Stängt för ombyggnad!

Att ha tonårs barn är som att börja om på nytt. Man tycker att de börjar bli stora och ska klara sig själva men hallå... Den stora vida världen är ju så farlig för min "bebis".
Hur har alla föräldrar genom tiderna klarat sig genom denna period?! Dessutom är ju detta bara början.
Har 10 år mellan min äldsta och yngsta så jag lever i båda världar just nu. En 4-åring och snart 14-åring. Ibland känns det som de bytt roller med varandra. 4-åringen resonerar och pratar som en vuxen ibland medans 14-åringen pratar nått lattjo j--a språk som jag inte fattar ett ord av och resonerar som, eller vad skriver jag... vaddå "resonerar" :O) Jag kan hålla med om utrycket att i varje tonårings hjärna finns det en skylt med texten: Stängt för ombyggnad!

Men man måste väl antar jag släppa på tylarna och låta dem ge sig ut i världen men det är verkligen med blandade känslor i denna moders hjärta.