I dag vill jag verkligen skriva om ovanstående. Det är så lätt att fokusera på det jobbiga att man måste jobba ännu hårdare för att minnas det som är bra.
I morse väckte jag båda tjejerna genom att krypa ner i deras sängar och "gosa upp" dem. Man får vara glad så länge de accepterar detta och jag får stilla mitt "snusbehov".
Finns få saker som är så mysigt som att snusa på en sovvarm unge.
(När lillan var liten ville hon också snusa sa hon. Vilket resulterade i att hon fnös mig över hela ansiktet!)
Resultatet blev en mycket smidig morgon! Om det nu var snusandet förtjänst vet jag inte och bryr mig inte heller.
Ska skriva in denna morgon i hjärtats minnes bok.
Nu är det bara lillskit och jag kvar hemema. Har lovat honom att ta snowracern till dagis. Vi har en jätte lång backe ner som vi med noll respekt för döden susar nerför till sonen enorma förtjusning.
Om det är någon som i området som försovit sig så vaknar de garanterat när sonen vrålar:
- Se upp i backen!!!
Med hopp om en härlig dag
//J
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar