Inget ont som inte....

...har något gott med sig.

I fredags föll det sig så att jag och en kompis råkade hamna i stan på en blöt ute kväll.
Faktiskt blöt i dubbel bemärkelse :O)

När vi tidigt på morgon kvisten bestämde oss för att påbörja den långa färden hem regnade det rejält.
Vi hoppade in i en stor taxi och tänkte inte så mycket mer på det.
Jag kollade dock intensivt i backspegeln på chaufförens ögon då jag vid ett par tillfällen råkat ut för sovande taxi förare!
Allt eftersom vi närmade oss Värmdö blev vädret sämre och sämre för att sedan gå över i massivt snöfall när vi svängde av mot Ingarö.
Tanken var att vi skulle sova hos min kompis som bor en bra bit ut på ön. Men jag kände mig illa till mods pga väglaget och föreslog att vi skulle hoppa av hemma  hos mig istället som är närmare pga att det nu verkade vara snorhalt på vägen och taxin bara hade sommardäck!

Nu blev det inte så heller eftersom bilen höll på att glida av vägen redan innan vi kommit hem till mig.
Vi bestämde oss för att hoppa av och ringde min man för att han skulle komma och hämta oss.
Alltid poppis att få ett samtal kl 03.00 från en smålurig hustru (eller hur) ?
Men nu blev det inte så heller eftersom min man bara har sommardäck och min bil ju var hemma hos min kompis!
Ja vad återstod? Jo vi fick helt enkelt PULSA hem i snöovädret., en promenad på ca 2,5 km. Precis vad man är sugen på vid den tiden på dygnet.
Över allt i snön låg det små svarta sträck. Först trodde jag det var små kvistar men det visade sig vara stelfrusna daggmaskar!
Så efter ca 1 timmes promenad där jag ömsom drog ömsom släpade min kompis pga av att hennes  högklackade skor gjorde att hon bara gled så var vi tillslut hemma!

Dagen efter var det betydligt mysigare (eftermiddagen alltså) när jag, mannen och barnen hade snöbollskrig som sen avslutades med varm choklad och mormors fyrkantiga muffins.

Kram på er och hoppas ni får en trevlig vecka.

//J