Frustrationen är på topp!

Dessa barn! Tänk om de bara kunde förstå att man vill dem väl och det man säger till dem att göra är av omtanke och kärlek. Att se sitt barn missköta sig gång på gång och må dåligt som följd gör hål i mammahjärtat.

Jag kan inte vara med och styra och se allt hela tiden men eget ansvar fungerar inte heller.

Nu måste jag försöka få extern hjälp för att se om det biter.

Jag har sprungit två gånger denna vecka och det har hjälpt mig att få bort lite av frustrationen.
Det funkar verkligen meditiativt på mig. I 40 minuter får hjärnan vila från livspusslet och musiken får flöda fritt i öronen medans benen pumpar på.
Är så glad för att jag kommit hit igen. Löpningen hjälpte mig mycket för 10 år sedan när jag hade en livskris. Hade förmodligen inte klarat mig utan antideppressiv medicin om jag inte sprungit. Då visserligen åt jag och sov alldeles för lite men det försöker jag verkligen tänka på det nu för att orka.

Jag hoppas och ber för att mina barn snart ska komma till ett stadie där de kan processa och ta in den information och de råd jag ger.

Jag älskar ju er.

Med godhet

//J

Apparatens hämnd.

Det verkar som om den "nya" telefonen känt av min montvilja och skitsnack.

Trots att den skall vara nyservad och lagad så ville den inte lira med mig. Först hoppade den igång så fint när mannen fixade med kontakter och synkade kalender. Men så fort jag fick den i min hand stendog den och vägrade starta igen.

Så det blev till att byta tillbaka till min gamla kära raspiga Sonyericsson med glappkontakt igen.
Känns som vitsen med att ha headset försvinner när man måste hålla i kontakten för att kunna prata i det, eller?

Så ett tag till kommer jag säkert att kunna kommunicera via telefon.

Ha en himla mysig dag alla goa

//J

För säkerhets skull...

.. så vill jag meddela att jag nu "blivit" med en sådan där pekmojäng mobil.
Så bli inte förvånad om jag inte svarar eller hör av mig på en månad eller så. Jag fasar redan för morgondagen och lider svårt av min teknikfobi.

Visst tycker jag det är bra med ny teknik men vill inte behöva lägga tid på att lära mig dem. Det ska lixom bara funka.
Som ni vet så har jag ju en del problem med synkadet av vissa lemmar och tror att det kommer att bli svårt att få till det med denna nya mobil..

Men skam den som ger sig. Jag gör ett försök.

Så ha det så himla gott så KANSKE vi hörs.

Kram J

Lucia firande

I år firade lillkillens dagis lucia en dag före för att undvika föräldrarkaos vilket var skönt.
Hade en läkartid med dottern men han precis i tid till Tipp Tapp Tapp. Sonen vinkade glatt och var mycket glad för att han stod på en bänk så att han såg mig och storasyster.
Sen sjöng alla ca 30 barnen We wisch you a merry christmas på sitt eget lilla vis:

we swish you a meery swischmas
we swish you a meery swischmas
we swish you a meery swischmas
and a merry new you

Otroligt gulligt :O)

Har varit och tittat på en lokal som skall kunna hålla en lite större scrapmara och det verkar som det går i lås. Hoppas att kunna få till en mara i april. Håll tummarna! Den kommer i så fall vara här ute på Värmdö.
Om ni redan nu vet att ni är intresserade så hör av er. Närmare info som datum, tid, plats och ev kostnad kommer senare.

Ha det gott

//J

Party

Ja det händer ett par gånger om året att jag dammar av klackskorna och ger mig ut på stan.
Ikväll är en sådan sällsynt begivelse. Nu när man börjar bli till åren har jag tänkt på att äta ordentligt och tom vilat en stund efter jobbet.
Nu när man ska be ge sig ut samma tid som annars vanligen kommer hem (22.00) gäller det ju att inte somna på bussen in till stan.
Ska bli jätte kul att få se staden och insidan av ett ställe spm jag hört mycket om.

Trevligt sällskap har jag fixat också. Om jag inte skriver imorgon så hade jag nog väldigt kul så jag garderar mig för en bloggfri dag redan nu.
När tanten släpps ut på stan kan det gå vilt till :O)

Kvalitets kontroll :O)

I morse vaknar jag av att sonen ropar på mig. Innan jag hinner upp kommer stora syster springande in till honom.
Hon frågar om han vill ha välling och han svarar ja.

När hon är på väg till köket ropar han:
- Kallt vatten!
- Vill du ha vatten?
- Nej, du ska göra vällingen på kallt vatten svarar sonen.
- Ok, svarar stora syster och går vidare till köket.

När vällingen är klar går hon in i hans rum.

Jag hör då hur han frågar:

- Hur många skopor välling tog du?

När hon svarar rätt verkar han nöjd men sen hör han hur pappa kommer ner från övervåningen och ropar på honom.

- Pappa, Panki (stora systers smeknamn) har tagit kallt vatten och fem skopor välling. Smaka på den pappa. Är den normal?

När pappa gav sitt ok verkade han nöjd och sög i sig vällingen.

Ja det är viktigt att rätt skall vara rätt även när man är snart fem år.

Ha det gott i ruskvädret!

Kram J

Jag hatar Kedjebrevsmail & sms

Nu har stunden kommit till ett av mina hat objekt.

Jag har aldrig gillat denna form av kommunikation. Inte ens som liten när man blev lovad att man skulle vinna en triljon tuggummin om man skickade vidare till 318 kompisar...

De är är alltid förknippade med någon form av förtäckt hot eller tvång och det är det jag hatar.

Jag borde inte ha en enda släkting eller vän kvar i livet eftersom alla borde varit döda vid det här laget om man tror på varningarna.

Så nu till er vänner som faktiskt skickar mail eller sms med liknande innehåll:

Ni kan sluta. Jag kommer inte skicka vidare hur snällt än "hotet" är.

Ni har säkert en god tanke med det hela men det hjälper inte. Jag kommer inte skicka vidare i alla fall även om det gäller vackra bilder eller visdoms ord.

Vill mycket hellre ha en personlig hälsning eller sms.

Så nu vet ni, jag kommer garanterat att bryta kedjan.

Med godhet

//J