Jag har vid snart 40 år fyllda börjat prova på att "stå på mig" och inte låta andra stå PÅ mig i större utrsräckning. Har oftast varit bra på detta inom yrkeslivet men inte privat.
Det jag har lärt mig är att det inte alltid är viktigast att få rätt, att få säga vad man tycker utan att lyssna.
När man sen har lyssnat måste man tänka på om detta ämne/sak är värt att strida för, om det kanske inte är bäst att bara släppa, om inte så kör!
En annan viktig sak är att inte vänta med det man tycker blev fel eller undrar över. Istället för att dra på en oförätt och lägga på hög som sen resulterar i ett utbrott försöker jag nu ta upp saken så fort jag kan.
Oftast visar det sig att det var ett missförstånd eller feltolkning. I annat fall kan jag säga att ex Att det här tyckte inte jag var ok och då kan man bearbeta problemet från denna vinkeln.
Nu när jag är igång kan jag även poängtera vikten av att kunna säga förlåt! Alla gör bort sig ibland, alla säger saker som blev fel, alla gör vi ibland saker vi ångrar. För att citera min man: " Du är inte mer än människa".
Det du kan göra som just människa är att erkänna för dig själv att så är det, ingen är perfekt. Det som gör skillnad är om du kan säga förlåt och lära dig av dina misstag.
//J
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar