma börjar hon packa upp sina varor och ska visa sina filmfynd för maken.
Döm om hennes förvåning när film nr 1, den med doktorn inte är med i påsen. Däremot en helt annan film, en actionrulle de redan sett. Film nr 2 låg i påsen....
Detta betyder att på något sätt har filmen med doktorn smygit sig ur kvinnans hand och bytts ut mot en helt annan film som hon vet att hon redan sett. Omslaget var inte ens likt, det ena helt i vitt och det andra helt i svart.

Det hela fick dock en bra lösning då filmen kunde bytas mot uppvisande av kvitto och filmen med doktorn väntade snällt i stället vid kassan.

Sug på den ni!

Nu till nästa kuriosa.

Jag märker alltid min sons strumpor med i sydda namnlappar (ofta leasas detta jobb ut till mormor).
I går gjorde jag den sedvanliga genomgången av torkskåpet på dagis. Där hängde sonens strumpor.
För att vara säker kollade jag efter namnlappen. Fanns ingen..
Tittade i strumpa nr 2 och där fanns inte bara en namnlapp utan 2 stycken prydligt fastsydda på varsin sida av strumpskaftet. Tyvärr är inte detta första gången det händer mig...

Men lärdomen av detta måste ju ändå vara att det är inte HUR man märker strumporna utan ATT man gör det :O)